Birger Mörner
| Birger Mörner | |
 Birger Mörner. | |
| Född | 5 maj 1867 Nora församling, Västmanland |
|---|---|
| Död | 10 mars 1930 (62 år) Flens församling, Södermanland |
| Nationalitet | Svensk |
| Yrke/uppdrag | Författare och diplomat |
| Maka | Ebeth Brink (g. 1893–1908; skild) Helene White (g. 1910–1913; skild) Gertrud Nissvandt (g. 1921–1930; hans död) |
Karl Birger Mörner af Morlanda, född den 5 maj 1867 i Nora, död den 10 mars 1930 i Flen, var en svensk greve, diplomat, författare och resenär. Han var 1912–1918 ägare av slottet Mauritzberg där han samlade sin tids kulturpersonligheter.
Biografi
Efter mogenhetsexamen i Norrköping 1887 studerade Mörner först i Uppsala och sedan i Lund, där han 1893 avlade examen till rättegångsverken. 1896 blev han amanuens vid Civildepartementet. 1899 var han sekreterare vid svensk-norska generalkonsulatet i Helsingfors och beträdde 1900 samma befattning i Genua samt var senare verksam i konsulattjänsten på skilda platser, bland annat 1906–1910 som svensk konsul i Sydney, Australien. 1907 föreslog Mörner utplantering av mygglarvsförödande fiskar i malariatrakter, ett uppslag som av italienska regeringen omfattades med intresse och som under en period blev ett praktiserat stridsmedel.
Mörner företog även resor till bland annat Söderhavet och Turkiet. De kulturföremål han hemkom med finns idag i flera etnografiska samlingar. Han författade såväl reseskildringar som poesi och romaner men är idag mest känd som nära vän till flera av 1890-talets författare, såsom August Strindberg, Gustaf Fröding och Verner von Heidenstam. Mörners efterlämnade arkiv och bibliotek återfinns i dag i Mörnersamlingen i Örebro.
Första gången var han gift 1893–1908 med Ebeth Brink (1873–1941), dotter till agenten Victor Brink och Louise Holmén, andra gången 1910–1913 med Helene Macmillan (1867?–1921), tredje gången 1921 med Gertrud Nissvandt (1900–1983), dotter till direktören Vilhelm Anstrin och Anna-Lisa Lindberg (omgift Nissvandt),[1][2] halvsyster till Karin Bernadotte samt omgift med Göran Mörner.
Han var far till Marianne Mörner (1895–1977), Carl Gustaf Mörner (1897–1947), Hans Georg Mörner (1901–1958) och professor Magnus Mörner (1924–2012).
Författarskap
Mörner har bland annat författat den dramatiska dikten Juda (1888), diktsamlingen Tattarblod (1890), bidrag i studentkalendern Från Lundagård och Helgonabacken, de historiska pastischerna Dess höga plaisir (1894) och Fru Brahe till Erichsholm (1899), skissamlingen När och fjärran (1901), stämningsbilderna från Konstantinopel, Under halfmånen (1906), en samling polynesisk folklore, Söderhafvets sagor (1910), diktsamlingen Gyllene bin (1911), dikter från Napoleons tid, och Mot aftonglöden (1911) samt ett i litterär stil givet, men dokumentariskt grundat, verk om Aurora Königsmarck 1913. På norska författade han också treaktsskådespelet Salig baronessen (1893).
Mörners författarskap präglas av växlande, till stor del exotiska eller historiska, motiv och stämningsfull framställning.
Bibliografi
- Tattar-blod : ett dikthäfte. Stockholm: Bonnier. 1890. Libris 20116719. http://hdl.handle.net/2077/51822
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Mörner, 18. Karl Birger, 1904–1926.
Noter
- ^ C Birger Mörner i Svenskt biografiskt lexikon
- ^ Mörner, Carl Birger, greve, författare, Magnusgården, Flen i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1925 / s 532.