Allströmsmotor

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Modern lågkostnads universalmotor, från en dammsugare. Fältlindningarna är mörkt kopparfärgade, i riktning mot baksidan, på båda sidor. Rotorns laminerade kärna är metallgrå, med mörka urtag för att linda spolarna. Kommutatorn (delvis skymd) har blivit mörk av användning; den är mot fronten. Det stora bruna plastformade stycket i förgrunden stödjer borstguiderna (båda sidorna), liksom det främre motorlagret.

En allströmsmotor är en serielindad motor (ankarlindning och fältlindning är seriekopplade), och lämpar sig därför i princip för såväl likströms- som växelströmsdrift. Genom att strömmen vid växelströmsdrift byter riktning samtidigt i såväl ankaret (rotorn) som fältlindningarna (statorn) så kommer motorn att fortsätta att rotera i samma riktning.

Allströmsmotorn är mycket vanlig i järnvägsfordon (lok och motorvagnar), spårvagnar och tunnelbanevagnar tillverkade fram till 1980-talet. I spårvagnar och tunnelbanevagnar samt järnvägsfordon byggda efter cirka 1960 drivs den vanligen med likström, på äldre järnvägsfordon med växelström. På nyare fordon med reglerutrustning av halvledartyp är motorerna ofta separatmagnetiserade, och borde därför egentligen benämnas "shuntmotorer". De är endast något annorlunda lindade.

Trots namnet är det inte alla allströmsmotorer som går att köra på växelström. Beroende på hur motorn är gjord, så uppstår kommuteringsproblem och/eller virvelströmmar som gör motorn ineffektiv.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]