Bohustrafiken

Från Wikipedia
Uddevalla huvudbussterminal, Kampenhof

Bohustrafiken var mellan 1983 och 1998 trafikhuvudman (även kallat länstrafikbolag) för norra delen av dåvarande Göteborgs och Bohus län. Det innebar att de ansvarade för lokal kollektivtrafik inom sitt område.

Bohustrafiken var en av tre trafikhuvudmän i länet och ansvarade för trafiken i sex kommuner i norra Bohuslän: Strömstad, Tanum, Sotenäs, Lysekil, Munkedal och Uddevalla. De två andra trafikhuvudmännen i Göteborgs och Bohus län var Göteborgsregionens lokaltrafik (som ansvarade för södra delen av länet utom inom Göteborg) och Göteborgs stadstrafik (som ansvarade för lokaltrafik inom Göteborg).

Bohustrafiken hanterade busstrafik och båttrafik, samt tågtrafiken på Bohusbanan. Taxesystemet var gemensamt med Göteborgsregionens Lokaltrafik, även om båda företagen tryckte och sålde sina egna kuponger. Grundprincipen var att en resa inom en kommun kostade tre kuponger för en vuxen, sedan lade man till ytterligare tre för varje kommungräns man passerade. Resor till Koster kostade sex extra kuponger i tillägg.

När magnetkorten infördes 1 september 1989 var det Bohustrafiken som fick prova ut maskinerna innan de också infördes i Göteborgsregionen. Även efter införandet av magnetkort räknades avgiften i antal kuponger.

20 februari 1984 introducerades LysekilsExpressen, tre moderna boggibussar som trafikerade sträckan Göteborg-Uddevalla-Bokenäs-Lysekil. Bussarna hade hög komfort med turistsäten och toaletter, men namnet till trots stannade de vid alla hållplatser längs vägen. Namnet "Lysekilsexpressen" var målat på utsidan. Senare tillkom också SmögenExpressen och StrömstadsExpressen.

1998 bildades Västtrafik av de fem trafikhuvudmännen, de tre i Göteborgs och Bohus län plus Älvsborgstrafiken och Länstrafiken i Skaraborg.