Alma Hedin
Alma Isabel Sofia Hedin, född 22 april 1876, död maj 1958 i Stockholm, var en svensk välgörenhetsidkare, memoarförfattare och kommunalpolitiker i Stadsfullmäktige för högerpartiet. Hon var dotter till stadsarkitekten i Stockholm Ludvig Hedin och dennes hustru Anna Berlin samt syster till upptäcktsresanden Sven Hedin.
Biografi
Alma Hedin kom från en borgerlig familj i Stockholm, yngst av sju i en syskonskara full av färgstarka personligheter. Som syster till Sven Hedin kom Alma liksom hennes systrar att hjälpa honom med diverse sekreteraruppgifter under hans karriär. Alma Hedins familj hade ett stort nätverk av vänner och kontakter, såväl i Stockholm som i resten av världen.
Alma Hedins hjärta klappade redan i unga år för sjuka, utsatta och behövande. Hennes gode vän Verner von Heidenstam skrev om henne: ”Hemligheten är den, att Alma Hedin verkligen har ett klappande hjärta i bröstet, ett hjärta uppfyllt af kärlek till allt, som kan vara stort och godt för människor”.
Egentligen ville Alma Hedin bli sjuksyster, men hade alltför klen hälsa för att klara yrket. I stället engagerade hon sig bland annat i stiftelsen Govenii minne, där hon fungerade som vice-värdinna i husen som var byggda åt fattiga och behövande.
1911 engagerades Hedin politiskt mot sin vilja. Hon blev nämligen invald i Stockholms stadsfullmäktige, trots att hon bestämt avböjt nominering. Men när omröstningen väl var klar, hade Alma inget annat val än att träda in i stadsfullmäktige – och det som andra kvinna någonsin.
”Någon större nytta anser jag inte att jag gjorde under de sex år jag var stadsfullmäktig” skriver Alma i sin bok ”I minnets blomstergårdar”. Inte heller röstade hon i alla frågor med högern (i sociala frågor tenderade hon att rösta med vänstern), som hon var invald för:
”Att rösta mot mitt samvete skulle aldrig ha fallit mig in och därför passade jag inte in i det omoraliska och förkvävande partisystemet. Jag kunde omöjligt dela upp mina sympatier efter partigränser.”
Alma Hedin ville hellre göra praktisk nytta och insåg att politiken inte var rätt forum för hennes ambitioner. Hon hade i Govenii minnes bostäder fått neka äldre bostad, då stiftelsen prioriterade änkor och fattiga barnfamiljer. Men Alma insåg att många äldre for illa. Då, i början av 1900-talet, var det få äldre som hade råd att bo i egen lägenhet. I stället var ofta enda alternativet att bo hos sina anhöriga.
”För de gamla känns det tungt att vara i vägen och bo på nåd. Önskvärt vore att samhället kunde skaffa dem alla ett hem, där de trivdes, och inte bara ett rum på en inrättning”, skrev Alma hedin. Hon tyckte att äldre måste få en egen liten vrå att vila ut i, efter sitt livs alla mödor.
I Stockholms stadsfullmäktige motionerad Alma bland annat om biografernas "skadliga inverkan å barn" 1917 och om pantlånebankernas ekonomiska och hygieniska konsekvenser 1912.
Alma och Sven
Alma Hedin skrev en biografi om sin bror Sven "Min bror Sven - Brev och minnen". Den gavs ut 1926 och en tysk utgivning "Mein Bruder Sven" kom ut året innan, till hans 60-årsdag. Hon var troligen den person som stått Sven Hedin närmast, för hon bodde tillsammans med honom från barndomen till hans död 1952. Alma Hedin fick på detta sätt ta del av alla brev han under 30 års tid skrev till familjen samt följde med honom på en del av hans resor. Boken är mycket personlig och följer kronologiskt hans gärningar.
Övrigt
Hon bildade Blomsterfonden 1921 för bidrag och donationer till äldreboende. 1926 erhöll hon Illis quorum.
Börshuset
Att Svenska Akademin 1914 fick lokaler i Börshuset ordnades genom Alma Hedins försorg när hon såg till att väninnan grosshandlardottern Magna Sunnerdahl köpte halva huset för 500 000 kr, som donerades till akademin. Alma Hedin såg också till att de skingrade inventarierna från akademin återlämnades.
Bibliografi
- "Min bror Sven - Brev och minnen" 1926
- "I minnets blomstergårdar" 1950
- "Arbetsglädje - lärdomar från Amerika" 1920