Amerikansk kricka
Amerikansk kricka Status i världen: Livskraftig (lc) | |
![]() Adult ♀ längst fram och adult ♂ bakom. | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Andfåglar Anseriformes |
Familj | Änder Anatidae |
Släkte | Anas |
Art | Kricka A. crecca |
Underart | Amerikansk kricka A. c. carolinensis |
Vetenskapligt namn | |
§ Anas crecca carolinensis | |
Auktor | Gmelin, 1789 |
Utbredning | |
![]() | |
Synonymer | |
Anas carolinensis |
Amerikansk kricka[2] (Anas crecca carolinensis) är en simand inom familjen änderen och underart till kricka. Den behandlades länge som en egen art.[3]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]
Amerikansk kricka är mycket lik den europeiska och asiatiska motsvarigheten kricka. Den tydligaste skillnaden är att hanen hos amerikansk kricka har ett vitt vertikalt band på kroppssidan medan kricka har ett vitt horisontellt vingband när anden ses liggande. Den amerikanska krickan saknar även de flesta av de gula linjerna som omringar det gröna på sidan av huvudet hos krickan.[4] Hona, ungfågel och hane i eklipsdräkt, nära nog identisk med krickans motsvarande dräkt, men hjässa och ögonstreck är något mörkare. Vidare syns i flykten ett mer rosttonat främre vingband.
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Amerikansk kricka häckar i norra Nordamerika där den är vanlig. Den är en utpräglad flyttfågel som övervintrar långt söder om sitt häckningsområde. Den är mycket sällskaplig utanför häckningssäsongen och bildar stora flockar. I flykten liknar de stora flockarna vadarfåglar. Amerikansk kricka observeras ibland i Västeuropa.
BirdLife Sverige (tidigare Sveriges ornitologiska förening) bröt 2003 ut den som egen art [5], baserat på beteende[6], morfologi[7] och molekylära[8] data vilket diskuteras av Sangster et al, 2002[9]. Studier av mitokondrie-DNA visade att den stod närmare den sydamerikanska arten gulnäbbad kricka. I samband med att BirdLife Sverige anslöt till den nya gemensamma världslistan AviList i juni 2025 slogs de dock samman igen, baserat på baserat på hög grad av introgression[10] och avsaknad av skillnader i parningsläten. Även om mitokondrie-DNA visar en ganska djup divergens är genomdivergensen begränsad, vilket indikerar omfattande genflöde.[11]
Förekomst i Sverige
[redigera | redigera wikitext]Amerikansk krick är en sällsynt, men årlig gäst i Sverige med ett antal individer. Första observationen skedde den 29 april 1954 vid Oset i Närke.[12]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Habitat
[redigera | redigera wikitext]
Amerikansk kricka häckar mestadels i isolerade floddeltan samt våtmarker i skogs- och prärieområden, men mer sällan i områden med enbart kort gräs. De förekommer även i arktisk tundra och i halvöken.[13][14]
Våtmarkerna där den förekommer domineras ofta av klotgräs (Scirpus), kaveldun (Typha), starr (Carex), nate (Potamogeton) och andra vattenväxter.[13][15] Amerikansk kricka placerar ofta sitt bo i gräsmark, ängsmark eller på torra sluttningar vid träddungar, i närheten av en damm och då gärna bäverdammar.[14]
Föda
[redigera | redigera wikitext]
Amerikansk kricka föredrar att söka mat på lerstränder. När detta saknas föredrar de grunda myrar eller tillfälligt översvämmade jordbruksmarker. De lever främst av frön, stjälkar och löv från vattenväxter. Grönvingad kricka verkar föredra mindre frön från skärmags (Cyperus), vipphirs (Panicum) och halvgräs, men äter även frön från majs, vete, korn och bollbuske (Cephalanthus)[13] I myrmark och dammar, föredrar de frön av klotsäv, nate och knappsäv (Eleocharis). I mindre utsträckning äter de även växtdelar av sträfsen (Chara), nate, hårnating och andmat.[13] Mer sällan tar de även insekter, blötdjur och kräftdjur.[13][15]
Häckning
[redigera | redigera wikitext]Den placeras sitt bo direkt på marken, i skydd, närheten av vatten. Honan lägger sex till nio ägg som hon ruvar ensam i 20-23 dagar. Bara några timmar efter att ungarna kläckts kan de simma, dyka och födosöka för sig själva, även om deras mamma tar tillbaka dem till boet på natten för att skydda dem mot eventuell kyla.[16]
Status och hot
[redigera | redigera wikitext]Underarten har ett stort utbredningsområde och tros öka i antal. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad utan kategoriserar beståndet som livskraftigt (LC). Beståndet har uppskattats till åtminstone fyra miljoner individer.[16][1]
Namn
[redigera | redigera wikitext]Amerikansk kricka beskrevs vetenskapligt av Gmelin 1789. Namnet ’’carolinensis’’ syftar på de amerikanska delstaterna Nordkarolina och Sydkarolina.[17]
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] BirdLife International 2020 Anas carolinensis . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 6 januari 2021.
- ^ BirdLife Sverige: Taxonomikommittén och Raritetskommittén. 2025. Förteckning över Sveriges fågeltaxa, version 2025: fynd t.o.m. 2023.
- ^ AviList Core Team. 2025. AviList: The Global Avian Checklist, v2025. https://doi.org/10.2173/avilist.v2025
- ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 46-47. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ Björn Anderson, Lars Svensson (2003) Förändringar i listan över Holarktis fåglar – rapport från SOF:s Taxonomikommitté Arkiverad 13 augusti 2018 hämtat från the Wayback Machine. (doc), Vår Fågelvärld,nr 8, sid: 6-12, <www.sofnet.org>, läst 2008-12-02
- ^ Laurie-Ahlberg, C.C.; McKinney, F. (1979). ”The nod-swim display of male Green-winged Teal (Anas crecca)”. Animal Behaviour 27: sid. 165–172. doi: .
- ^ Livezey, Bradley C. (1991). ”A phylogenetic analysis and classification of recent dabbling ducks (Tribe Anatini) based on comparative morphology”. Auk 108 (3): sid. 471–507. doi:. http://sora.unm.edu/sites/default/files/journals/auk/v108n03/p0471-p0507.pdf.
- ^ Johnson, Kevin P.; Sorenson, Michael D. (1999). ”Phylogeny and biogeography of dabbling ducks (genus Anas): a comparison of molecular and morphological evidence”. Auk 116 (3): sid. 792–805. doi:. http://sora.unm.edu/sites/default/files/journals/auk/v116n03/p0792-p0805.pdf.
- ^ Sangster, George; Knox, Alan G.; Helbig, Andreas J.; Parkin, David T. (2002). ”Taxonomic recommendations for European birds”. Ibis 144: sid. 153–159. doi: .
- ^ McLaughlin, J.F., Faircloth, B.C., Glenn, T.C. och Winker, K. 2020. Divergence, gene flow, and speciation in eight lineages of trans‐Beringian birds. Molecular Ecology 29: 3526–3542.
- ^ ”Förändringar i TK:s lista: Rapport 16 från Taxonmikommittén – juni 2025”. BirdLife Sverige. https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2025/06/R16.pdf/. Läst 12 juni 2025.
- ^ https://birdlife.se/rk/sveriges-fageltaxa/svenska-forstafynd-kronologiskt/
- ^ [a b c d e] Bellrose, Frank C. (1980) Ducks, geese and swans of North America. Harrisburg, PA: Stackpole Books ISBN 0811705358.
- ^ [a b] Johnsgard, Paul A. (1979) A guide to North American waterfowl. Bloomington, IN: Indiana University Press ISBN 0253127890.
- ^ [a b] DeGraaf, Richard M.; Scott, Virgil E.; Hamre, R. H.; et al. (1991) Forest and rangeland birds of the United States: Natural history and habitat use. Agric. Handb. 688. Washington, DC: U.S. Department of Agriculture, Forest Service
- ^ [a b] Green-winged Teal Faktablad om amerikansk kricka på allaboutbird.org
- ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
|