Barbro Dahlin
| Barbro Dahlin | |
| Född | 28 februari 1940 |
|---|---|
| Död | 2000 |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Författare |
| Redigera Wikidata | |
Barbro Elisabeth Dahlin, född 28 mars 1940, död 8 juli 2000, var en svensk författare och läkare. Hon debuterade som lyriker under studietiden och publicerade åtta diktsamlingar och fyra romaner. Hennes dikter knöt an till 60-talets nyenkelhet. Hennes produktion präglades av såväl samhällskritik som kärlekslyrik. Hennes förtrogenhet med Öland och dess natur avspeglas också i dikterna. Som läkare var hon verksam som barn- och ungdomspsykiater.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Barbra Dahlin växte upp på Lidingö som dotter till ingenjör Oscar Dahlin och pianisten och konstnären Inga-Lill Hellqvist. Hon studerade till läkare och var verksam som barn- och ungdomspsykiater samt psykoanalytiker.[1][2]
Som 15-åring fick Barbro Dahlin dikter publicerade i Ord & Bild. Hon bokdebuterade med lyriksamlingen Tummelbana 1959 som följdes av Leva i var bit 1961 och Småglöd 1963. Därefter följde två kortromaner med samhällskritisk ton (Laga förfall och Hatbubblan).1975 utkom samlingen Dikter från Carlslund. Barbro Dahlin arbetade då som läkare på Stockholms läns landstings vårdhem för utvecklingsstörda, Carlslund. Genom dikterna uttryckte Dahlin sin reaktion mot avhumaniseringen i institutionsvården under denna tid. "Hon talar lågt och intensivt om människor i nöd och plåga" enligt en recension i Svenska Dagbladet.[3] Dikterna kännetecknas av närvaro och delaktighet och belyser de utvecklingsstördas utsatthet och språklöshet.[4] Personalen reagerade kraftigt på dikterna som antydde förekomst av vanvård.
Romanerna Soldansen 1983 är en ungdomsskildring med självbiografiska komponenter och Den fjärde frestelsen 1984 utspelar sig i efterkrigstidens Tyskland.
Den sista diktsamlingen, Där fisken står tätt 1996, innehåller enligt en recension i Läkartidningen "central och stark kärlekspoesi" och påtalar också hur författarens närhet till naturen och djuren avspeglas i dikterna.[5] Dahlin är begravd på Djursholms begravningsplats.[6]
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Tummelbana 1959
- Leva i var bit 1961
- Småglöd 1963
- Laga förfall (roman) 1964
- Hatbubblan (roman) 1966
- Dikter från Carlslund 1975
- Sista tåget genom Sverige 1976
- Att bygga en livbana 1979
- Soldansen (roman) 1983
- Den fjärde frestelsen (roman) 1984
- Döden kommer så försiktigt 1988
- Där fisken står tätt 1996
- Röster på Öland, Bidrag i antologi av Tom Hedlund 2005
- To catch life anew : 10 Swedish women poets. Bidrag i antologi. (översättare Eva Claeson) 2006
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Dahlin, Barbro Elisabeth - Nordic Women's Literature” (på brittisk engelska). Nordic Women's Literature. https://nordicwomensliterature.net/writers/dahlin-barbro-elisabeth. Läst 23 maj 2017.
- ^ ”85 (Svenskt författarlexikon / 5. 1961-1965)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfl/5/0085.html. Läst 23 maj 2017.
- ^ Karl Grunewald. ”Dikter som förändrade”. Intra. Stiftelsen Utvecklingsstörda i Fokus. http://www.tidskriftenintra.se/resources/intranummer/pdf/306.pdf. Läst 30 maj 2017.
- ^ Marie Lundqvist. ”Lättillgänglig poesi, ett kommenterat urval”. Specialarbete inom ämnet litteraturorientering. Bibliotekshögskolan, Borås. Arkiverad från originalet den 20 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160220184309/http://bada.hb.se/bitstream/2320/9360/1/1976%20nr%20179.pdf. Läst 30 maj 2017.
- ^ Lars-Erik Böttiger. ”FLITIGT FÖRFATTANDE AESKULAPER”. Läkartidningen. Arkiverad från originalet den 18 april 2018. https://web.archive.org/web/20180418092909/http://www.lakartidningen.se/OldPdfFiles/1996/13538.pdf. Läst 30 maj 2017.
- ^ FinnGraven
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
|