Brom

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För rollfiguren Brom i Eragon, se Lista över karaktärer i Eragon.
Brom
Br-TableImage.png
Tecken
Br
Atomnr.
35
Grupp
17
Period
4
Block
p
Allmänt
Ämnesklass halogen
Densitet 3119 kg/m3 (273 K)
Utseende gas: rödbrun
fast: metalliskt glänsande
Utseende
Atomens egenskaper
Atommassa 79,904 u
Atomradie (beräknad) 115 (94) pm
Kovalent radie 114 pm
van der Waalsradie 185 pm
e per skal 2, 8, 18, 7
Oxidationstillstånd (O) ±1, 5 (starkt sur)
Kristallstruktur ortorombisk
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd flytande
Smältpunkt 265,8 K (−7 °C)
Kokpunkt 332 K (59 °C)
Molvolym 19,78 ·10−6 m3/mol
Ångbildningsvärme 15,438 kJ/mol
Smältvärme 5,286 kJ/mol
Ångtryck 5800 Pa vid 280,1 K
Ljudhastighet 206 m/s vid 293,15 K
Diverse
Värmekapacitet 480 J/(kg·K)
Värmeledningsförmåga 0,122 W/(m·K)
1a jonisationspotential 1139,9 kJ/mol
2a jonisationspotential 2103 kJ/mol
3e jonisationspotential 3470 kJ/mol
4e jonisationspotential 4560 kJ/mol
5e jonisationspotential 5760 kJ/mol
6e jonisationspotential 8550 kJ/mol
7e jonisationspotential 9940 kJ/mol
8e jonisationspotential 18600 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod.
79Br 50,69 % 79Br, stabil isotop med 44 neutroner
81Br 49,31 % 81Br, stabil isotop med 46 neutroner
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Brom (latinskt namn, bromum) är ett icke-metalliskt grundämne som tillhör gruppen halogener.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Brom upptäcktes 1826 av fransmannen Antoine Jéròme Balard i moderluten från havssaltstillverkning. Bromets existens verifierades av Gay-Lussac och Thénard, samt Vauquelin. Gay-Lussac föreslog namnet brom, som hämtats från grekiskans bronos, stank, och syftar på bromets starka lukt. Oberoende av Barnard utvanns brom vid samma tid av tyskarna Carl Jacob Löwig och Justus von Liebig. [1]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Vid standardtryck och -temperatur är brom en mörk rödbrun frätande vätska, som avger giftiga ångor med obehaglig lukt. Brom löst i vatten kallat bromvatten är ett reagens på omättade kolväten. De reagerar och bryter sina dubbelbindningar och binder in bromatomerna och det brunfärgade bromvattnet förlorar färgen.

Användningsområde[redigera | redigera wikitext]

Flamskyddsmedel[redigera | redigera wikitext]

Brom används som komponent i en mängd olika sammansättningar flamskyddsmedel som gemensamt kallas bromerade flamskyddsmedel. De används för att förhindra brand och i nästa steg fördröja och minimera spridningen av brandförloppet och är vanligt förekommande i fordonsinredning samt elektronisk utrustning som datorer, tv-apparater och kontorsmaskiner. Bromerade flamskyddsmedel är skadligt för miljö och hälsa.[2]

Fotopapper[redigera | redigera wikitext]

Brom i förening med silver, silverbromid (AgBr), används tack vare sin ljuskänslighet vid tillverkning av fotopapper.[3]

Medicin[redigera | redigera wikitext]

Från 1850-talet och till början av 1900-talet var alkalibromider, särskilt kaliumbromid, vanligt använda inom sjukvården på grund av sin sedativa verkan.[4] På grund av bromidens toxicitet och bieffekter, som kallas bromism, upphörde användningen. I vissa länder förekommer fortfarande en begränsad användning av kaliumbromid i kombination med fenobarbital mot epilepsi, och ämnet förekommer även inom veterinärmedicinen.[5]

Farliga egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Brom orsakar vid hudkontakt frätskador som kan bli djupa och svårläkta. Förtäring eller inandning orsakar förgiftning som kan vara livshotande.[6]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011
  2. ^ ”Bromerade flamskyddsmedel” (pdf). Karolinska Institutet. http://www.folkhalsoguiden.se/upload/Arbetsliv/Arbetsliv%20-%20infomaterial/Bromerade%20flamskyddsmedel.pdf. Läst 2009-11-23. 
  3. ^ Notes on Photographs: Silver Bromide, läst 2012-12-26
  4. ^ Pharmacology for Health Professionals, 3. uppl (2011), s. 318
  5. ^ Bromide, potassium salt - summary report, Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMEA), januari 1999
  6. ^ ”Säkerhetsdatablad Brom” (pdf). http://www.fishersci.se/safenet/pdf/04630131.pdf. Läst 2009-11-23.