Beate Uhse
| Beate Uhse | |
.jpg) | |
| Född | Beate Köstlin 25 oktober 1919[1][2][3] Wargenau eller Zelenogradsk |
|---|---|
| Död | 16 juli 2001[1][2][3] (81 år) Sankt Gallen[4], Schweiz |
| Medborgare i | Tyskland |
| Sysselsättning | Pilot, sexualupplysare, entreprenör, sex shop owner |
| Barn | 2 |
| Föräldrar | Margarete Köstlin-Räntsch |
| Utmärkelser | |
| Förtjänstkors med band av Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden (1989) | |
| Redigera Wikidata | |
Beate Dorothea Rotermund-Uhse, född Köstlin 25 oktober 1919 i Wargenau (idag Malinkovka), Ostpreussen, död 16 juli 2001 i St. Gallen, Schweiz, var en tysk pilot och entreprenatör som etablerade världens första sexbutik i Flensburg.[5]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Familjen flyttade under Uhses ungdomsår till Hessen. Där var hon aktiv i idrotten och blev med 15 år regionens mästare i spjutkastning. Under samma tid växte hennes strävan att bli pilot. Uhse började däremot en utbildning till hushållerska. Fadern träffade i Berlin en betydande medlem av tyska aero-klubben som förmedlade en utbildning vid flygskolan i Rangsdorf. Vid sin 18:e födelsedag mottog Uhse sin pilotlicens. Hon blev praktikant i en flygplansfabrik och utbildade sig samtidig som konstflygare. Licensen fick hon i maj 1939 med framstående betyg. Hon blev bekant med flygläraren Hans-Jürgen Uhse och kort före hans tjänst i kriget gifte de sig. Uhse flög nya eller reparerade flygplan för företaget Bücker till Ungern och andra ställen i Europa. Under tiden sökte ett filmbolag en pilot som dubbelgångare för berömda skådespelare. Uhse flög planet gömd i förarkabinen medan skådespelare som Hans Albers eller René Deltgen satt på pilotens plats. Året 1943 föddes hennes son Klaus och ett år senare dog maken i en flygolycka. Vid krigets slut var Uhses insatsort i Staaken vid Berlin. Hon hittade ett flygplan som behövde några få reparationer och flög med sonen, barnflickan, bordmekanikern och två skadade till Nordfriesland. Där blev hon fånge av den brittiska armén.[5]
Efter kriget bedrev hon handel med olika produkter i Flensburg. Med fyra anställda grundade hon 1951 en butik för kondomer och "Ehehygiene". Året 1962 tillkom flera andra produkter som sexleksaker och pornografiska filmer och företaget blev världens första sexbutik. På grund av framträden i media fick hon öknamn som "Tante Sex" eller "Tabubrottes Mor Courage". Företaget gick 1990 till börsen och hade en omsättning av cirka 100 miljoner D-mark. En undersökning kring året 2000 visade att hon var känd av 98 procent av Tysklands medborgare. Hon dog 2001 i samband med en lunginflammation.[5][6]
-
Uhse vid flygskolan i Rangsdorf -
Uhse (i mitten) med anställda -
Minnesmärke vid bostadshuset i Flensburg
_met_verkoopsters_in_de_winkel,_Bestanddeelnr_924-4330.jpg)
Priser
[redigera | redigera wikitext]- Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden, 1989[7]
- International Erotic Award, 1998[8]
- Upptagnings i Flensburgs gyllene bok, 1999
- Hot d’Or d’Honneur, 2000[9]
Filmografi (urval)
[redigera | redigera wikitext]Uhse medverkade bland annat i[5]:
- D III 88, 1939
- Achtung! Feind hört mit, 1940
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Beate Uhse, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] filmportal.de, Beate Uhse, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] FemBios databas, Beate Uhse, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Rolf Müller (2020-09.02). ”Berühmte Fliegerinnen: Beate Uhse, erfolgreiche Pilotin und Unternehmerin” (på tyska). Cockpit - Schweizer Luft- und Raumfahrtmagazin. https://www.cockpit.aero/rubriken/detailseite/news/erfolgreiche-pilotin-und-unternehmerin/?no_cache=1. Läst 26 juli 2024.
- ^ Christina Scheidegger (23 oktober 2021). ”Beate Uhse, die erste Erotik-Influencerin Deutschlands” (på tyska). SRF. https://www.srf.ch/audio/zeitblende/beate-uhse-die-erste-erotik-influencerin-deutschlands?id=12075663. Läst 26 juli 2024.
- ^ ”Erotik-Pionierin mit Bundesverdienstkreuz” (på tyska). Rheinische Post. 21 oktober 2004. https://rp-online.de/wirtschaft/unternehmen/erotik-pionierin-mit-bundesverdienstkreuz_aid-16820087.
- ^ ”Die Pionierin der Lust ist tot” (på tyska). Manager Magazin. https://www.manager-magazin.de/unternehmen/karriere/a-145713.html.
- ^ ”Beate Uhse 1919 - 2001” (på tyska). Lebendiges Museum Online. 2021. https://www.hdg.de/lemo/biografie/beate-uhse.html.