Bountyskarv

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bountyskarv
Status i världen: Sårbar[1]
Leucocarbo ranfurlyi specimen LB4253.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningSulfåglar
Suliformes
FamiljSkarvar
Phalacrocoracidae
SläktePhalacrocorax
ArtBountyskarv
P. ranfurlyi
Vetenskapligt namn
§ Phalacrocorax ranfurlyi
AuktorOgilvie-Grant, 1901
Synonymer
Leucocarbo ranfurlyi
Hitta fler artiklar om fåglar med

Bountyskarv[2] (Phalacrocorax ranfurlyi) är en fåtalig fågelart i familjen skarvar inom ordningen sulfåglar, enbart förekommande i ögruppen Bountyöarna utanför Nya Zeeland.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Bountyskarven är en stor, 71 centimeter lång svartvit skarv. Ovansida och huvud svart med metallisk blåglans. Undersidan är vit. Fötterna är rosa. Vita vingfläckar bildar ett band på sittande fågelns vinge. Den saknar till skillnad från flera av sina släktingar vårtiga flikar i ansiktet.[1]

Utbredning och levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer på Bountyöarna utanför Nya Zeeland.[1] Den häckar mestadels på smala klipphyllor med bona ofta så nära som en meter ifrån varandra.[4][5] Den livnär sig på fisk, sniglar, bläckfiskar, gråsuggor, tånglöss och krabbor.[4]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Vissa placerar den tillsammans med sina närmaste släktingar i Leucocarbo.[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Skarvarnas släktskap[redigera | redigera wikitext]

Skarvarnas taxonomi har varit omdiskuterad. Traditionellt har de placerats gruppen i ordningen pelikanfåglar (Pelecaniformes) men de har även placerats i ordningen storkfåglar (Ciconiiformes). Molekulära och morfologiska studier har dock visat att ordningen pelikanfåglar är parafyletisk.[7] Därför har skarvarna flyttats till den nya ordningen sulfåglar (Suliformes) tillsammans med fregattfåglar, sulor och ormhalsfåglar.[3]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett mycket begränsat utbredningsområde och en världspopulation på endast 620 individer. Beståndet verkar dock vara stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som sårbar, men noterar att om data skulle påvisa stora fluktuationer i beståndet eller att den minskar kraftigt så skulle arten uppgraderas till starkt hotad eller akut hotad.[1] Det största långsiktiga hotet mot arten anses vara förändringar i levnadsmiljön, möjligtvis pådrivet av klimatförändringar.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Uchter John Mark Knox, 5:e earl av Ranfurly (1856-1933), brittisk politiker och guvernör av Nya Zeeland 1897-1904.[8]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2012 Phalacrocorax ranfurlyi Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Robertson, C. J. R.; van Tets, G. F. 1982. The status of birds at the Bounty Islands. Notornis 29: 311-336.
  5. ^ Heather, B. D. and Robertson, H. A. 1997. The field guide to the birds of New Zealand. Oxford University Press, Oxford, UK.
  6. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi :  10.14344/IOC.ML.7.3.
  7. ^ Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. HTML sammanfattning
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]