Antineutron

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Antineutron
Grundläggande egenskaper
Symboln
KlassifikationFermionHadronBaryonNukleon
Sammansättning1 uppantikvark
2 nerantikvarkar
Kvarksammansättning
VäxelverkanStark växelverkan
Svag växelverkan
Elektromagnetism
Gravitation
AntipartikelNeutron
Historia
UpptäcktBruce Cork (1956)
Fysikaliska egenskaper
LaddningNeutral
Massa1,008 664 915 95(49)[1] u
939,565 420 52(54)[2] MeV/c2
Magnetiskt moment+1,91 µN
Spinn1/2
Isospinn1/2 (z-komponent +1/2)
Paritet−1

Antineutronen () är i standardmodellen neutronens antipartikel. Den skiljer sig från neutronen endast genom att vissa av dess egenskaper har lika storhet men motsatt tecken. Den har samma massa som neutronen och ingen elektrisk nettoladdning, men har motsatt baryontal (+1 för neutron, −1 för antineutronen). Detta beror på att antineutronen består av antikvarkar, medan neutroner består av kvarkar. Antineutronen består av en uppantikvark och två nedantikvarkar.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Antineutronen upptäcktes 1956 i proton-antiprotonkollisioner vid Bevatron (Lawrence Berkeley National Laboratory) av teamet Bruce Cork, Glen Lambertson, Oreste Piccioni och William Wenzel,[3] ett år efter att antiprotonen upptäcktes.

Eftersom antineutronen är elektriskt neutral kan den inte lätt observeras direkt. Istället observeras produkterna av dess förintelse till vanlig materia. I teorin bör en fri antineutron sönderfalla till en antiproton, en positron och en neutrino i en process som är analog med betasönderfallet av fria neutroner. Det finns teoretiska antaganden om neutron-antineutronoscillationer, en process som innebär brott mot bevarandet av baryontal.[4][5][6]

Magnetiskt moment[redigera | redigera wikitext]

Antineutronens magnetiska moment är motsatsen till neutronens.[7] Det är +1,91 μN för antineutronen men −1,91 μN för neutronen (i förhållande till spinnets riktning). Här är μN kärnmagnetonen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Antineutron, 18 september 2022.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”CODATA Value: neutron mass in u”. National Institute of Standards and Technology. https://physics.nist.gov/cgi-bin/cuu/Value?mnu. Läst 2 oktober 2022.  Neutronmassa i u
  2. ^ ”CODATA Value: neutron mass energy equivalent in MeV”. National Institute of Standards and Technology. https://physics.nist.gov/cgi-bin/cuu/Value?mnc2mev#mid. Läst 2 oktober 2022.  Neutronmassa i MeV/c2
  3. ^ Cork, Bruce; Lambertson, Glen R.; Piccioni, Oreste; Wenzel, William A. (15 november 1956). ”Antineutrons Produced from Antiprotons in Charge-Exchange Collisions”. Physical Review 104 (4): sid. 1193–1197. doi:10.1103/PhysRev.104.1193. http://www.escholarship.org/uc/item/0cn7n2mz. 
  4. ^ R. N. Mohapatra (2009). ”Neutron-Anti-Neutron Oscillation: Theory and Phenomenology”. Journal of Physics G 36 (10): sid. 104006. doi:10.1088/0954-3899/36/10/104006. https://arxiv.org/abs/0902.0834. 
  5. ^ C. Giunti (19 augusti 2010). ”Neutron Oscillations”. Neutrino Unbound. Istituto Nazionale di Fisica Nucleare. Arkiverad från originalet den 27 september 2011. https://web.archive.org/web/20110927180013/http://www.nu.to.infn.it/Neutron_Oscillations/. Läst 19 augusti 2010. 
  6. ^ Y. A. Kamyshkov (16 januari 2002). ”Neutron → Antineutron Oscillations”. NNN 2002 Workshop on "Large Detectors for Proton Decay, Supernovae and Atmospheric Neutrinos and Low Energy Neutrinos from High Intensity Beams" at CERN. http://muonstoragerings.web.cern.ch/muonstoragerings/NuWorkshop02/presentations/kamyshkov1.pdf. Läst 19 augusti 2010. 
  7. ^ Lorenzon, Wolfgang (6 april 2007). ”Physics 390: Homework set #7 Solutions”. Modern Physics, Physics 390, Winter 2007. http://www-personal.umich.edu/~lorenzon/classes/2007/solutions/mPhys390-hw7-sol.pdf. Läst 22 december 2009. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]