Disulfiram

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Antabus)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Disulfiram
Strukturformel
Systematiskt namn1-(dietyl tiokarbamoyl disulfanyl)-N,N-dietyl metan tioamid
Övriga namnTetraethyl tioram disulfid
Kemisk formelC10H20N2S4
Molmassa296,539 g/mol
UtseendeFärglösa kristaller
CAS-nummer97-77-8
SMILESCCN(CC)C(=S)SSC(=S)N(CC)CC
Egenskaper
Löslighet (vatten)0,2 g/l (20 °C)
Smältpunkt70 °C
Kokpunkt117 °C
Faror
Huvudfara
Hälsovådlig Hälsovådlig
LD508600 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Disulfiram (strukturformel CCN (CC) C (=S) SSC (=S) N (CC) CC )[1] (även känt under produktnamnet Antabus[2]) används som avvänjningsmedel i samband med alkoholmissbruk.

Disulfiram hämmar enzymet aldehyddehydrogenas, som sköter nedbrytningen av acetaldehyd vilket bildas vid alkoholintag. Om en person med disulfiram i kroppen intar alkohol sker därför en ökning av koncentrationen av acetaldehyd i blodet, vilket leder till att det, kanske redan inom 5–10 minuter,[3] uppkommer en så kallad alkohol-antabusreaktion. Den består av rodnad över ansikte och bål, dunkande huvudvärk, svårigheter att andas, illamående, yrsel, kräkningar, svettningar, hjärtklappning och blodtrycksfall. Symptomens intensitet kan växla. Dessutom påverkar antabus ett enzym som omvandlar dopamin till noradrenalin, men det är oklart om detta är relevant för den kliniska effekten.

Disulfiram säljs i Sverige som brustabletter, vilka intas under inseende av sjukvårdspersonal. Vanliga doseringsintervall är 2–3 gånger per vecka, men enzymhämningen och därmed effekten kvarstår i upp till två veckor efter avslutat intag, trots att den aktiva metaboliten Me–DTC har en halveringstid på endast ca 10 timmar.

En kontroversiell möjlighet är att få disulfiram-kapslar inopererade i kroppen för att omöjliggöra alkoholintag. Det saknas dock vetenskapliga belägg för effektiviteten av denna terapi, varför den inte används inom offentligt finansierad sjukvård i Sverige. En annan, av många forskare och läkare kritiserad, metod utförs i vissa länder; månatliga injektioner.

Vad gäller biverkningar, är de flesta förknippade med alkohol-antabusreaktionen. Med tanke på den stora risken för återfall vid alkoholberoende, bör exempelvis personer med allvarlig hjärtsjukdom inte ta läkemedlet. Även om man håller sig nykter finns dock en liten risk för leverskador.

Till skillnad från modernare läkemedel mot alkoholberoende, naltrexon och acamprosat, har disulfiram ingen dämpande effekt på suget efter alkohol. Detta gör att det ofta är svårt att få patienterna att stanna kvar i behandling. För vissa personer kan disulfiram dock vara ett utmärkt stöd för nykterhet i långa tider. Det används också regelmässigt vid avgiftningar från alkohol, där strikt nykterhet är nödvändig för att undvika utveckling av bl.a. delirium tremens.

Svampar med antabuseffekt[redigera | redigera wikitext]

Det finns i Sverige tre vanliga svampar, som är begränsat ätliga, men som i samband med alkoholförtäring ger kraftigt illamående, s.k. antabuseffekt. Den mest kända är grå bläcksvamp, Coprinus atramentarius, som innehåller coprin. Detta ämne blockerar ett steg i nedbrytningen av alkohol, så att blodet får ett överskott av acetaldehyd, som är orsak till illamåendet. Det räcker med mycket små mängder av alkohol och små mängder av bläcksvamp för att förgiftningssymptom skall uppkomma. Symptomen kan komma redan efter 15 minuter, men det kan också hända att det dröjer en hel vecka. Den drabbade mår mycket dåligt, svettas med röda kinder medan örsnibbar och nässpetsen blir vita, annan hud blålila. Så vitt man vet finns inget fall med dödlig utgång. Normalt har man återhämtat sig efter ca 4 dagar, men överkänslighet för alkohol kan kvarstå länge.

De andra två svamparna är eldsopp, Boletus luridus och klubbtrattskivling, Clitocybe clavipes. Ingen av dessa innehåller coprin, men något annat ämne, som ger liknande symptom. Tills vidare är det oklart vilket detta ämne är [källa behövs].

Synonyma varumärken [1][redigera | redigera wikitext]

  • Abstensil
  • Abstinyl
  • Alcophobin
  • Antabus(e)
  • Antaethyl
  • Antietanol
  • Antivitium
  • Contralin
  • Tetradine
  • Tetraetil

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] National Center for Biotechnology Information (NCBI)
  2. ^ ”Antabus - FASS Allmänhet”. www.fass.se. http://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=19831007000087. Läst 31 augusti 2015. 
  3. ^ fass.se. Antabus.

Se även[redigera | redigera wikitext]