Blåmärke
 |
Den här artikeln bör enligt ett förslag flyttas till Kontusion (2024-04) (Diskussion) Mallen bör motiveras, men saknar denna parameter. Mallanvändning: {{Flytta|Kontusion|Motivering|datum=2024-04}} Mallen används för flyttningsförslag som behöver diskuteras, se diskussionssidan. Okontroversiella flyttningar kan utföras direkt. I fall då sidflytt kräver administratörshjälp, fråga efter denna på Wikipedia:Begäran om åtgärder. |
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Blåmärke | |
| Latin: hæmatoma | |
 Blåmärke efter fall | |
| Klassifikation och externa resurser | |
|---|---|
| ICD-10 | S00-S90, T14.0 |
| ICD-9 | 920-924 |
| DiseasesDB | 31998 |
| Medlineplus | 007213 |
| MeSH | svensk engelsk |
Kontusion (lat. contusio, sammanstötning) betyder dels själva den tilldragelsen, att någon del av kroppsytan kommer i våldsam beröring med någon främmande och ej vass kropp, dels också följderna av detta våld. Härvid kan kroppen vara i relativ vila och det yttre våldet tillföras den (stötar och slag av varjehanda art); eller också kan kroppen stöta emot det främmande föremålet (såsom vid ett fall m. m.). Alltid förutsattes, att huden till följd av sin elasticitet viker undan och förblir hel, men att verkningarna drabba underliggande, mindre eftergivliga delar. I vanligaste och lindrigaste fall är det de under huden liggande kärlen, som drabbas av våldet, varav en blödning uppkommer (hematom), ofta åtföljd av svullnad.[1]
"Blånader" (blåmärken) är ingenting annat än manifestationer av sådana blödningar under huden eller möjligen i hudens innersta lager. De kan framträda långt nedanför det träffade stället, då blodet sänkt sig under huden, innan det tränger in i densamma. Men vida svårare följder kunna inträffa efter en kontusion: bristningar av större kärl, sönderrivning av muskler och senor, brott av ben, även huvudskålens, slutligen sönderslitningar av inre organ (tarmar, mjälte, lever), hjärnskakningar och bristningar av hjärnsubstansen med mera.[1]
Vid enklare kontusioner är det en utbredd praxis att använda kyla eller förnuftigt anordnad massage. Vid svårare fall och inre bristningar är faran stor, eftersom skadans vidd sällan låter bestämma sig, förrän det är för sent att råda bot, vilket inte heller alltid är möjligt. Svårare kontusion av de organ, som är inneslutna i bukhålan, kan behöva behandlas operativt.[1]
Blåmärke[redigera | redigera wikitext]
Ett blåmärke (eller hematom) är en utgjutning av blod i huden orsakad av brustna mindre blodkärl, kapillärer, vanligen efter fysisk påverkan som stötar eller slag.
En bula kan vara ett blåmärke som på grund av utrymmesbrist (vanligen på grund av underliggande benvävnad) får huden att bukta ut.
En blåtira är ett blåmärke lokaliserat runt ögat, som orsakas av att blodkärlen runt ögonen brister, till exempel vid ett slag eller ett fall. En speciell typ av blåmärke kring ögonen kallas för brillenhematom och är ett tecken på en främre skallbasfraktur.
Fläskläpp kallas det, när över- eller underläppen sväller upp efter slag eller att man bitit sig i läppen.
Blånagel kallas ett blåmärke som uppstår under nageln.
Färgen på det röda blodet blir blåaktig när ljuset filtreras genom huden, då ljus med kortare våglängd har lättare att tränga igenom. När skadan läker och blodet börjar brytas ner av makrofager och återabsorberas, ändrar blåmärket utseende. Märket försvinner gradvis under cirka två veckor; under den tiden kan det ändra färg från rödaktigt till blåsvart till grönt eller gult, och slutligen en svagt brun fläck som bleknar bort. Den gulaktiga färg som blåmärken antar efter en tid, beror på ämnet bilirubin, som är en nedbrytningsprodukt av hemoglobin.
Blåmärken är i allmänhet ofarliga, men en ökad benägenhet att få blåmärken kan vara tecken på bakomliggande sjukdom och ska undersökas av läkare. Färska blåmärken kan göra ont vid beröring.
Blåmärken är av stor betydelse inom rättsmedicin och brottsutredning, då förekomsten, åldern och omfattningen av dem kan ge viktiga upplysningar om ett händelseförlopp.
Huskur[redigera | redigera wikitext]
Enligt folkmedicin kan blåmärken och småsår botas med någon av följande huskurer:[2]
- Genom att dricka en dekokt av blad från daggkåpa, Alchemilla vulgaris L.
- Tvättning med en dekokt av blad och blommor från ringblomma, Calendula officinalis L.
- Flera huskurer av ringblomma finns att läsa om här.
- Genom att dricka en dekokt av vallört, Symphytum officinale L.
- Flera huskurer av vallört finns att läsa om här.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Kontusion i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911)
- ^ Cristine Grey-Wilson & Jill Coombs: Kryddväxter & läkeörter, Norstedts Förlag AB, Stockholm 1997, ISBN 91-1-970571-9