Arbetarklass

Från Wikipedia

Arbetarklass är den samhällsklass, som omfattar arbetare och syftar på en del av befolkningen, som har en mindre gynnad ställning än medelklassen. Arbetarklass kan definieras av anställda med avsaknad av högre utbildning eller begränsad autonomi i yrkesutövningen. Det senare innebär att arbetet i betydande utsträckning definieras av vilka arbetsmoment som ska utföras och i mindre grad av vilket mål som ska uppnås. Ofta görs en åtskillnad mellan yrkesutbildad och ej yrkesutbildad arbetarklass (exempelvis kock respektive diskare).

Inom traditionell marxistisk tradition finns ingen medelklass, utan endast arbetarklass och kapitalister. Det innebär att arbetsklassen omfattar alla som i ett kapitalistiskt produktionssätt inte kan leva på kapitalavkastning, det vill säga "säljer sin arbetskraft"/"tvingas till lönearbete" för sitt uppehälle. Proletariat är ett annat ord som förekommer inom marxistisk teori för denna klass och avser en person som är egendomslös i sin relation till kapitalet.[1][2] Sociologen Erik Olin Wright har angivit tre former av makt och inflytande där arbetarklassen, i en marxistisk tradition, anses sakna inflytande:

  • Ägande av kapital.
  • Beslutanderätt över användningen av produktionsmedlen (exempelvis maskiner och annan teknik).
  • Rätt att bestämma över och kontrollera andras arbetskraft.

Den marxistiska definitionen av arbetarklass är således baserad på makt och samhällsfunktion, inte materiell standard.

Se även

Referenser

  1. ^ Brante, Thomas et al. (2001). Sociologiskt lexikon. Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm.
  2. ^ Boglin, Anders et.al (2014). Kapital, rationalitet och social sammanhållning. Studentlitteratur, Lund.