Al fresco

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Europa och tjuren, fresk i Pompeji
Porträtt av Dante, utfört av Giotto di Bondone, 1300-talet
Yttersta domen, från 1534–41, i Sixtinska kapellet i Vatikanen, fresk av Michelangelo
Fresk av Hilding Linnqvist i Sofia kyrka i Stockholm

Målning al fresco, freskomålning, fresk, är en kalkmålning på våt puts.

Termen kommer av italienskans fresco, vilket betyder "på färsk [mur]". Med freskoteknik används pulvriserat färgpigment blandat med vatten, som målas direkt på fuktig, nylagd kalkputs. För läggs ett grovputslager att torka, och därefter ett lager med finare kalkputs, vilket är det egentliga grunden för målningen. Finputslagret läggs på ett litet område i taget, så mycket som beräknas kunna målas innan putsen torkat, eftersom målningen inte kan ändras efter det att putsen torkat.

Freskoteknik står i motsats till kalkmålning med al seccoteknik för vägg- och takmålningar, vid vilken färg appliceras på torr puts. Al seccomålningar är inte lika hållbara som freskomålningar, eftersom färgpigmenten inte förmår tränga in i den torra kalkputsen. Hållbarheten förutsätter dock att använda färger är kalkäkta, det vill säga inte förändras av kalken.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Freskomålning förekom i den egeiska kulturen och senare i etruskisk konst och antikens Grekland och Romerska riket, där väggmålningarna i Pompeji är ett exempel. Den tillämpades under tidig romansk tid i till exempel danskt kyrkomåleri och i Italien med Giotto di Bondone och andra från slutet av 1200-talet.

Från och med 1400-talet blev freskotekniken den mest använda för muralmåleri i Europa men har i Sverige förekommit sparsamt fram till 1900-talet.[1]

Stucco lustro[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Stucco lustro

Stucco lustro är en variant av freskoteknik. Färgpigmenten blandas med släckt kalk och tvättvål för siden. Målningens yta poleras också för att bli glansig.

Freskomålare i urval[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bra böckers lexikon, 1973