Angella Taylor-Issajenko

Angella Taylor-Issajenko
Friidrott, damer
Nation: Kanada
Olympiska spel
Silver	Los Angeles 1984	4×100 meter
Panamerikanska spelen
Brons	San Juan 1979	100 meter
Silver	San Juan 1979	200 meter
Samväldesspelen
Guld	Brisbane 1982	100 meter
Brons	Brisbane 1982	200 meter
Brons	Edinburgh 1986	100 meter
Guld	Edinburgh 1986	200 meter
Kanadensiska mästerskapen
Silver	Montréal 1978	200 m
Guld	Sherbrooke 1979	100 m
Guld	Sherbrooke 1979	200 m
Guld	Sherbrooke 1980	100 m
Guld	Sherbrooke 1980	200 m
Guld	Regina 1981	100 m
Guld	Regina 1981	200 m
Guld	Ottawa 1982	100 m
Guld	Ottawa 1982	200 m
Guld	Calgary 1983	100 m
Guld	Calgary 1983	200 m
Guld	Winnipeg 1984	100 m
Guld	Winnipeg 1984	200 m
Guld	Ottawa 1986	100 m
Guld	Ottawa 1986	200 m
Guld	Ottawa 1987	100 m
Guld	Ottawa 1987	200 m
Guld	Ottawa 1988	100 m
Guld	Coquitlam 1992	100 m
Silver	Coquitlam 1992	200 m

Angella Taylor-Issajenko, född Taylor 28 september 1958, gift Issajenko under pågående karriär, är en kanadensisk friidrottare som specialiserade sig på kortdistanslöpning. Hon dominerade damernas korta sprint i Kanada under 1980-talet med inte mindre än 18 guld vid nationella mästerskap. Hon slog Jarmila Kratochvílovás världsrekord på 200 meter den 24 februari 1980 med tiden 23,19. Hon höll rekordet i ett knappt år tills Kratochvílová återtog det den 28 januari 1981. Issajenko satte senare kanadensiska rekord på både 100 meter och 200 meter. Dessa har dock strukits ur de kanadensiska rekordböckerna sedan hon erkänt långvarit dopningsbruk.

Issajenko utsågs till årets kvinnliga idrottare i Kanada av True Sport Foundation 1980 och 1982.

Dopningsaffären

Angella Issajenko ingick i den grupp friidrottare som tränades av Charlie Francis och dopades av läkaren George Astaphan. Vid förhören som följde på träningskamraten Ben Johnsons positiva dopningstest vid OS i Soul var Issajenko, jämte Francis, den förste att erkänna den systematiska dopning som försiggått under lång tid. Hon hade i sin dagbok noterat sina steroidcykler, vilket bidrog till att ge hennes vittnesmål trovärdighet.

Till följd av dopningsaffären blev Issajenko av med två kanadensiska rekord och en del medaljer, inklusive ett silver på 60 meter vid inne-VM 1987.

Efter karriären

Efter sin aktiva friidrottskarriär har Issajenko varit tränare vid Torontos friidrottscenter. Hon släppte 1990 en självbiografi med titeln Running Risks.

Personliga rekord

Issajenkos bästa resultat räknas inte längre i den officiella statistiken. Tiderna som redovisas i tabellen återfinns i aktuella kanadensiska topplistor och har presterats före eller efter dopningsperioden.

Gren	Resultat	Datum	Plats	Kommentar
100 meter	11,51	28 maj 1992	Provo	Bästa strukna resultatet, 10,97, var kanadensiskt rekord
200 meter	--	--	--	Inget officiellt resultat bland Kanadas 66 bästa. Bästa strukna resultatet, 22,25, var kanadensiskt rekord
50 meter inomhus	6,46	24 februari 1979	Edmonton
60 meter inomhus	7,52	17 december 1994	Windsor
200 meter inomhus	24,24	17 februari 1979	Toronto	Tiden finns på officiella listor efter konvertering från manuell tidtagning

Källor

• Canadian Championships Medallists 1900–2008, resultatlista hos kanadensiska friidrottsförbundet
• Michael Janofsky (25 maj 1989). ”Doctor Says That He Treated Johnson With Steroids for 5 Years” (på engelska). New York Times. http://www.nytimes.com/1989/05/25/sports/doctor-says-that-he-treated-johnson-with-steroids-for-5-years.html?sec=health. Läst 8 februari 2010. 
• Mary Ormsby, Joseph Hall (24 september 2008). ”Ben Johnson scandal still haunts track world” (på engelska). The Star. http://www.thestar.com/Sports/article/504755. Läst 8 februari 2010.