Blomsterfonden

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fasadskylt i Röda bergen

Blomsterfonden är en ideell förening som bildades 1921 av Alma Hedin, syster till Sven Hedin. Idag har Blomsterfonden inom Storstockholm fem anläggningar med seniorboende, tre äldreboenden och egen hemtjänst. För att komplettera seniorboendet har Blomsterfonden en omfattande social verksamhet som stöd. Den sociala verksamheten finansieras helt av insamlade medel.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Alma Hedin.

Alma Hedin fick idén när det på hennes fars (stadsarkitekt Abraham Ludvig Hedin) begravning kom ett överflöd blommor, hela 91 kransar. Istället för begravningsblommor, tänkte Alma Hedin, så kunde pengarna gå till viktigare ändamål. Genom att skänka en penninggåva till Blomsterfonden, sänder fonden i sin tur kondoleansbrev till de sörjande i donators namn. Alma Hedin, som sedan länge varit involverad i välgörenhetsarbete, bestämde sig för att samla in pengar till hem och vård till äldre.

Genom ett idogt arbete och sina kontakter via familjen och sin tid i stadsfullmäktige fick Alma flera framstående personer att signera det upprop som publicerades i flera svenska dagstidningar. Bland dessa kan nämnas dåvarande statsminister Hjalmar Branting, nobelpristagare Erik Axel Karlfeldt, ärkebiskop Nathan Söderblom och författarinnan Ellen Key. Blomsterfonden fick ihop så mycket gåvor och donationer att den 1925 kunde inviga sitt första hus för äldre vid Rödabergsgatan 1 i området Röda bergen i Vasastan.

Blomsterfonden bildas[redigera | redigera wikitext]

Planen blev klar 1920. Alma Hedin vände sig till familjens goda vän, överintendent Axel Lagrelius (eller Lagge som han kallades av Hedinarna) för att fråga om råd, eftersom han var en tämligen praktisk man. Lagrelius tyckte det var en god idé och ville gärna medverka. Han föreslog att Alma Hedin vände sig till överståthållare Carl Hederstierna och ber honom att bli ordförande i föreningen. Hederstierna tackade ja.

I maj för 1921 cirkulerade så uppropet för Blomsterfonden i pressen. Uppropet var undertecknat av dåvarande statsminister Hjalmar Branting, ärkebiskop Nathan Söderblom, författarna Ellen Key och Erik Axel Karlfeldt samt 15 landshövdingar.

Formellt bildades föreningen Blomsterfonden den 27 maj 1921 i överståthållare Hederstiernas ämbetsrum. Den första gåvan kom från ”1872 års män” som vill hedra en bortgången kamrat, direktör Axel Hultman. Kontoret upprättades på Malmskillnadsgatan (och flyttade kort därefter till Hamngatan) och Lisa Hallin anställdes som biträde. Lisa Hallin beskrevs av Alma som själen i Blomsterfonden; hon arbetade kvar ända till femtiotalet.

Men starten av Blomsterfonden var inte smärtfri. Gåvor och donationer kom inte in i samma takt som man räknat med. Dessutom motarbetades Blomsterfonden av en sammanslutning trädgårds- och blomsterhandlare, som var rädda för att Blomsterfonden skulle skada deras verksamheter. Trädgårdshandlarna startade en massiv propagandaapparat mot fonden i den svenska pressen som höll i sig ända in i femtiotalet.

I slutet av 1922 verkade den tröga starten äntligen börja ge med sig. Ingenjör Magnus Täcklind och fröken Selma Nilsson donerade stora summor pengar till fonden.

”Utan denna hjälp skulle vi inte kunnat starta” skriver Alma Hedin i sina memoarer.

1923 startade förhandlingarna med Stockholms stad angående gratis tomtmark för att kunna bygga de första blomstergårdarna. I pressen förekom spekulationer om var de första blomstergårdarna skulle byggas, ett tag ryktades det om Kristinebergsområdet på Kungsholmen. Till slut beslutade Stockholms stad att donera tomtmark i Vasastaden, i kvarteret som kallas ”Röda bergen”.

Blomsterfondens första hus[redigera | redigera wikitext]

Nathan Söderblom lägger första stenen på Blomsterfondens hus på Röda bergen

I februari 1924 läggs första hörnstenen för vad som kom att bli Blomsterfondens första blomstergård (husen stod helt klara 1926). Ärkebiskop Nathan Söderblom höll tal, där han nedkallade Guds välsignelse över föreningen samt över alla som kommer att leva och bo i blomstergårdarna:

”Omvårdanden av de gamla är en mätare på samhällets värdighet och kultur. /---/ Liksom familjen har heliga förpliktelser mot de äldre, så har också samhället i sin helhet sina gamla som det är för samhället en plikt och en heder, en glädje och en välsignelse att sörja för”.

I slutet av 1920-talet arbetade fonden aktivt för att samla in gåvor för att kunna utvidga. Förhandlingar började återigen med Stockholms stad och Blomsterfonden fick tillgång till tomtmark på Ringvägen. Här byggdes sex hus, som stod klara 1932.

”Den enda malörtsdroppen i vår glädjebägare var och är fortfarande att vi inte kunna taga emot alla som söka och som så väl skulle behöva en sådan lägenhet som Blomsterfonden erbjuder”, skriver Alma.

Kriget bromsade verksamheten[redigera | redigera wikitext]

Byggandet i Blomsterfonden slog av på takten i samband med att andra världskriget rasade i Europa. Kraftigt ökade bränslekostnader, ökad skattebelastning och minskat antal gåvor gjorde att Blomsterfonden fick det tufft ekonomiskt. I Blomsterfondens hus fanns sedan starten bageri och tvätteri. På grund av de ekonomiska svårigheterna lades dessa ner.

1944 damp en bomb ner på Södermalm och jämnade Eriksdalsbadet med marken. Då spräcktes alla fönster på Ringvägen, men få människor skadades.

Alma Hedin avgick och Blomsterfonden fick en kunglig beskyddarinna[redigera | redigera wikitext]

1946 lyckades man, trots ekonomin, färdigställa en vårdavdelning på Ringvägen. På så sätt förverkligades Almas dröm, att Blomsterfondens äldre ska kunna få hjälp i alla skeden av sin ålderdom.

1949 avgick Alma Hedin ur styrelsen. Hon kände att hon började bli gammal och ville bereda plats för yngre, friskare krafter. För sitt banbrytande och mångåriga arbete för Blomsterfonden erhöll hon H M konungens medalj i åttonde storleken.”…så länge jag lever skall jag med samma hänförelse som i början av dess tillvaro, följa dess utveckling och öden”, skrev hon om Blomsterfonden i ”I minnets blomstergårdar”.

I början av femtiotalet började det ljusna för Blomsterfondens verksamhet, efter krigets hårda ekonomiska förhållanden. Lisebergs äldre- och seniorboende färdigställdes och Drottning Louise gick med på att bli Blomsterfondens beskyddarinna. Tyvärr avled Alma Hedin innan hon hann se Liseberg, i sin prakt, stå färdigt. Hon somnade in i maj 1958, precis innan de första hyresgästerna flyttade in.

I stället närvarade Drottning Louise vid invigningen av nya blomstergården i Älvsjö. Det blev stor fest och pressen dokumenterade.

Behovet av blomstergårdar norröver tillgodoses – för tillfället[redigera | redigera wikitext]

Under 1960-talet funderade styrelsen på ytterligare utvidgning av Blomsterfondens verksamhet. De visste av erfarenhet att hyresgästerna helst ville bo i närheten av där de redan bor. Efterfrågan efter blomstergårdar norr om Stockholm började öka. Styrelsen började se sig om. Ett lämpligt alternativ vore Hagby gård i Täby. Men förhandlingarna med Täby kommun gick i stöpet. I stället tittade man på alternativet Svalnäs gästhem, som drevs av Stockholms stadsmission. 1973 gick köpet igenom, och omfattande nybyggnationer och renoveringar påbörjades. På Svalnäs, liksom på Liseberg, fanns både seniorboende och eget äldreboende. De sista hyresgästerna flyttade in i sina nya lägenheter 1982.

Under åttio- och nittiotalet underhölls Blomsterfondens bestånd. 1993 beslutade styrelsen att köpa fastigheten på Körsbärsvägen. Styrelsen erbjöds även att ta över ett sjukhus och köpa en begravningsbyrå, men tackade nej till båda. 2000 tog Blomsterfonden vara på möjligheten att driva Tallgårdens äldreboende på entreprenad åt Danderyds kommun.

Blomsterfonden idag[redigera | redigera wikitext]

Idag bor omkring 2 000 äldre i Blomsterfondens seniorboende på Ringvägen, Röda bergen, Liseberg (Älvsjö) och Svalnäs (Djursholm). Blomsterfondens driver också så kallade särskilda boenden för äldre: på Svalnäs i Djursholm och Liseberg i Älvsjö finns egna äldreboenden. I Enebyberg driver Blomsterfonden även äldreboendet Tallgården på entreprenad åt Danderyds kommun. En egen hemtjänst är idag aktiv i Danderyd och Täby, samt i de egna fastigheterna inne i Stockholm.

Välgörenhetstanken finns kvar än idag. Blomsterfonden samlar fortfarande in pengar till hem och vård åt äldre. Idag med ett eget 90-konto (90 25 30-5). Gåvorna går till att finansiera Blomsterfondens sociala verksamhet (vilket innebär bland annat att Blomsterfondens hyresgäster får tillgång till värdinna och kurator), att bygga nya bostäder, trivsel och anhörigstöd. Dessa har i uppgift att underlätta vardagen, ge råd och stöd samt att tillsammans med hyresgästerna anordna olika aktiviteter. Tanken är att ingen ska behöva vara ensam på ålderns höst.

För att bo i Blomsterfondens seniorboende måste man vara medlem i Blomsterfonden och stå i bostadskön. Tidigast vid 60 års ålder kan man sedan flytta in. Dock är köerna långa, till vissa bostadsområden så lång som 16 år.

Blomsterfondens verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Blomsterfonden ska på ideell grund äga, uppföra och långsiktigt förvalta fastigheter för äldre samt tillhandahålla god service, vård och omsorg utifrån boende, medlemmar och kunders behov.

Blomsterfonden driver:

  • Seniorboende
  • Social verksamhet (i seniorboendet)
  • Äldreboende
  • Hemtjänst

Röda bergen[redigera | redigera wikitext]

Röda bergen

Röda bergen är Blomsterfondens äldsta anläggning (adresserna är Rödabergsgatan 1-3, Sätertäppan 3-5 och Rödabergsbrinken 9-11). Marken till fastigheterna donerades till föreningen av Stockholms stad. Det första huset stod färdigt 1925, hela anläggningen blev klar 1926. På invigningen talade ärkebiskop Nathan Söderblom som bland annat uttalade de för honom kända orden: "Omvårdnaden av de gamla är en mätare på samhällets värdighet och kultur" (Invigningstal 21/2 1925). Det blev 150 lägenheter tillägnade gamla och behövande. Hyrorna var låga och inkluderade också en viss sjukvård. I husen byggdes också salong och matsal till hyresgästerna.

Blomsterfondens anläggning på Röda bergen finns kvar än idag, fortfarande med samma syfte. Idag finns 105 lägenheter. Här finns en värdinna som tar hand om hyresgästernas varierande behov och anordnar aktiviteter.

Ringvägen[redigera | redigera wikitext]

Ringvägen

I början på 1930-talet var kön till Blomsterfondens bostäder redan lång. Stockholms stad donerade återigen marken som låg på Ringvägen. 1932 stod de sex husen färdiga på Ringvägen 99-109 med 550 lägenheter. Arkitekt var Theodor Kellgren.[1]Här hade Blomsterfonden även eget bageri, en mataffär, tvättstuga och restaurang. I restaurangen kostade en lunch på 30-talet 1,25 kr. På Ringvägen byggdes även en vårdavdelning för de hyresgäster som blev sjuka eller behövde vård. Det var en dröm som Alma Hedin länge haft.

Ringvägens fastigheter ingår i Blomsterfondens bestånd även idag och är en av de mest kända anläggningarna som Blomsterfonden driver. Husen ligger bara några hundra meter från Skanstull. Lägenheterna har byggts om för att bli större och bättre motsvara dagens behov; de är 389 till antalet. Som i alla Blomsterfondens senorboenden så finns det en värdinna på plats som tar hand om hyresgästerna och anordnar aktiviteter.

Liseberg, Älvsjö[redigera | redigera wikitext]

Liseberg, Älvsjö

På 1950-talet stod 2000 personer i kö till Blomsterfondens anläggningar och i samhället i stort var bostadsbristen stor. Stockholms stad erbjöd Blomsterfonden att hyra mark i Liseberg, Älvsjö. Dessutom såg Blomsterfondens styrelse vinsten i att bygga ett sjukhem i anslutning till hyreslägenheterna. Tanken hade redan innan funnits hos Alma Hedin, som såg till att det byggdes en vårdavdelning på Ringvägen. Denna räckte dock inte längre till. Den 21 januari invigdes Blomsterfondens tredje anläggning i närvaro av Blomsterfondens beskyddarinna drottning Louise. 236 lägenheter hade byggts med hjälp av generösa donationer.

Idag finns 272 lägenheter i Lisebergs seniorboende och 72 platser på Lisebergs äldreboende. En värdinna tar hand om hyresgästerna och anordnar aktiviteter.

Svalnäs, Djursholm[redigera | redigera wikitext]

Villa Svalnäs
Huvudartikel: Svalnäs gård

År 1973 köptes Svalnäs gästhem i Djursholm för att Blomsterfonden även skulle kunna hjälpa äldre i Norrort. Med hjälp av testamentariska förordnanden kunde Blomsterfonden bygga nya pensionärslägenheter, 126 stycken, utöver de existerande 44 i sjukhemsbyggnaden. Bostäderna stod klara 1982. I slutet av 1990-talet flyttade Blomsterfondens huvudkontor in i villa Svalnäs, som 1885-1886 byggdes av Henrik Palme, Djursholms grundare.

Blomsterfondens styrelseordförande genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

  • 1921-1928 Överståthållare Carl Hederstierna
  • 1928-1934 Överståthållare Henning Elmqvist
  • 1934-1936 Överståthållare Torsten Nothin
  • 1936-1942 Överintendent Axel Lagrelius
  • 1943-1950 V. hovauditör Birger Barre
  • 1950-1962 Fältläkare Robert Hybbinette
  • 1963-1973 Advokat Carl-Gunder Hedström
  • 1973-1980 Fröken Margit Holmblad
  • 1981-1996 Advokat Louis d'Outrante
  • 1996-2008 Direktör Karl-Erik Åman
  • 2008-2010 Präst Lena Gutberg
  • 2010 - BankdirektörLennart Francke

Verkställande direktörer[redigera | redigera wikitext]

  • 1933-1936 Lars von Stedingk
  • 1936-1941 Major Ernst W. Durling
  • 1941-1948 Karl Axel Hammar
  • 1948-1963 C G Åhlund
  • 1963-1988 Åke Pettersson
  • 1988-2006 Sven Erik Petersson
  • 2007 - Ulf Thörnevik

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bebyggelseregistrets byggnadspresentation

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Hedin, Alma 1950 "I minnets blomstergårdar" Hugo Gebers förlag: Stockholm.
  • af Geijerstam, Jan 2008 "Industriland - tolv forskare om när Sverige blev modernt" Premiss: Kristianstad.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]