Riksarkivet (Sverige)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°19′36″N 18°01′22″E / 59.3267°N 18.0228°Ö / 59.3267; 18.0228

Riksarkivet
Riksarkivet myndighetsvapen - Riksarkivet Sverige.png
Departement Kulturdepartementet
Organisationstyp Statlig förvaltningsmyndighet
Kommun Stockholm
Län Stockholm
Organisationsnr 202100-1074
Myndighetschef Riksarkivarie
Instruktion SFS 2009:1593
Regleringsbrev För budgetåret 2013
Webbplats www.riksarkivet.se

Riksarkivet (RA) är en svensk statlig förvaltningsmyndighet, som sorterar under Kulturdepartementet. Riksarkivet, som är baserat i Stockholm, har ansvar för den statliga arkivverksamheten och för arkivvården i landet.[1] Myndighetschefen kallas riksarkivarie.[2]

Hos Riksarkivet finns sedan 1953 även statsheraldikern samt sedan 1995 även Krigsarkivet. Från och med 2010 ingår landsarkiven i Riksarkivet som separata avdelningar. Tidigare utgjorde de egna myndigheter och Riksarkivet var chefsmyndighet för dem. 2012 etablerades Digisam, ett statligt samordningsuppdrag för digitalisering av det svenska kulturarvet.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Riksarkivet är en av Sveriges äldsta myndigheter, med rötter i tillbaka till 1200-talet.[3] Axel Oxenstierna ingrep i arkivförhållandena genom att den 18 oktober 1618[4] utfärda en kansliordning. Han föreskrev hur "det gamla kansliet", det vill säga Riksarkivet skulle vara organiserat. Därmed inrättades Riksarkivet formellt som ett självständigt ämbetsorgan inom det kungliga kansliet.

Endast en liten del av det dåvarande riksarkivet kunde räddas undan lågornas rov vid den katastrofala slottsbranden 1697 i Stockholm; särskilt ödelagd blev då samlingen medeltidsdokument.

Landsarkiven[redigera | redigera wikitext]

Arbetsområdet hade från början begränsats till det kungliga kansliet, men från 1800-talets slut fick Riksarkivet även befattning med arkivbildningen hos andra centrala och lokala myndigheter. Ett självständigt ämbetsverk blev det först 1878. Riksarkivet fungerade som chefsmyndighet över de olika landsarkiven, varav Landsarkivet i Vadstena öppnade 1899 som det första. 1903 bildades landsarkiv i både Lund och Uppsala, 1905 ett i Visby, 1911 ett i Göteborg, 1928 Landsarkivet i Östersund och 1935 det i Härnösand.[4]

Riksheraldikerämbetet[redigera | redigera wikitext]

Myndigheten Riksheraldikerämbetet lades ned 1953, och statens heraldiska verksamhet inordnades därvid som en avdelning inom Riksarkivet. Här hanteras frågor om vapenutformning, flaggor och emblem, och man ger råd åt Sveriges kommuner i ämnet.[3] Riksheraldikerämnetets chef hade haft titeln riksheraldiker men i den nya organisationen blev titeln i stället statsheraldiker.

Krigsarkivet, andra arkivsammanslagningar[redigera | redigera wikitext]

1995 införlivades den tidigare självständiga myndigheten Krigsarkivet som en avdelning inom Riksarkivet. Krigsarkivet räknar 1805 som sitt eget bildandeår.[4]

1 januari 2010 slogs Riksarkivet och de olika landsarkiven samman till en enda myndighet – Riksarkivet.[4] Dessförinnan hade Statens arkiv i tre års tid varit den gemensamma benämningen för Riksarkivet och de olika landsarkiven.[3]

Riksarkivets styrelse kallades tidigare Statens arkivstyrelse. Sedan 2008 finns inte längre någon styrelse inom organisationen, utan denna leds istället av ett insynsråd med högst fem ledamöter. Verksamheten omstrukterades 2012, med en matrisorganisation där linjeorganisationen och de olika processerna möts.[5]

Digisam[redigera | redigera wikitext]

2011 inrättades Digisam, ett samordningsuppdrag för "digitalisering, digitalt bevarande och digitalt tillgängliggörande av kulturarvet". Inrättande skedde på uppdrag av Sveriges regering, och sekretariatet inledde sin verksamhet 1 september samma år under ledning av Rolf Källman. Man har bland annat i uppdrag att fungera som samtalspartner och kunskapskälla/kompetens gentemot andra aktörer från statlig eller privat sektor.[6]

Sekretariatets styrgrupp, med representanter från Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet, Kungliga biblioteket och Centralmuseerna, fastställer inriktningen på Digisams verksamhet.[6]

Digisam deltar löpande i olika nationella sammankomster i ämnet, inklusive de årliga Digikult-konferenserna om "Digitalt kulturarv i praktiken".[7]

Digisams verksamhet utvärderades våren 2014, och efter en rapport togs ställning om sekretariatets fortsatta verksamhet efter 2015.[6] Statskontorets rapport förordade att regeringen skulle förlänga Digisams mandat.[8]

Nuvarande verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Utöver ovanstående verksamhet finns inom organisationen idag (2015) även enheterna Mediakonverteringscentrum (MKC), Svensk arkivinformation (SVAR) samt Svenskt biografiskt lexikon (SBL).[3]

Arkivbestånd[redigera | redigera wikitext]

Det äldsta dokumentet i Riksarkivet är (noterat år 2005) ett pergamentsblad ur en mässbok, skrivet i England i slutet av 900-talet. Dokumentet kom till Sverige via engelsmännens kristna mission i Norge.[9]

Riksarkivets arkiverade dokument förvaras i Marieberg i centrala Stockholm, i Arninge norr om staden samt i Krigsarkivet (på Gärdet). En stor del av arkivmaterialet finns lagrat i utsprängda bergrum.[3]

Arkivbeståndet – totalt (år 2015) omfattande cirka 75[10] hyllmil – består till stor del av pergament, papper och digitala medier (inklusive 130[10] miljoner digitalt sparade bilder). Mängden handlingar fylls hela tiden på genom leveranser av dokument från regeringskansliet och andra centrala myndigheter. Här finns också person- och gårdsarkiv, arkiv från föreningar och vissa företag.

Riksarkivet lyder under offentlighetsprincipen, vilket innebär att beståndet som regel är tillgängligt för allmänheten – inklusive forskare och släktforskande privatpersoner. Det görs dock undantag för sekretessbelagda handlingar eller visst ömtåligt äldre material. Många av de äldsta dokumentet finns dock reproducerade på mikrofilm eller liknande.[3]

Riksarkivets författningssamling[redigera | redigera wikitext]

Riksarkivets författningssamling (RA-FS) innehåller RA:s föreskrifter och allmänna råd.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ 1 och 2 §§ förordningen (2009:1593) med instruktion för Riksarkivet.
  2. ^ 27 § förordningen med instruktion för Riksarkivet.
  3. ^ [a b c d e f] Helmersson, Dicte: Riksarkivet i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 18 juni 2015.
  4. ^ [a b c d] "Historik". riksarkivet.se, 2013-05-08/2015-02-25. Läst 18 juni 2015.
  5. ^ "Organisation". riksarkivet.se. Läst 18 juni 2015.
  6. ^ [a b c] "Digisam". riksarkivet.se. Läst 18 juni 2015.
  7. ^ "Digikult 2015". digikult.se. Läst 18 juni 2015.
  8. ^ "Utvärdering av samordningssekretariatet för digitalisering, digitalt bevarande och digitalt tillgängliggörande (Digisam)". statskontoret.se, 2014-06-16. Läst 18 juni 2015.
  9. ^ Riksarkivet (2006). s. 5
  10. ^ [a b] "Att använda arkiven". riksarkivet.se. Läst 18 juni 2015.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Geijerstam, Jan af (1993). ”Riksarkivet - folkets skattkammare.”. Populär historia (Lund : Populär historia, 1991-) "1993:5,": sid. 44-47 : ill.. ISSN 1102-0822. ISSN 1102-0822 ISSN 1102-0822.  Libris 2363763

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]