Bisköldkörtel

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Bisköldkörteln)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Illustration av var bisköldkörtlarna (engelska parathyroid gland) är belägna, på halsen bakom sköldkörteln.

Bisköldkörtel, latin glandula parathyreoidea, paratyreoideakörtel, är ett endokrint organ bestående av vanligen fyra körtlar belägna bakom eller inuti sköldkörteln. Bisköldkörtlarna utsöndrar bisköldkörtelhormon, paratyreoideahormon (PTH).

Anatomi och histologi[redigera | redigera wikitext]

Bisköldkörtlarna utgörs av fyra (i vissa fall sex eller åtta) hormonproducerande körtlar som återfinns bakom sköldkörteln. Det är lätt att skilja mellan vävnad från sköldkörteln och bisköldkörtlarna histologiskt, då bisköldkörtlarna innehåller tätare sammanpackade celler, men vid en operation kan det vara svårare att skilja ut dess vävnader från fett eller sköldkörteln.

Bisköldkörteln innehåller två celltyper:

Namn Färgning Kvantitet Storlek Funktion
huvudceller mörka många små tillverkar bisköldkörtelhormon (se nedan)
oxyfila celler ljusare större okänd funktion

Historik[redigera | redigera wikitext]

Bisköldkörtlarna påvisades först av den engelske anatomiprofessorn Richard Owen när han under vintern 1849-50 dissekerade en tvåtons indisk noshörning (Rhinoceros unicornis) som avlidit i Londons zoo, vilket publicerades 1852[1] utan att kunna förklara vad de hade för betydelse. Det medförde bland annat att de fick ett rent deskriptivt namn, att de fanns vid sköldkörteln. Det var Ivar Sandström som upptäckte dem även hos andra arter inklusive människan och beskrev detta 1877, då han var läkarstudent vid Uppsala universitet[2]. Bisköldkörtlarna är det senast upptäckta makroskopiska (större) organet i människokroppen.

Fysiologi[redigera | redigera wikitext]

Den enda kända funktionen för bisköldkörtlarna är att kontrollera omsättningen av kalcium, som måste hållas inom ett ganska snävt intervall för att nerver och muskler ska fungera väl.

Huvudcellerna ligger i follikelarrangemang omgärdade av många blodkärl. Cellerna har kalciumreceptorer (kalcium-sensingreceptorer) som känner av när nivåerna av kalcium i blodet sjunker och ökar hormonfrisättningen till blodet.

Bisköldkörtelhormonerna är proteinhormon som ökar blodets kalciumnivåer genom att:

Sjukdomar i bisköldkörtlarna[redigera | redigera wikitext]

Endokrina sjukdomar som kan drabba bisköldkörteln är primär hyperparatyreos[3] och hypoparatyreos. Hyperparatyreos, överproduktion av bisköldkörtelhormoner ut i blodet leder med tiden till olika skador och rubbningar, som ökad nedbrytning (resorption) av skelettet vilket gör skelettet svagare, så kallad benskörhet, (osteoporos). Motsatsen, hypoparatyreos, det vill säga underskott av produktion av parathormon, är som sjukdom ett mycket ovanligt tillstånd. I sällsynta fall kan det orsakas som en postoperativ komplikation efter sköldkörteloperation.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Artikeln bygger till stor del på översättning från motsvarande artikel på Engelska Wikipedia

  1. ^ Owen, Richard (1852). On the Anatomy of the Indian Rhinoceros (Rh. unicornis, L.). London: The Zoological Society of London. sid. 31-58 
  2. ^ Eknoyan G. (1995). "A history of the parathyroid glands". Am J Kidney Dis 26 (5): 801-7. PMID 7485136
  3. ^ Inga-Lena Nilsson "Internetmedicin"