Bernard Haitink

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bernard Haitink
Bernard Haitink 1984b.jpg
Bernard Haitink, 1984.
FöddBernard Johan Herman Haitink
4 mars 1929[1][2][3]
Amsterdam, Nederländerna
Död21 oktober 2021[4][5] (92 år)
London, Storbritannien
MedborgarskapKonungariket Nederländerna
Utbildad vidAmsterdams konservatorium Arbcom ru editing.svg
SysselsättningDirigent, violinist, dirigent, körledare
MakaPatricia Bloomfield
(g. 1994–2021)
Utmärkelser
Riddare av Arts et Lettres-orden (1972)
Officer av Kronorden (1977)
Royal Philharmonic Society Gold Medal (1990)
Erasmuspriset (1991)
Kommendör av Oranien-Nassauorden (2002)
Companion of Honour (2002)
Hedersdoktor vid Royal College of Music (2004)[6]
Gramophonepris för livsgärning (2015)[7]
Kommendör i Nederländska Lejonorden (2017)
Kommendör av 1 klass av Brittiska imperieorden
Hans-von-Bülow-Medaille
International Opera Award
Redigera Wikidata

Bernard Haitink, född 4 mars 1929 i Amsterdam, död 21 oktober 2021 i London,[8] var en nederländsk dirigent och violinist.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Den 7 november 1956 debuterade han som dirigent, då han fick dirigera Concertgebouworkestern i Amsterdam som ersättare för Carlo Maria Giulini. Efter Eduard van Beinums hastiga bortgång utnämndes Haitink till förste dirigent för orkestern den 1 september 1959, för att fyra år senare, 1963, nå den högsta positionen som chefsdirigent.

Då den holländska regeringen på 1980-talet hotade att sänka statsstödet till orkestern och därmed göra 23 musiker arbetslösa, hotade Haitink att avgå. Den finansiella situationen löste sig dock och Haitink stannade som chefsdirigent till 1988.

Han var också förste dirigent för London Philharmonic Orchestra 1967-1969. Mellan 1978 och 1988 var han musikalisk ledare för operafestivalerna i Glyndebourne.

Mellan 1987 och 1998 var Haitink musikalisk ledare för Royal Opera House i London, från 1995 till 2004 var han dessutom förste gästdirigent för Boston Symphony Orchestra.

2002 blev han chefsdirigent för Staatskapelle Dresden. Hans kontrakt varade till 2006, men Haitink avgick 2004 efter en dispyt över vem som skulle bli hans efterträdare.

2006 blev han förste dirigent för Chicago Symphony Orchestra.

Haitink har dirigerat en bred repertoar av klassisk musik, bland annat alla symfonier av Ludwig van Beethoven, Johannes Brahms, Robert Schumann, Pjotr Tjajkovskij, Anton Bruckner, Gustav Mahler, Dmitrij Sjostakovitj, Ralph Vaughan Williams, och även alla pianokonserter av Beethoven och Brahms tillsammans med pianisten Claudio Arrau.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w64n013c, omnämnd som: Bernard Haitink, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Bernard-Haitinktopic/Britannica-Online, omnämnd som: Bernard Haitink, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Stadsarchief Rotterdam agent-ID: 139809706, läst: 5 november 2019.[källa från Wikidata]
  4. ^ Bernard Haitink (1929-2021) had een ongeëvenaard vermogen om met muziek gevoelens op te wekken (på nederländska), De Volkskrant, 21 oktober 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ Bernard Haitink, Conductor Who Let Music Speak for Itself, Dies at 92 (på engelska), The New York Times, 21 oktober 2021, läs online, läst: 21 oktober 2021.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.rcm.ac.uk.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, www.gramophone.co.uk.[källa från Wikidata]
  8. ^ Bernard Haitink, 1929-2021