Amerikansk kricka

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Amerikansk kricka
Status i världen: Livskraftig (lc)
Anas carolinensis FWS.jpg
Adult ♀ längst fram och adult ♂ bakom.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
SläkteAnas
ArtAmerikansk kricka
A. carolinensis
Vetenskapligt namn
§ Anas carolinensis
AuktorGmelin, 1789
Utbredning
Anas carolinensis dis.png
Synonymer
Anas crecca carolinensis
Hitta fler artiklar om fåglar med

Amerikansk kricka[2] (Anas carolinensis) är en fågel som tillhör gruppen simänder inom familjen änder.[3] Huruvida den utgör en egen art eller om den är en underart till kricka (A. crecca) är omdiskuterat.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Adult hane i praktdräkt.

Amerikansk kricka är mycket lik dess europeiska och asiatiska motsvarighet krickan (se denna för allmän beskrivning). Den mest synliga skillnaden dem emellan är att hanen hos amerikansk kricka har ett vitt vertikalt band på kroppssidan medan kricka har ett vitt horisontellt vingband när anden ses liggande. Den amerikanska krickan saknar även de flesta av de gula linjerna som omringar det gröna på sidan av huvudet hos krickan.[4] Hona, ungfågel och hane i eklipsdräkt, nära nog identisk med krickans motsvarande dräkt, men hjässa och ögonstreck är något mörkare. Vidare syns i flykten ett mer rosttonat främre vingband.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Amerikansk kricka häckar i norra Nordamerika där den är vanlig. Den är en utpräglad flyttfågel som övervintrar långt söder om sitt häckningsområde. Den är mycket sällskaplig utanför häckningssäsongen och bildar stora flockar. I flykten liknar de stora flockarna vadarfåglar. Amerikansk kricka har sällsynt observerats i Västeuropa. I Sverige är den en ovanlig men årlig gäst.

Huruvida den är en art eller underart är omdiskuterat av bland andra American Ornithologists' Union (AOU)[5]. Exempelvis kategoriserar IUCN och BirdLife International den som underart till kricka, och i november 2008 konstaterade Clements Checklist att även de behandlar den som en underart. Trots detta är det många auktoriteter, exempelvis SOF,[6] som behandlar dem som två arter, vilket baseras på beteende[7], morfologi[8] och molekylära[9] data.[10] En preliminär DNA-analys har visat att den är närmare släkt med den sydamerikanska gulnäbbade krickan (Anas flavirostris) än med kricka.[6]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Första observationen av Amerikansk kricka i Sverige skedde den 29 april 1954 vid Oset i Närke.[11] Den ses sällsynt med ett antal individer per året i landet.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Utanför häckningstid uppträder de ofta i flockar, som kan bli mycket stora.

Amerikansk kricka häckar mestadels i isolerade floddeltan samt våtmarker i skogs- och prärieområden, men mer sällan i områden med enbart kort gräs. De förekommer även i arktisk tundra och i halvöken.[12][13]

Våtmarkerna där de förekommer domineras ofta av klotgräs (Scirpus), kaveldun (Typha), starr (Carex), nate (Potamogeton) och andra vattenväxter.[12][14] Amerikansk kricka placerar ofta sitt bo i gräsmark, ängsmark eller på torra sluttningar vid träddungar, i närheten av en damm och då gärna bäverdammar.[13]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Amerikansk kricka födosöker genom att beta vattenväxter.

Amerikansk kricka föredrar att söka mat på lerstränder. När detta saknas föredrar de grunda myrar eller tillfälligt översvämmade jordbruksmarker. De lever främst av frön, stjälkar och löv från vattenväxter. Grönvingad kricka verkar föredra mindre frön från skärmags (Cyperus), vipphirs (Panicum) och halvgräs, men äter även frön från majs, vete, korn och bollbuske (Cephalanthus)[12] I myrmark och dammar, föredrar de frön av klotsäv, nate och knappsäv (Eleocharis). I mindre utsträckning äter de även växtdelar av sträfsen (Chara), nate, hårnating och andmat.[12] Mer sällan tar de även insekter, blötdjur och kräftdjur.[12][14]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Den placeras sitt bo direkt på marken, i skydd, närheten av vatten. Honan lägger sex till nio ägg som hon ruvar ensam i 20-23 dagar. Bara några timmar efter att ungarna kläckts kan de simma, dyka och födosöka för sig själva, även om deras mamma tar tillbaka dem till boet på natten för att skydda dem mot eventuell kyla.[15]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och tros öka i antal. Internationella naturvårdsunionen IUCN kateogi anser den inte vara hotad utan kategoriserar beståndet som livskraftigt. Beståndet har uppskattats till åtminstone fyra miljoner individer.[15][1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2020 Anas carolinensis . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 6 januari 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.2). doi : 10.14344/IOC.ML.6.2.
  4. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 46-47. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ SACC Baseline Arkiverad 2 mars 2009 hämtat från the Wayback Machine., www.museum.lsu.edu
  6. ^ [a b] Björn Anderson, Lars Svensson (2003) Förändringar i listan över Holarktis fåglar – rapport från SOF:s Taxonomikommitté Arkiverad 15 november 2020 hämtat från the Wayback Machine. (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF), Vår Fågelvärld,nr 8, sid: 6-12, <www.sofnet.org>, läst 2008-12-02
  7. ^ Laurieahlberg, C; McKinney, F (1979). ”The nod-swim display of male green-winged teal (Anas crecca)”. Animal Behaviour 27: sid. 165. doi:10.1016/0003-3472(79)90136-2. http://cedarcreek.umn.edu/biblio/fulltext/Animal%20Behav%20Vol%2027%201979%20Laurie-Ashberg.pdf. 
  8. ^ Livezey, B. C. (1991). ”A phylogenetic analysis and classification of recent dabbling ducks (Tribe Anatini) based on comparative morphology”. Auk 108 (3): sid. 471–507. doi:10.2307/4088089. http://sora.unm.edu/sites/default/files/journals/auk/v108n03/p0471-p0507.pdf. 
  9. ^ Johnson, Kevin P. McKinney, Frank; Wilson, Robert & Sorenson, Michael D. (2000). ”The evolution of postcopulatory displays in dabbling ducks (Anatini): a phylogenetic perspective”. Animal Behaviour 59 (5): sid. 953–963. doi:10.1006/anbe.1999.1399. PMID 10860522. Arkiverad från originalet den January 5, 2006. https://web.archive.org/web/20060105021653/http://ducksrus.bu.edu/~msoren/pubs/AnimBehav2000b.pdf.  Arkiverad 5 januari 2006 hämtat från the Wayback Machine.
  10. ^ Sangster, George; Knox, Alan G.; Helbig, Andreas J.; Parkin, David T. (2002). ”Taxonomic recommendations for European birds”. Ibis 144: sid. 153. doi:10.1046/j.0019-1019.2001.00026.x. 
  11. ^ https://birdlife.se/rk/sveriges-fageltaxa/svenska-forstafynd-kronologiskt/
  12. ^ [a b c d e] Bellrose, Frank C. (1980) Ducks, geese and swans of North America. Harrisburg, PA: Stackpole Books ISBN 0811705358.
  13. ^ [a b] Johnsgard, Paul A. (1979) A guide to North American waterfowl. Bloomington, IN: Indiana University Press ISBN 0253127890.
  14. ^ [a b] DeGraaf, Richard M.; Scott, Virgil E.; Hamre, R. H.; et al. (1991) Forest and rangeland birds of the United States: Natural history and habitat use. Agric. Handb. 688. Washington, DC: U.S. Department of Agriculture, Forest Service
  15. ^ [a b] Green-winged Teal Faktablad om amerikansk kricka på allaboutbird.org

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]