Anakronism

Anakronism (från grekiska anachronismos, ett kronologiskt misstag) innebär att en företeelse (föremål, begrepp, händelse, etc.) placeras i fel tidsepok i ett litterärt eller konstnärligt verk, till exempel om någon använder en mobiltelefon i en film som utspelar sig på 1800-talet. Anakronismer ska skiljas från pastischer, som är seriösa och medvetna inlån från äldre verk och dylikt, arkaismer då föråldrade ord används i ett i övrigt modernt språk, och travestier då exempelvis arkaismer eller anakronismer används i komiskt syfte.
Anakronism kan avse berättarstrukturer som bryter mot den kronologiska ordningen. Sådana anakronier kan vara analepsis, att göra ett stickspår tillbaka till en tid som ligger längre tillbaka än handlingen, och prolepsis, att göra ett stickspår till en tid som ligger längre fram i tiden än handlingen. (Engelskan brukar använda termerna flashback respektive foreshadowing).[1]
Ordet anakronism är belagt i svenska språket sedan 1833.[2]
Bildgalleri
[redigera | redigera wikitext]-
Den antike greken Orfeus med en violin (uppfunnen på 1500-talet) istället för en lyra. Målning från 1600-talet av Cesare Gennari.
-
Nürnbergkrönikan från 1493 avbildar den antike grekiske filosofen Aristoteles klädd i samtidens lärdedräkt, en anakronism som placerar honom i kläder som är omkring 1800 år för moderna för hans verkliga tidsperiod.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Anakronism i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Gérard Genette : Narratology / Signo - Applied Semiotics Theories”. www.signosemio.com. http://www.signosemio.com/genette/narratology.asp. Läst 25 augusti 2025.
- ^ ”anakronism | SO | svenska.se”. https://svenska.se/so/. Läst 8 maj 2020.