Anders de la Motte

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Anders de la Motte på Bokmässan i Göteborg 2014.

Lars Anders Thomas de la Motte, ursprungligen Petersson, född 19 juni 1971 i Norra Vrams församling i dåvarande Malmöhus län,[1] är en svensk kriminalförfattare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Anders de la Motte är son till Hans Petersson och Eva, ogift de la Motte.[2] Han växte upp i Billesholm, där modern var bibliotekarie i Bjuv. Han flyttade sedan till Stockholm och utbildade sig till polis, vilket han arbetade som under åtta år, innan han 2002 flyttade till Lomma, där han och hans familj är bosatta. 2005–2012 verkade han som säkerhetschef på Dell i Köpenhamn med ansvar för företagets verksamheter i Europa, Mellanöstern och Afrika. Dessa arbetserfarenheter har sedan kommit till användning i hans författarskap inom kriminalgenren.[3]

2010 debuterade han med boken Geim, den första i en trilogi med huvudpersonerna HP Pettersson och Rebecca. För den tilldelades han Svenska Deckarakademins debutantpris 2010. Den följdes 2011 av Buzz och Bubble 2012. Med en handling som kretsar kring det moderna IT-samhället, dess narcissism och risker, med en snabb berättarstil och språk som för tankarna till datorspelsvärlden har han också nått en yngre läsarkrets och efter framgångarna med böckerna avslutade han sitt arbete som säkerhetschef för att bli författare på heltid.

Trilogin följdes av böckerna MemoRandom (2014) och UltiMatum (2015). För den senare erhöll han Svenska Deckarakademins pris för Bästa svenska kriminalroman 2015.

Alla hans böcker förbereds även för produktion som internationella TV-serier; trilogin av franska Gaumont, de två senare böckerna av amerikanska Twentieth Century Fox med de la Motte som medproducent och delaktig som manusförfattare.[4] Hans böcker finns översatta till ett stort antal språk världen över.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1990. Ramsele: Svensk arkivinformation (SVAR), Riksarkivet. 2011. Libris länk. ISBN 9789188366917 
  2. ^ Sveriges befolkning 1975, Arkiv Digital
  3. ^ Sydsvenskan 3 juni 2012, "Chef för sig själv"
  4. ^ Skånska Dagbladet 6 oktober 2015, "Ex-polisen om författarsuccén"

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]