Bechdeltestet

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bechdeltestet (/ˈbɛkdəl/)[1] (engelska: Bechdel Test, Bechdel Rule), även benämnt Bechdel-Wallace-testet, är ett test med vilken en films framställning av kvinnor kan bedömas. Bechdeltestet har sitt ursprung i populärkulturen men används numera även av skribenter i etablerade pappers- och nättidningar. Testet används ibland även på litteratur.

Testet kan användas för att belysa problemet med att kvinnor ofta framställs på ett stereotypiskt sätt på film, eller inte alls är representerade. Även om arbetet för en mer jämställd filmbransch pågår så är det vanligt att nya filmer inte klarar av testet. Det är alltså fortfarande en lång väg att gå innan kvinnor är rättvist representerade i film och media. Det diskuteras att om fler filmer uppfyller kraven för testet så kan det uppfattas som inkluderande av den kvinnliga publiken och möjligtvis göra att fler kvinnor söker sig till regissörsyrket. Stereotyper är oftast det som leder till att en film inte klarar ett test, till exempel användes ett digitalt verktyg för att analysera manusen till 10 filmer från 2018 som vunnit Oscar, och det visade sig bara vara en film som klarade testet.[2][3]

Ursprung och beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Alison Bechdel (2012) som 1985 myntade Mo Movie Measure, idag kanske mer känt som Bechdeltestet.

Bechdeltestet härstammar från den tecknade serien Dykes to Watch Out For av amerikanskan Alison Bechdel, som i sin tur fick uppslaget till testet från sin väninna Liz Wallace.[4] Testet formulerades i serieavsnittet "The Rule" som publicerades 1985. Testet kallas på engelska även Mo Movie Measure,[5] efter seriens huvudperson Mo.

För att en film ska klara Bechdeltestet måste den uppfylla följande kriterier:[6]

  1. ha minst två (namngivna) kvinnliga rollfigurer
  2. … som pratar med varandra
  3. … om något annat än män.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Testet har kommit att få en viss spridning både inom tryckta medier och på Internet. Bechdeltestet har sitt ursprung i populärkulturen, men används numera även av skribenter i etablerade pappers- och nättidningar. Testet används ibland även på litteratur.[7][8][9][10][11][12]

MI och FI Metoder[redigera | redigera wikitext]

För att avgöra hur mycket interaktion det är mellan samkönade karaktär så använder man sig av denna metoden. Genom att undersöka en film kan man se hur mycket tid som manliga karaktärer interagerar med varandra och hur mycket tid kvinnliga karaktärer interagerar med varandra.[13] 

  • FI står för female-to-female interaction, alla interaktioner där två eller fler kvinnor interagerar med varandra räknas som FI material.
  • MI står för male-to-male interaction, alla interaktioner där två eller fler män interagerar med varandra räknas som MI material. 

Metoden används för karaktärer som är barn dessutom. Även karaktärer som inte är mänskliga kan klassas som FI eller MI. Till exempel, den levande snögubben i Frost(2013) har en manlig röst och hans interaktioner med andra män i filmer räknas då som MI. Karaktärer som inte delar mänskliga egenskaper och inte heller har något bekräftat kön räknas inte med i metoden.[13]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I oktober 2013 lanserade fyra biografer inom kedjan Folkets Hus och Parker kvalitetsmärkningen A-märkt, baserat på Bechdeltestets kriterier. VD Calle Nathanson anser att en sådan här konsumentupplysning behövs, eftersom "I dag är det en klar obalans i vilka roller män och kvinnor får på film, det måste vi ändra på."[14]

Liknande tester[redigera | redigera wikitext]

Bechdeltestet har inspirerat till andra tester som på ett liknande sätt testar om en produkt uppfyller fastställda kritierer:

  • Russotestet, för representationen av HBTQ-karaktärer.[15]
  • Finkbeinertestet, en checklista för att hjälpa journalister att undvika fördomar om kön i artiklar som handlar om kvinnor inom vetenskap.[16]
  • Chavez-Perez-testet, ett mångfaldstest för representation av invandrare, initierad av den svenske journalisten Inti Chavez Perez.[17][18]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Alison Bechdel Audio Name Pronunciation”. TeachingBooks.net. http://www.teachingbooks.net/pronounce.cgi?aid=10597. Läst 30 december 2017. 
  2. ^ Bouchat, Kathryn (2019-05-23). ”Testing the Bechdel Test”. University Honors Theses. doi:10.15760/honors.731. https://pdxscholar.library.pdx.edu/honorstheses/714. Läst 5 december 2021. 
  3. ^ Triana; Asri, Marwan (2017-09-05). ”THE IMPACT OF FEMALE DIRECTORS ON FIRM PERFORMANCE: EVIDENCE FROM INDONESIA” (på engelska). Journal of Indonesian Economy and Business (JIEB) 32 (1): sid. 19–32. doi:10.22146/jieb.21994. ISSN 2338-5847. https://jurnal.ugm.ac.id/jieb/article/view/21994. Läst 5 december 2021. 
  4. ^ ”Bakgrundshistoria - ursprunget, TheAtlantic.com”. https://www.theatlantic.com/entertainment/archive/2015/08/call-it-the-bechdel-wallace-test/402259/. Läst 3 juli 2022. 
  5. ^ Bibi Van Der Zee (2009-02-27): "Is cinema just the ultimate boys' club?". Theguardian.com. Läst 12 januari 2014. (engelska)
  6. ^ Bechdeltest.com: 1. It has to have at least two [named] women in it 2. Who talk to each other 3. About something besides a man.
  7. ^ ”The Bechdel Test: Women in Film”. BBC (h2g2). 7 januari 2009. http://www.bbc.co.uk/dna/h2g2/A44922486. 
  8. ^ ”The Bechdel Test, artikel och video”. The Guardian. 24 november 2010. http://www.guardian.co.uk/science/punctuated-equilibrium/2010/nov/24/2. 
  9. ^ ”Få böcker klarar Bechdel-testet”. Svenska Dagbladet. 16 april 2011. http://www.svd.se/kultur/litteratur/fa-bocker-klarar-bechdel-testet_6095541.svd. 
  10. ^ ”Bechdeltestet”. Bokhora. http://bokhora.se/2011/bechdeltestet/. 
  11. ^ Sanna Ulfsparres recension av boken Cirkeln i nättidningen Feministiskt Perspektiv 2011-05-20 [1]
  12. ^ Dagens Nyheter bechdeltestar svenska succéfilmer, 2013-03-08.
  13. ^ [a b] Micic, Zorana (2015). Female Interactions on Film - Beyond the Bechdel test: A quantitative content analysis of same-sex-interactions of top 20 box office films. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-118209. Läst 5 december 2021 
  14. ^ Gunnar Bränström (2013-10-16): "Biografer A-märker film för att synliggöra kvinnor". Scenochsalong.se. Läst 12 januari 2014.
  15. ^ SVT Kultur 2014-08-21
  16. ^ Columbia Journalism Rewiew 2013-03-22
  17. ^ Andreas Nordström. "Mångfaldstest skapar debatt", Dagens Nyheter, 2 juli 2014. läst den 10 juli 2014.
  18. ^ Göteborgs Fria 2014-02-08

Källor[redigera | redigera wikitext]