Bengt Birgersson (Bjälboätten)
| Bengt Birgersson | ||
|---|---|---|
| ||
| Bengt Birgersson, utsnitt ur hans sigill. Xylografi av Wilhelm Meyer Ur Den svenska historien, 1877 | ||
Titlar
| ||
| Tidsperiod | 1284-1291 | |
| Utnämnd av | Magnus Ladulås | |
| Efterträdare | Valdemar Magnusson | |
| Andra titlar | Kansler 1277, Biskop 1286, se nedan | |
Kyrkliga ämbeten
| ||
| Kyrka | Romersk-katolska kyrkan | |
| Titel | Biskop | |
| Stift | Linköpings stift, biskop | |
| Period | 1286-1291 | |
| Företrädare | Bo (biskop) | |
| Efterträdare | Lars Albrektsson | |
| Period | 1286-1291 | |
|
| ||
Personfakta
| ||
| Personnamn | Bengt Birgersson | |
| Född | 1254 | |
| Död | 25 maj 1291 | |
Släkt
| ||
| Frälse- eller adelsätt | Bjälboätten | |
| Far | Birger jarl | |
| Mor | Ingeborg Eriksdotter | |
| ||
| Ett av Bjälboättens heraldiska vapen, vars utförande återkommit i flera ättlingars vapen | ||
Bengt Birgersson, född 1254 död den 25 maj 1291, biskop i Linköping. Han var son till Birger jarl och Ingeborg Eriksdotter (modern dog samma år som Bengt föddes).[1]
Bengt var först ärkedjäkne vid domkyrkan i Linköping 1269, var från 1275 innehavare av ett prebende vid Uppsala domkyrka, beläget i Tierps socken. Han omtalas i ett brev 1277[2] som kansler till sin bror, Magnus Ladulås.[3] År 1284 upphöjdes han till hertig av Finland i samband med att hans bror Magnus Ladulås gav sin äldste son konunganamn, och sin yngre son hertigtitel.
1286 valdes Bengt Birgersson till biskop i Linköpings stift.
I Linköpings biskopskrönika från 1523 (Scriptores rerum suecicarum medii ævi) får han eftermälet: "til Linköpingz kirkio sent komber hans like. Misskunne honom Gud i hemmerijke."
Minst två av hans testamenten finns bevarade från 1287 och 1289.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Bengt, biskop i Linköping 1286–91 i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)
- ^ Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven, nr 1010
- ^ Engström, Sten: Bengt Birgersson i Svenskt biografiskt lexikon
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Gösta Lundberg (1978). Stegeborg under medeltiden: bidrag till dess historia 1287-1520. Söderköping: Eget förlag. sid. 21-25