Blåtåtel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Blåtåtel
Molinia.caerulea.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassEnhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
OrdningGräsordningen
Poales
FamiljGräs
Poaceae
UnderfamiljArundinoideae
TribusArundineae
SläkteBlåtåtelsläktet
Molinia
ArtBlåtåtel
M. caerulea
Vetenskapligt namn
§ Molinia caerulea
Auktor(Linné) Moench, 1794
Hitta fler artiklar om växter med

Blåtåtel (Molinia caerulea) är en art i familjen gräs, naturligt förekommande från Europa till västra Sibirien, nordvästra Afrika, Turkiet och Centralasien, samt i nordöstra Nordamerika och Oregon. Blåtåteln växer på tuviga myrar, någon gång på kärrängar, mera sällan i lundar; här och där har man funnit den med ljusare, grön- eller brunaktiga blomfjäll, till exempel på flygsand. Den är utbredd över hela Norden, och såsom hårdför mer än de flesta andra gräs, går den upp på de kala fjällen. Arten odlas även som prydnasväxt i trädgårdar.

Det är ett gräs som avviker i åtskilliga avseenden från andra gräs. Stråbasen är knölformigt förtjockad. Stråets fåtaliga blad (och slidor) sitter alla vid dess bas, och långt nere ses en för arten karaktäristiskt ensam ledknut, men för övrigt är strået i hela sin längd utan ledknutar och blad. Vippan är alltid mycket smal och oftasts av mörkviolett färg; till och med ståndarknappar och märken är nästan svartvioletta; tomfjällen blir dock ibland slutligen brunröda, och blomfjällens bas är vitgrön. Småaxen är vanligen 3-blommiga, men den översta blomman är steril och förkrympt, antingen knapplik eller mera långsträckt fjällik.

I allmogespråket i Närke förekommer en kortform av namnet: Blåtel.[1]


  1. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon. Gleerups, Malmö 1867

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]