Autogiro
- För betalningssättet, se Autogiro (betalningssätt)
Autogiro av typen Calidus
Autogiro (äldre: autogyro, gyrokopter) är en luftfarkost som ser ut som en helikopter men fungerar mer som ett vanligt flygplan. Konstruktionen blev utkonkurrerad av helikoptern som är en senare konstruktion, men används idag bland annat vid nöjesflygningar och flygbesprutning.
Historia
Som uppfinnare av autogiron bukar nämnas den spanske konstruktören Juan de la Cierva, som 1923 registrerade "autogiro" som varumärke. Den grundläggande principen hade dock redan tidigare skisserats av Pere Sastre Obrador från Mallorca.[1] Löjtnant Alejandro Gomez Spencer genomförde den första lyckade flygningen 9 januari 1923 med en autogiro konstruerad av Juan de la Cierva. Cierva startade en industri som försåg stora delar av världen med autogiror under 1930-talet, som användes bl.a. till postflygningar i USA. Den vanligaste modellen var Cierva C 30.
Konstruktion
Framdrivningen sker med en propeller i flygkroppens nos eller akter. Ovanför flygkroppen sitter en rotor på en vertikal axel som under färd inte har någon koppling till autogirons propellermotor. Den kan betraktas som smala flygplansvingar som utför en cirklande glidflykt och på så sätt bär upp farkosten. Rotorbladen hållas i gång av fartvinden genom att axeln är något tillbakalutad. Vid start låter man dock rotorn drivas från motorn, varvid bladens skevning tillfälligt ställs om.
Autogirons princip finns i naturen. Lönnens vingförsedda frö, "lönnäsan", autogirerar och kan med vindens hjälp flyga långt bort från moderträdet.
Med autogiro kan start och landning ske inom ett mycket begränsat omrâde.
En autogiro är billigare att använda, bygga och konstruera än en helikopter, eftersom den innehåller färre rörliga delar och ingen komplicerad mekanik som till exempel en rotorväxel. Nackdelen är att den inte kan göra VTOL-starter. Den kan dock landa utan fart framåt. (Numera kan en autogiro göra stående start genom att först varva upp rotorn med hjälp av en tillfällig koppling till motorn, men denna koppling måste brytas innan autogiron lättar.) Vid ett eventuellt motorbortfall autoroterar rotorn på samma sätt som för en helikopter som drabbas av samma fel. Höjdförlusten omvandlas till rotation hos rotorn som skapar lyftkraften. Dock är en helikopter ej konstruerad för autogirokraft vilket gör det betydligt svårare att landa en helikopter utan motorkraft.
Foto: K.W. Gullers
”Nordiska museet: NMA.0043378”. http://kulturarvsdata.se/nomu/photo/html/NMA0043378.
Autogiro i Sverige
Den första autogiron i Sverige kom till Bulltofta flygfält i Malmö den 5 mars 1934, ditflugen från England. Därefter fortsatte den via Göteborg till Örebro, där företaget Autogiro AB skulle använda den i kommersiell verksamhet.
Under 1930-talet och 1940-talet opererade Rolf von Bahr med ett antal autogiror och flög turister i de svenska fjällen, för att under kriget utföra spaningsflygning och artillerieldledning åt svenska marinen. Under andra världskriget använde sig tyska ubåtar av en autogiro utan motor som drogs av ubåten för spaning när den var uppe i ytan. På 1950-talet utvecklade brittiska Fairey prototypen till en 'flygande buss' som kallades Rotodyne. Den var en kombination av helikopter, autogiro och konventionellt passagerarflygplan och utvecklades på uppdrag av statliga Brabazonkomittén, som senare beordrade den skrotad.
En populär autogiro i Sverige är Humlan, en svensk konstruktion ifrån 1970-talet.
Autogiro på film
- Mad Max 2: The Road Warrior
- Man lever bara två gånger
- Pippi Långstrump – starkast i världen
- Rocketeer
Referenser
- ^ Pere de Son Gall y la leyenda del plagio på diariodemallorca.es
- Händelser man minns: en krönika i ord och bild 1920-1969. Stockholm: Samverkande bokförlags försäljningsorganisation. 1970. Libris 569745
Vidare läsning
- Molin, Karl-Gustaf; Luthander Sten, Bahr Rolf von (1943). Autogiron.. Flyg- och motortekniskt bibliotek, 99-0812067-0 ; 7. Stockholm: Bonnier. Libris 1397445
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Autogiro.
