Aucklandbeckasin

Från Wikipedia
Aucklandbeckasin
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljSnäppor
Scolopacidae
SläkteCoenocorypha
ArtAucklandbeckasin
C. aucklandica
Vetenskapligt namn
§ Coenocorypha aucklandica
Auktor(Gray, 1845)

Aucklandbeckasin[2] (Coenocorypha aucklandica) är en vadarfågel i familjen snäppor som förekommer i ögrupper kring Nya Zeeland.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Aucklandbeckasinen är en liten (23 cm) och kompakt beckasin med mycket korta ben och en lång näbb som är något nedåtböjd längst ut. Näbben är brun och något nedåtböjd längst ut. Hjässan är längsbandad i svart och brunt eller rödbrunt. Resten av kroppen är fläckad i samma färger. Honan är större än hanen. Den skiljer sig från snaresbeckasinen genom längre näbb, obandad bukmitt och djupare rödbrun ovansida, medan mindre chathambeckasinen är mycket mindre. Inga av dessa förekommer dock i aucklandbeckasinens utbredningsområde.[1][4]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Hanen har ett revirläte som består av en serie vibrerande toner. Den skapar också likt andra beckasiner ett läte i spelflykt när de yttre stjärtpennorna vibrerar i luften, likt ett passerande jetplan eller kedja som sänks ner i en båt.[1]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Aucklandbeckasinen förekommer i ögrupper kring Nya Zeeland. Trots namnet förekommer den inte bara i Aucklandöarna. Den delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]

  • Coenocorypha aucklandica aucklandica – förekommer i Aucklandöarna
  • Coenocorypha aucklandica meinertzhagenae – förekommer i Antipodöarna
  • Coenocorypha aucklandica perseverance – förekommer i Campbellöarna

Tidigare behandlades snaresbeckasinen (Coenocorypha huegeli), mindre chathambeckasin (C. pusilla) samt de båda utdöda arterna nordöbeckasin (C. barrierensis) och sydöbeckasin (C. iredalei) som underarter till aucklandbeckasinen. Numera urskiljs de dock vanligen som skilda arter,[3] alternativt att iredalei och barrierensis behandlas som underarter till huegeli.[5]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Aucklandbeckasinen föredrar områden med tät markvegetation där den livnär sig på en stor variation av ryggradslösa djur. Den häckar på marken och lägger generellt ägg från mitten av august till april, med nominatformen från slutet av september till januari och meinertzhagenae från mitten av augusti till början av november.[1][4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

I ett historiskt perspektiv har aucklandbeckasinen minskat kraftigt i antal och försvunnit från stora delar av sitt utbredningsområde, huvudsakligen på grund av predation från invasiva arter. Idag återfinns den på några få predatorfria öar och beståndet anses vara stabilt. Med tanke på det begränsade utbredningsområdet kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN den dock som nära hotad (NT). Världspopulationen uppskattas preliminärt till 20 000–50 000 vuxna individer.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2022 Coenocorypha aucklandica . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 11 december 2022.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b] Van Gils, J., Wiersma, P. & Kirwan, G.M. (2020). Auckland Snipe (Coenocorypha aucklandica). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53868 29 januari 2020).
  5. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]