Alain Peyrefitte

Från Wikipedia
Alain Peyrefitte
Född26 augusti 1925[1][2][3]
Najac[4], Frankrike
Död27 november 1999[1][2][3] (74 år)
Paris sextonde arrondissement[4], Frankrike
BegravdProvins (Haute-Ville) Communal Cemetery[5]
Medborgare iFrankrike[2]
Utbildad vidÉcole normale supérieure
École nationale d’administration,
Université Paris-Sorbonne[6]
SysselsättningPolitiker[7][2], diplomat[2], filosof, författare, minister[2]
Befattning
Europaparlamentariker
Senator[7]
Mär[2]
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Femte franska republikens nationalförsamlings första mandatperiod, Seine-et-Marne 4 (1958–1962)
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Femte franska republikens andra legislaturperiod, Seine-et-Marne 4 (1962–1963)
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Femte franska republikens tredje legislaturperiod, Seine-et-Marne 4 (1967–1967)
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Femte franska republikens fjärde legislaturperiod, Seine-et-Marne 4 (1968–1973)
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Femte franska republikens femte legislaturperiod, Seine-et-Marne 4 (1973–1973)
Frankrikes kulturminister
regeringen Messmer III (1974–1974)
Stol nummer 11 i Franska akademien (1977–1999)[8]
Frankrikes justitieminister
regeringen Barre II (1977–1978)
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Femte franska republikens sjätte legislaturperiod, Seine-et-Marne 4 (1978–1978)
Frankrikes justitieminister
regeringen Barre III (1978–1981)
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Femte franska republikens sjunde legislaturperiod, Seine-et-Marne 4 (1982–1986)
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Femte franska republikens åttonde legislaturperiod, Seine-et-Marne 1986-1988 (1986–1988)
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
femte franska republikens nionde legislaturperiod, Seine-et-Marne 4 (1988–1993)
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Femte republikens tionde nationalförsamling, Seine-et-Marne 4 (1993–1995)
ArbetsgivareLe Figaro
Politiskt parti
Union des démocrates pour la République
Union pour la nouvelle République
Samling för Republiken
Franska sektionen av Arbetarinternationalen
MakaMonique Peyrefitte
Utmärkelser
Prix Lange (1950)[9]
Storkorset av den medborgerliga förtjänstorden (1966)[10]
Kommendör av Arts et Lettres-orden (1974)[11]
Prix Henri-Malherbe (1995)
Prix Pierre-Lafue (1997)
Officer av Quebecs nationalorden (1998)[12]
Kommendör av Monacos kulturförtjänstorden (1999)[13]
Kommendör av Akademiska palmen
Riddare av Hederslegionen
Redigera Wikidata
Alain Peyrefitte till vänster, Västtysklands förbundskansler Ludwig Erhard till höger, år 1964.

Alain Peyrefitte, född 26 augusti 1925 i Najac, död 27 november 1999 i Paris, var en fransk diplomat, politiker och skriftställare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Alain Peyrefitte föddes i Najac som son till lärarna Jean och Augustine Peyrefitte. Han studerade vid École normale supérieure och antropologi vid C.N.R.S. samt blev fil.dr. Dessutom hade han studier från École nationale d'administration. Han värvades som diplomat efter studierna, med tjänst förlagd i bland annat Tyskland och Polen, och blev ministre plénipotentiaire 1975.

1958 invaldes han i femte republikens parlamentet för Seine-et-Marne, och omvaldes till 1995 då han utsågs till senator för Seine-et-Marne. 1964-1988 var han conseiller général för Bray-sur-Seine.

Sedan han några månader varit statssekreterare vid informationsdepartementet, kallade Charles de Gaulle honom till posten som informationsminister i december 1962 vilket han kvarblev som till 1966. 1966-1967 var han minister för vetenskaplig forskning, och 1967-1968 utbildningsminister - han avgick i den senare befattningen med anledning av majrevolten. Fram till 1972 var han ordförande för nationalförsamlingens kulturkommission och därpå ett år generalsekreterare för gaullistierna, U.D.R. Han återkom till regeringen 1973 som minister för administrativa reformer, var några månader miljö- och kultuminister, innan han 1977 utsågs till justitieminister, vilket han var till 1988.

Som skriftställare och författare gjorde han sin debut 1946 med Rue d’Ulm. 1949 utkom Le Mythe de Pénélope som belönades av Franska akademien. 1983 blev han ordförande för le Figaros redaktionskommitté. Han utgav flera essäsamlingar, däribland När Kina vaknar kommer världen att darra, vilket var den första bok som utgavs av det nybildade Brombergs förlag, 1976. Han invaldes i Franska akademien 1977 på stol 11.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] läs online, www.senat.fr.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, Alain Peyrefitte, 5862, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Fichier des personnes décédées, läs online, läst: 4 september 2023, licens: licence ouverte 2.0.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, actu.fr.[källa från Wikidata]
  6. ^ Agence bibliographique de l'enseignement supérieur, Système universitaire de documentation, Agence bibliographique de l'enseignement supérieur, läs online, läs online, läs online och läs onlineläs online, läst: 4 september 2023.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] senat.fr, läst: 23 april 2022.[källa från Wikidata]
  8. ^ Franska akademien, läs online, läst: 1 juni 2022.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, www.academie-francaise.fr, läst: 6 maj 2019.[källa från Wikidata]
  10. ^ Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
  11. ^ läs online, www.siv.archives-nationales.culture.gouv.fr, läst: 6 maj 2019.[källa från Wikidata]
  12. ^ läs online, www.ordre-national.gouv.qc.ca.[källa från Wikidata]
  13. ^ Journal de Monaco : Bulletin officiel de la Principauté, läs online, läst: 6 maj 2019.[källa från Wikidata]