Apollon
- Denna artikel handlar om guden Apollon. Se även Apollon F1.
Apollon är en viktig gud i grekisk mytologi, likväl som i romersk mytologi, där han kallas Apollo och ibland även Apollo Musagetes i egenskap av musernas ledare; då avbildad med en lyra i handen[1]. Han betraktas som ljusets och konsternas gud. Han framställs vanligen som en ung man med vackra anletsdrag och hans kännetecken är lager, lyra, delfin och korp.[2] Han var son till Zeus och Leto. Apollon var en utmärkt bågskytt.
Funktioner
Apollon hade flera funktioner varav den viktigaste var som orakel. Den rollen kan spåras tillbaka till gudinnekulten i Delfi, men Apollon var också jägare, läkare och musiker. Han föddes tillsammans med sin tvillingsyster Artemis på ön Delos dit hans mor hade flytt undan Heras vrede. Apollon stod i konflikt med gudarna Dionysos, Pan och Hermes som alla hade anknytning till djurhållning. Detta har tolkats som ett spår av rivalitet mellan olika nomadiserande herdefolk. Ursprungligen tros Apollon ha varit en solgud.
Apollons två dygder
Apollon stod för två dygder som han ville att grekerna skulle följa.
- Känn dig själv.
Apollon menade att människan skulle inse att hon inte har någon större makt, inte ens att forma sitt eget öde.
- Var måttfull.
Apollons andra dygd, att vara måttfull, är en allmänt accepterad stöttepelare i den grekiska mytologin. Att vara måttfull betydde att inte drabbas av övermod — hybris. Den som bröt mot denna regel drabbades av nemesis. Detta var gudarnas samlade vrede. Nemesis slog dessutom mot hela släkten till personen som fått hybris och kunde endast åtgärdas genom att övermodet gottgjordes och att den drabbade personen lärde sig dygden måttfullhet och visade sig ha förstått hela innebörden av den.
Samtidigt bröt Apollon mot sina egna regler. Till exempel slutade hans seger i musiktävlingen mot faunen Marsyas med att han lät Marsyas flås levande, en scen som porträtterats av Tizian i Marsyas straff.[3]
Kärleksäventyr
Som de andra gudarna i den grekiska mytologin så hade även Apollon mänskliga älskare. En av dessa hette Klymene, och med henne hade han en son som hette Phaëton. Denne fick en gång köra solvagnen, ty Apollon var ju solens gud (ibland kallad Fobios eller Phoebus) men Phaëton visade sig ur stånd att tygla ekipaget och höll på att köra sönder himmel och jord. Zeus uppmärksammade detta och dräpte Phaëton med en åskvigg, ty han hade åstadkommit öknen Sahara och svett etiopiernas skinn.
Apollon hade även manliga älskare. De romerska skalderna berättar om en ung man som hette Kyparissos[4][5] som älskades av Apollon. Men han råkade döda gudens älsklingshjort och blev så förtvivlad att han tynade bort och förvandlades till ett träd, cypressen.
Med nymfen Kalliope fick Apollon sonen Orfeus.[6]
Apollon hade även en kärleksaffär med den spartanske kungasonen Hyakinthos.[7]
Apollon i konstnärliga verk
Inte minst som konsternas gudom återfinns Apollon i ett antal (främst äldre) konstnärliga verk; poesi, skådespel i antik teater med mera. Han är bland annat huvudperson i Hjalmar Gullbergs dikt Förklädd gud (1933), sedermera välkänd även som musikverk av Lars-Erik Larsson (1940), där han enligt legenden dömdes att leva som människa på jorden ett år i tjänst som dräng hos kung Admetos i Thessalien (enligt Euripides drama om Alkestis).
Apollo eller Apollo Musagete (1928) är en balett med musik och libretto av Igor Stravinskij och koreografi av George Balanchine.
Se även
- Mytologi: Jakten
- Apollonisk och dionysisk
- Abaris: fick en pil av Apollon
- Apollo kitharoidos
Referenser
- ^ Roman Myth Index (engelska)
- ^ Mytologiboken, Stockholm 1994, s.106-107, ISBN 91-502-1187-0
- ^ John Sundkvist: "Om konst - Tizian". Omkonst.se, 2055-23-13. Läst 2012-03-06.
- ^ Info om Apollon och Kyparissos. Läst 2012-03-06
- ^ "Cypressträd". Shenet.se. Läst 2012-03-06.
- ^ "Kalliope". NE.se. Läst 2012-03-06.
- ^ "Hyacint". Shenet.se. Läst 2012-03-06.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Apollon.
