Benskörhet

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Osteoporos)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Osteoporos
Synonymerbenskörhet, skeletturkalkning
OsteoCutout.png
Äldre kvinna med osteoporos som uppvisar kutryggighet till följd av kotkompression.
Medicinsk specialitetReumatologi
SymptomÖkad risk för benbrott[1]
KomplikationerKronisk smärta[1]
Vanligt insättandeÄldre[1]
RiskfaktorerAlkoholism, anorexi, hyperthyreoidism, gastrointestinala sjukdomar, bortopererade äggstockar, njursjukdom, rökning, vissa läkemedel[1]
DiagnostikBentäthetsmätning i höftbenet[2]
BehandlingGod kosthållning, fysisk träning, fallprevention[1]
LäkemedelBisfosfonater[3][4]
Prevalens15 % (50-åringar), 70 % (över 80 års ålder)[5]

Osteoporos eller benskörhet (ibland skeletturkalkning) är en sjukdom som innebär minskad benstyrka, vilket ökar risken för benbrott. Osteoporos är den vanligaste orsaken till benbrott hos äldre.[1] Ben som vanligen bryts är bland annat ryggkotor, benen i underarmen, och höften.[6] Innan ett benbrott uppstår upplevs oftast inga symptom.[1] Ben kan försvagas på ett sådant sätt att de bryts vid låg belastning eller till och med spontant.[1] Kronisk smärta och minskad förmåga att till normal aktivitet kan vara resultat av benbrott.[1]

Definition[redigera | redigera wikitext]

Osteoporos definieras av WHO som en bentäthet som är 2,5 eller fler standardavvikelser under värdet för unga vuxna i samma population. Tätheten mäts typiskt sett med särskilda röntgentekniker i höftbenet.[2]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet osteoporos är från den grekiska sammansättningen för "porösa ben".[7]

Orsaker[redigera | redigera wikitext]

Normalt sett är benmassan som högst vid 25 års ålder för att sedan minska.[8]

Osteoporos kan bero på en lägre än normal maximal benmassa och högre än normal förlust av benmassa.[1] Förlust av benmassa ökar hos kvinnor efter klimakteriet till följd av lägre östrogen-nivåer.[1] Osteoporos kan även orsakas av andra sjukdomar eller behandlingar såsom alkoholism, anorexi, hypertyreoidism, bortopererade äggstockar, eller njursjukdom.[1] Vissa läkemedel kan öka graden av benförlust, såsom: vissa antiepileptika, cellgiftsbehandingar, protonpumpshämmare, SSRI-läkemedel och steroider. Otillräcklig fysisk aktivitet och rökning utgör också riskfaktorer.[1]

Epidemiologi[redigera | redigera wikitext]

Osteoporos ökar med stigande ålder.[1] Cirka 15 procent av ljushyade i västvärlden i 50-årsåldern och 70 procent av de över 80 år är drabbade.[5] Det är vanligare hos kvinnor.[1] I den utvecklade världen, beroende på metoden är mellan 2 och 8 procent av männen och mellan 9 och 38 procent av kvinnorna är drabbade.[9] Prevalensen av sjukdomen i utvecklingsländer är inte känd.[10] Kring 22 miljoner kvinnor och 5,5 miljoner män i Europeiska Unionen hade osteoporos år 2010.[11] I USA hade år 2010 cirka åtta miljoner kvinnor och en till två miljoner män osteoporos.[9][12] De med europeiska eller asiatisk härkomst löper större risk att drabbas av osteoporos.[1]

Förebyggande och behandling[redigera | redigera wikitext]

Osteoporosprevention innefattar en näringsriktig kost under barndomen och undvikande av läkemedel som bidrar till benskörhet.[1] Insatser för att förhindra brutna ben i dem med osteoporos är god kosthållning, regelbunden motion och förbyggande av fall.[1] Livsstilsförändringar som att sluta röka och att inte dricka alkohol kan också vara av hjälp.[1] Medicinering med bisfosfonater bland de som tidigare brutit ben som följd av sin osteoporos.[3][4] Hos de med osteoporos, men utan tidigare benbrott är dessa läkemedel inte lika effektiva.[3][4][13] Ett antal andra läkemedel kan också vara till nytta.[1][14]

Bemötande och delaktighet[redigera | redigera wikitext]

En systematisk översikt av SBU år 2017 visade att patienter med benskörhet upplever i sitt möte med vården att de får otillräcklig, felaktig och motstridig information, och att detta försvårar deras beslut om hur de ska hantera sin behandling och hälsa.[15] Många patienter med benskörhet upplever att de på bristfälliga grunder lämnas att själva ta ansvar för sin hälsa.[15]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t] ”Handout on Health: Osteoporosis”. 1 augusti 2014. http://www.niams.nih.gov/health_info/Osteoporosis/default.asp. Läst 16 maj 2015. 
  2. ^ [a b] WHO Scientific Group on the Prevention and Management of Osteoporosis (2000 : Geneva, Switzerland) (2003). ”Prevention and management of osteoporosis : report of a WHO scientific group” (PDF). sid. 7, 31. http://whqlibdoc.who.int/trs/WHO_TRS_921.pdf. 
  3. ^ [a b c] Wells, GA; Cranney, A; Peterson, J; Boucher, M; Shea, B; Robinson, V; Coyle, D; Tugwell, P (23 January 2008). ”Alendronate for the primary and secondary prevention of osteoporotic fractures in postmenopausal women.”. The Cochrane database of systematic reviews (1): sid. CD001155. PMID 18253985. 
  4. ^ [a b c] Wells, G; Cranney, A; Peterson, J; Boucher, M; Shea, B; Robinson, V; Coyle, D; Tugwell, P (23 January 2008). ”Risedronate for the primary and secondary prevention of osteoporotic fractures in postmenopausal women.”. The Cochrane database of systematic reviews (1): sid. CD004523. PMID 18254053. 
  5. ^ [a b] ”Chronic rheumatic conditions”. http://www.who.int/chp/topics/rheumatic/en/. Läst 18 maj 2015. 
  6. ^ Golob, AL; Laya, MB (May 2015). ”Osteoporosis: Screening, Prevention, and Management.”. The Medical clinics of North America 99 (3): sid. 587-606. PMID 25841602. 
  7. ^ King, Tekoa L.; Brucker, Mary C. (2011). Pharmacology for women's healt. Sudbury, Mass.: Jones and Bartlett Publishers. sid. 1004. ISBN 9780763753290. https://books.google.ca/books?id=u1wq63x4VsYC&pg=PA1004 
  8. ^ ”OpenStax CNX” (på amerikansk engelska). cnx.org. https://cnx.org/contents/FPtK1zmh@8.108:g-vsB2Y2@4/Exercise-Nutrition-Hormones-an. Läst 16 oktober 2017. 
  9. ^ [a b] Wade, SW; Strader, C; Fitzpatrick, LA; Anthony, MS; O'Malley, CD (2014). ”Estimating prevalence of osteoporosis: examples from industrialized countries.”. Archives of osteoporosis 9 (1): sid. 182. PMID 24847682. 
  10. ^ Handa, R; Ali Kalla, A; Maalouf, G (August 2008). ”Osteoporosis in developing countries.”. Best practice & research. Clinical rheumatology 22 (4): sid. 693-708. PMID 18783745. 
  11. ^ Svedbom, A; Hernlund, E; Ivergård, M; Compston, J; Cooper, C; Stenmark, J; McCloskey, EV; Jönsson, B; et al. (2013). ”Osteoporosis in the European Union: a compendium of country-specific reports.”. Archives of osteoporosis 8 (1-2): sid. 137. PMID 24113838. 
  12. ^ Willson, T; Nelson, SD; Newbold, J; Nelson, RE; LaFleur, J (2015). ”The clinical epidemiology of male osteoporosis: a review of the recent literature.”. Clinical epidemiology 7: sid. 65–76. PMID 25657593. 
  13. ^ ”Etidronate for the primary and secondary prevention of osteoporotic fractures in postmenopausal women”. Cochrane Database of Systematic Reviews (1): sid. CD003376. Jan 23, 2008. doi:10.1002/14651858.CD003376.pub3. PMID 18254018. 
  14. ^ Nelson HD, Haney EM, Chou R, Dana T, Fu R, Bougatsos C (2010). ”Screening for Osteoporosis: Systematic Review to Update the 2002 U.S. Preventive Services Task Force Recommendation [Internet].”. Agency for Healthcare Research and Quality. PMID 20722176. 
  15. ^ [a b] ”Behandling av armfraktur hos äldre”. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). 22 augusti 2017. http://www.sbu.se/262. Läst 16 oktober 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]