Bengt Jahnsson

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bengt Jahnsson
Född11 juni 1928
UppsalaSverige
Död7 december 1991 (63 år)
Oscars församlingSverige
MedborgarskapSvensk
SysselsättningTeaterkritiker, poet, romanförfattare
Redigera Wikidata

Bengt Jahnsson, född 11 juni 1928 i Uppsala,[1] död 7 december 1991 i Oscars församling i Stockholm,[2] var en svensk teaterkritiker, skönlitterär prosaförfattare och poet.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Från 1964 och fram till sin död skrev Bengt Jahnsson teaterkritik i Dagens Nyheter. Hans känslosamma och stilistiskt drivna stil blev ofta kontroversiell. Han blev omtalad för att Ingmar Bergman misshandlade honom 1969. Ingmar Bergman dömdes till 5000 kronor i böter. Kännetecknande för honom som skribent var att han identifierade sig som underdog och alltid tog ställning för den svagare.

Bengt Jahnsson blev filosofie magister i Uppsala 1956. Han debuterade både som poet och som novellist 1955. 1960 erhöll han pris ur Albert Bonniers stipendiefond för yngre och nyare författare.

Lyrik[redigera | redigera wikitext]

  • Dikter till Wäxiö (1955)
  • Hamlet och Ofelia : Dikter om kärlek (1957)
  • Döden växer som ett barn (1960)
  • Rättvisans sol (1962)
  • Reserverade platser (1965)
  • Trösklar brinner nakna (1972)
  • Dikter för sig själva (1979)
  • Kung för en dag (1986)

Prosa[redigera | redigera wikitext]

  • Sagor om hovet (1955)
  • Porträtt av idealister (1958)
  • Gullivers sjätte resa (1960)
  • Att vara sig själv (1963)
  • Prinsen & tiggarpresidenten. Fritt efter det mesta samt Mark Twain (1969)
  • Devina justitia (1976)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1990, Riksarkivet
  2. ^ Sveriges dödbok 1947-2003, Sveriges Släktforskarförbund

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]