Äldreomsorg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Äldreomsorg, eller äldrevård, avser åtgärder med syfte att bistå äldre människor med den hjälp de behöver för att klara av sin vardag. Hjälpbehovet kan vara förorsakat av sjukdom, funktionsnedsättningar eller ren ålderssvaghet.[1]

I Sverige är äldreomsorgen huvudsakligen kommunernas ansvar och regleras av bland annat Socialtjänstlagen. Bistånd beviljas enligt 4 kap 1§ eller 2§.[2] Insatser kan utföras av personer som är anställda av kommunen, privat utförare på uppdrag av kommunen eller av anhöriga. Anhörigvården[3] kan ske som en kommunalt beviljad insats där den anhöriga är anställd, men detta är ovanligt. Merparten av anhörigvården utförs helt ideellt.

Det har blivit ovanligare än tidigare att äldre personer får plats på ett äldreboende (vanligen kallat särskilt boende). Istället blir det vanligt med Hemlinjen, som innebär den idag rådande uppfattningen är att det för det mesta är bättre för den enskilde att få bo i sitt eget hem och där få erforderligt stöd. För friska och rörliga personer är denna målsättning realistisk. Det har dock visat sig att risken för de äldres ensamhet i denna situation är stor och att inte alla äldre personer vill bo kvar i sina hem. Bland annat genom stigande livslängd ökar andelen äldre i Sverige som i övriga västliga industriländer och därför ökar även behovet av äldreomsorg.

Andra alternativ till den egna bostaden är vad som ibland kallas för seniorboende eller trygghetsboende, till vilka inget biståndsbeslut krävs. Båda boendeformerna erbjuder eget boende men där både lägenheten och fastigheten är anpassad (exempelvis finns inga trösklar, breda dörrar, hiss med mera). Uppfyller den enskilde kraven för seniorboendet/trygghetsboendet (exempelvis en viss ålder) så kan den enskilde sätta upp sig i en bostadskö.

Eftersom det rör sig om en i hög grad skattefinansierad verksamhet räknar man med att behöva se över finansieringssätten i en tid då allt färre förvärvsarbetande personer i samhället[källa behövs] måste bidra till allt fler icke-förvärvsarbetande personers uppehälle och vård. Kostnaden för den kommunala äldreomsorgen i Sverige under ett år ligger på cirka 95,9 miljarder kronor 2010.[4]

Samordnare av vård och omsorg[redigera | redigera wikitext]

För äldre personer kan en individuell samordnare av vård- och omsorgsinsatser vara värdefullt. Både i Sverige och internationellt är bristande samordning och uppdelning av insatser av vård och omsorg för äldre ett välkänt och diskuterat problem. Särskilt utsatta är de äldre som inte själva kan sköta sina vårdkontakter, eller saknar anhöriga som kan hjälpa till.[5]

Forskning pekar på flera positiva resultat av individuella samordnare, även om det finns vetenskaplig osäkerhet kring effekten. Ouppmärksammade behov hos äldre kan synliggöras, och funktionsförmågan och vårdkvaliteten förbättras. Viss hälso- och sjukvård kan också minska.[5]

I det svenska vård- och omsorgssystemet är individuella samordnare relativt nytt. Flera försöksverksamheter med vårdlotsar och vårdcoacher har genomförts runt om i landet. Numera finns laglig möjlighet till fast vårdkontakt med uppgift att tillgodose behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet.[5]

En annan metod som kan hjälpa svårt sjuka äldre att bättre klara sin vardag, och förebygga lidande och dödsfall, är samarbete i vårdteam över professionsgränser och vårdnivåer. Efter exempelvis stroke och höftfraktur kan den typen av samordning och struktur göra stor nytta och minska onödiga utgifter. Men de flesta sjukhus i landet jobbar inte så. Även om begreppet ”team” används flitigt i vården, handlar det mer sällan om ett genuint samarbete med tydlig struktur. Många gånger är länken mellan sjukhusvård och primärvård till exempel svag. Efter stroke är det en minoritet som erbjuds någon form av rehabilitering i hemmiljö.[6]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.karlshamn.se/Omsorg/Aldreomsorg/Hemtjanst/
  2. ^ https://lagen.nu/2001:453#K4P1
  3. ^ http://www.demenscentrum.se/Fakta-om-demens/Vard-och-omsorg/Anhorigvard/
  4. ^ Pressmeddelande från SCB:Kommunernas och landstingens verksamhetsindelade bokslut 2010: Kostnaderna och nettokostnaderna fortsätter att öka
  5. ^ [a b c] ”SBU. Effekter av individuell samordnare av vård- och omsorgsinsatser för de mest sjuka äldre – en systematisk översikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2015. Artikelnummer 2015-6-4. ISBN 978-91-7555-320-7.”. http://www.sbu.se/SoS_2013422. Läst 18 november 2015. 
  6. ^ ”SBU. Statens beredning för medicinsk utvärdering. Medicinsk Vetenskap & Praxis: 2015, nr 1.”. http://www.sbu.se/vop201501. Läst 20 november 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]