Blåstång
| Blåstång | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Chromalveolata |
| Underrike | Stramenopiles |
| Klass | Brunalger Phaeophyceae |
| Ordning | Fucales |
| Familj | Fucaceae |
| Släkte | Fucus |
| Art | Blåstång F. vesiculosus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Fucus vesiculosus | |
| Auktor | L. |
Blåstång (Fucus vesiculosus), även kallad klotång, är en brunalg (klass Phaeophyceae, fylum Pheophyta). Utbredningsområdet sträcker sig över norra Atlantkusten. Blåstången är Östersjöns viktigaste fleråriga strukturbildande alg. Som sådan är den viktig för många andra organismer som levnadssubstrat eller gömslen. Namnet blåstång, kommer från de tydligt luftfyllda flytblåsor som håller algen flytande, vilket ger en ökad fotosyntes.
Medicinsk användning
Inom folkmedicinen kan blåstång användas invärtes som avmagringsmedel och vid förstoppning. Använd del av växten är hela thallus, torkad i solen. Verksamt ämne är organiskt bunden jod och brom, xantofyll och polysackarider. Medicinsk verkan är stimulerande (genom ökad sköldkörtelaktivitet), laxerande och milt hudretande. [1]
På 1800-talet nyttjades den på badanstalter. Tången blandades i badkaren och gneds mot huden vilket ansågs vara bra för blodgenomströmningen.
Romaren Plinius kallade växten "Quercus marina" ("havsek") eftersom den påminde om ekblad.
Bygdemål
| Namn | Trakt | Referens |
|---|---|---|
| Kläder | Sveriges östkust | [2] |
| Klöter | ||
| Klör | ||
| Knapptång | [3] | |
| Höter | Västnyland | |
| Hötter | ||
Källor
- ^ Örtmedicin och växtmagi, Reader’s Digest AB, 1983
- ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962
- ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 333, Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962 [1]
