Amerikaskjulet

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ej att förväxla med Amerikahuset.
Amerikaskjulet från sydväst, Göta älv skymtar på andra sidan huset.
Amerikaskjulet 1944.
Amerikaskjulet sett från älven.

Amerikaskjulet är en terminalbyggnad vid Stigbergskajen[1] (färdigställdes 1906-1910) i Göteborgs hamn där Svenska Amerika Liniens atlantångare kunde lägga till vid Kajplats 36 (som var reserverad för SAL:s fartyg), eftersom detta var hamnens första djupvattenkaj (8 meters djup[2]). Amerikaskjulet var färdigt den 25 april[3] 1912 och kallades även Betongskjulet eftersom de andra byggnaderna vid Stigbergskajen var av trä och plåt. Arkitekter för Amerikaskjulet var Hans Hedlund och Björner Hedlund. Huset byggdes på 1959 (arkitekt Nernst Hanson).[4]

Husets sockel är av granit och fasaderna är putsade. Bottenvåningen har gula, glaserade rutor i ett genomgående band. Det ena av hörntornen och några äldre exteriördetaljer är bevarade. En låg lastbrygga finns i bottenplanet och plan två har långa balkonger, mot land och mot älven. Amerikaskjulet ingår i kommunens Bevaringsprogram 1987, såsom varande "ett intressant minnesmärke från "Amerikabåtarnas" tid och har också byggnadshistoriskt värde."

Efter att SAL upphört med sin trafik 1975 har många andra verksamheter inhysts i huset; bland annat bunkerbåten "Veritas III" levererade dricksvatten till fartyg, och färjerederiet Fast Ferries hade här sin terminal. Under 1990-talet blev byggnaden åter en terminal, denna gång åt Sea-Cat-linjen som hade en färjelinje till Fredrikshamn med snabbgående katamaraner. Amerikaskjulet fungerar nu i mindre omfattning som terminal för kryssningsfartyg. Huvuddelen av lokalerna används som kontor. Byggnaden ägs av Göteborgs Hamn, som sedan våren 2011 har sitt huvudkontor på översta våningen i byggnaden.

Direkt väster om "skjulet", den 5 mars 1916, klockan åtta på morgonen rasade Stigbergskajen på en 110 meter lång och 35 meter bred sträcka.[5] Mellan sju- och åttatusen kubikmeter lera gled och rasade ut i vattnet. En kant bildades mot vattnet som var upp till åtta meter hög.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Karta över Göteborg med omnejd i 20 blad, skala 1:4 000 : Sannegården - Lindholmen : Blad N:o 45, upprättad för Jubileumsutställningen i Göteborg 1923 av Andre Stadsingenjören Arvid Södergren
  2. ^ Hamnbilder från Göteborg, Björn Olson/Curt Svenson, Wezäta förlag, Göteborg 1981 ISBN 91-85074-78-0, s. 46
  3. ^ Göteborgsbilder 1850-1950, red. Harald Lignell, Bokförlaget Nordisk Litteratur, Ludw. Simonson Boktryckeri, Göteborg 1952 s. 408
  4. ^ Från Börsen till Park Avenue: Intressanta göteborgsbyggnader uppförda mellan 1850 och 1950, uppställda i kronologisk ordning och avbildade på vykort, Ove Nylén, Haspen Förlag 1988 ISBN 91-970916-3-4, s. 70
  5. ^ Gamla Masthuggspojkars Tidning 1976, [årgång 30], utgiven av Föreningen Gamla Masthuggspojkar, Göteborg 1976, s. 32
  6. ^ Göteborgs-Posten, 2012-03-18, "Stigbergskajen rasade i älven"

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg: Ett program för bevarande, [del I], red. Gudrun Lönnroth, utgiven av Göteborgs Stadsbyggnadskontor 1999 ISBN 91-89088-04-2, s. 296
  • Längs Göteborgs kuster, kajer och kanaler, [Brännöarna-Västra Frölunda-Askim-Älvstränderna-Göteborgs hamn-Vallgraven-Rosenlundskanalen], Ted Knapp, Tre Böcker, Göteborg 2009 ISBN 978-91-7029-671-0, s. 156ff

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]