Autogen träning

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Autogen träning (AT) är en psykoterapeutisk behandlingsmetod som syftar till att göra patienten avslappnad. Metoden utvecklades av Johannes Heinrich Schultz under 1920-talet. AT baserar sig på två huvuddelar; för det första är metoden autogen, det vill säga patienten behandlar sig själv och är sin egen instruktör, för det andra handlar det om träning - det finns övningsmoment som man tränar på. AT delas upp i två grupper: De grundläggande och de avancerade övningarna, där grundläggande främst handlar om kroppen, och avancerad om meditationsliknande fördjupningstekniker. Det gemensamma för övningarna är att det utgår från kroppskännedom och funktioner i kroppen som är autonoma (tarmrörelser, matsmältning, svettning)[1].

Enligt metodens förespråkare har den en rad positiva effekter, som exempelvis motverkande av fysisk och psykisk trötthet, sömnstörningar, negativ stress, åksjuka med mera; viss prestationshöjande effekt, ökad koncentrationsförmåga och självförtroende; effektiv mot huvudvärk samt dämpning av oros- och ångesttillstånd[2].

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]