Benfiskar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Benfiskar
Gul abborre
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
(orankad) Fiskar
Pisces
Klass Benfiskar
Osteichthyes
Vetenskapligt namn
§ Osteichthyes
Underklasser
Hitta fler artiklar om djur med

Klassen benfiskar, Osteichthyes, är systergrupp till broskfiskarna bland nulevande fiskar. De utmärks av ett starkt förbenat skelett och förekomsten av broskben, alltså ben som först formas av brosk, samt fyra par gälar täckta av gällock. Fjällen är vanligen skivformad men kan ibland vara taggliknande eller stora plattor, sk. plåtar[1]. Cirka 95 % av alla fiskar[förtydliga] är benfiskar och i de flesta fall de som man i folkmun brukar förknippa med fiskar.

Matspjälkningsorganen[redigera | redigera wikitext]

Matspjälkningsorganen varierar mycket mellan arterna, men de flesta har en dålig[förtydliga] tunga och bra tänder. Rovfiskarna har långa magsäckar med korta tarmar, medan växtätarna däremot har små, säckliknande magsäckar och långa tarmar.[2]

Blodomloppet inklusive hjärtat[redigera | redigera wikitext]

Benfiskarnas blodkärlsystem liknar hajens väldigt mycket. Fiskarna har fyra gälartärer: nr III, IV, V och VI, en till varje gäl. Hjärtat är S-format och har ingen klaff, utan en klafflös del av ventralaortan. Hjärtat är alltså inte en utpumpningsstation utan mer en tryckutjämnare. [2]

Rörelseapparat[redigera | redigera wikitext]

De flesta benfiskar rör sig på samma sätt som hajarna, genom rytmiska kontrationer av den segmentalt arrangerade axialmuskualturen. Benfiskarnas muskler och ryggrad har därför samma uppbyggnad som broskfiskarna. Men den skillnad som finns mellan grupperna är muskulatur finns i kraniet.[förtydliga] Fenmuskelaturen är därför mer differentierad hos en benfisk än hos en haj. [2]

Andningsorgan[redigera | redigera wikitext]

Benfiskarnas gälar och gälregion skiljer sig från hajarnas genom att de saknar spruthål och gälspeta. De har fyra par fungerande gälar, som är uppbyggda av gälfilament och gällameller. Precis som hajarna skapar benfiskar ett kontinuerligt vattenflöde över gälarna genom en kombinerad pump- och sugmekanism.[2]

Synchiropus picturatus.jpg

Sinnen och nervsystem[redigera | redigera wikitext]

Nervsystemet för benfiskar överensstämmer väl med hajarna. Benfiskarnas hjärna är kortare och på vissa ställen bredare än brosfiskarnas hjärna. Hos benfiskarna är mitthjärnan den dominerande delen av hjärnan. Normalt registrerar benfiskars inneröra ljud genom att ljudvågorna med relativt lätthet fortplantar sig rakt igenom fiskens huvud. Elektriska organ finns hos en mängd fiskgrupper. Dessa organ byggs upp av en serie kopplade eletrocyter vilka hålls samman av en bindvävsskida. De elektriska organen ligger i regel i fiskens bakkropp.[2]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Benfiskarnas fortplantningsorgan sitter och hänger ner från bukhålans tak. Under parningstiden upptar könsorganet större delen av bukhålans volym, men när lektiden är över är det knappt märkbart. Hos en hona kan äggstockarna uppta 70% av kroppsvikten. Det hanliga könsorganet är likt hajens. Intressant är att det i 14 av familjerna finns arter som är hemafroditer, alltså som börjar som hane och sedan blir hona.[2]

Ostracion immaculatus.jpg

Utsöndringsorgan[redigera | redigera wikitext]

Benfiskarna har två långa njurar, vilka hos många av arterna går ihop i stjärtregionen och bildar en oparig stjärtnjure. De har också en urinblåsa strax före utmynningen av urinen. Ett viktigt utsöndringsorganet är gälarna, där fiskarna kan göra sig av med kroppens ammoniak. Avföringen från benfiskar består till 90% av ammoniak. Njurarna har olika funktion beroende på var fiskarna lever. Medan sötvattensfiskarnas njurar framför allt måste få bort bort vatten, så måste saltvattensfiskarnas njurar i större omfattning utsöndra salter och behålla vatten.[2]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svenskt fiskelexikon, 1956
  2. ^ [a b c d e f g] Silverin, B & Silverin, B. (2002). Zoologisk morfologi. Studentlitteratur AB