Brom

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om grundämnet. För rollfiguren Brom i Eragon, se Lista över karaktärer i Eragon.
Brom
Nummer
35
Tecken
Br
Grupp
17
Period
4
Block
p
Cl

Br

I
SelenBromKrypton
[Ar] 3d10 4s2 4p5
35Br
   

Bromine 25ml (transparent).png

Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Utseende Gas: rödbrun
Fast: metalliskt glänsande
Fysikaliska egenskaper
Densitet 3119 kg/m3 (273 K)
Aggregationstillstånd Flytande
Smältpunkt 265,8 K (−7 °C)
Kokpunkt 332 K (59 °C)
Molvolym 19,78 × 10−6 m3/mol
Smältvärme 5,286 kJ/mol
Ångbildningsvärme 15,438 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie 115 (94) pm
Kovalent radie 114 pm
van der Waalsradie 185 pm
Jonisationspotential Första: 1139,9 kJ/mol
Andra: 2103 kJ/mol
Tredje: 3470 kJ/mol
Fjärde: 4560 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Ar] 3d10 4s2 4p5
e per skal 2, 8, 18, 7
Electron shell 035 Bromine (diatomic nonmetal) - no label.svg
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd ±1, 5 (starkt sur)
Diverse
Kristallstruktur ortorombisk
Ljudhastighet 206 m/s
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Bromisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
79Br 50,69 %
Stabil
81Br 49,31 %
Stabil
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Brom (latinskt namn, bromum) är ett icke-metalliskt grundämne som tillhör gruppen halogener.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Brom upptäcktes 1826 av fransmannen Antoine Jéròme Balard i moderluten från havssaltstillverkning. Bromets existens verifierades av Gay-Lussac och Thénard, samt Vauquelin. Gay-Lussac föreslog namnet brom, som hämtats från grekiskans bronos, stank, och syftar på bromets starka lukt. Oberoende av Barnard utvanns brom vid samma tid av tyskarna Carl Jacob Löwig och Justus von Liebig. [1]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Vid standardtryck och -temperatur är brom en mörk rödbrun frätande vätska, som avger giftiga ångor med obehaglig lukt. Brom löst i vatten kallat bromvatten är ett reagens på omättade kolväten. De reagerar och bryter sina dubbelbindningar och binder in bromatomerna och det brunfärgade bromvattnet förlorar färgen.

Användningsområde[redigera | redigera wikitext]

Flamskyddsmedel[redigera | redigera wikitext]

Brom används som komponent i en mängd olika sammansättningar flamskyddsmedel som gemensamt kallas bromerade flamskyddsmedel. De används för att förhindra brand och i nästa steg fördröja och minimera spridningen av brandförloppet och är vanligt förekommande i fordonsinredning samt elektronisk utrustning som datorer, tv-apparater och kontorsmaskiner. Bromerade flamskyddsmedel är skadligt för miljö och hälsa.[2]

Fotopapper[redigera | redigera wikitext]

Brom i förening med silver, silverbromid (AgBr), används tack vare sin ljuskänslighet vid tillverkning av fotopapper.[3]

Medicin[redigera | redigera wikitext]

Från 1850-talet och till början av 1900-talet var alkalibromider, särskilt kaliumbromid, vanligt använda inom sjukvården på grund av sin sedativa verkan.[4] På grund av bromidens toxicitet och bieffekter, som kallas bromism, upphörde användningen. I vissa länder förekommer fortfarande en begränsad användning av kaliumbromid i kombination med fenobarbital mot epilepsi, och ämnet förekommer även inom veterinärmedicinen.[5]

Farliga egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Brom orsakar vid hudkontakt frätskador som kan bli djupa och svårläkta. Förtäring eller inandning orsakar förgiftning som kan vara livshotande.[6]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011
  2. ^ ”Bromerade flamskyddsmedel” (pdf). Karolinska Institutet. http://www.folkhalsoguiden.se/upload/Arbetsliv/Arbetsliv%20-%20infomaterial/Bromerade%20flamskyddsmedel.pdf. Läst 23 november 2009. 
  3. ^ Notes on Photographs: Silver Bromide, läst 2012-12-26
  4. ^ Pharmacology for Health Professionals, 3. uppl (2011), s. 318
  5. ^ Bromide, potassium salt - summary report, Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMEA), januari 1999
  6. ^ ”Säkerhetsdatablad Brom” (pdf). http://www.fishersci.se/safenet/pdf/04630131.pdf. Läst 23 november 2009.