Boxholmsmodellen
Boxholmsmodellen (alternativt Linghemsmodellen) är en typ av järnvägsstationshus ritat av chefsarkitekten vid Statens Järnvägars arkitektkontor Adolf W. Edelsvärd. Modellen var ganska vanlig vid Södra stambanan; förutom i Boxholm fanns den i Tranås, Sommen, Mantorp, Vikingstad, Linghem och Norsholm, alla stationer byggda under 1870-talet. Alla dessa orter har inte kvar den ursprungliga stationsbyggnaden; Norsholms station revs 1924, Tranås station 1932, Sommens station revs på 1940-talet, Mantorps station 1993.[1]
Huset är ett rektangulärt tvåvåningshus i tegel med valmat tak. Mot järnvägen har den ett utskjutande skärmtak. Övervåningens fönster är något lägre än bottenvåningens men är i övrigt lika. Mellan de övre fönstren och taket finns tegelgesimser, en frontespis på vindsvåningen samt blinderingar under några av fönstren.[2] Den övre våningen fungerade som bostad för stationsföreståndaren medan bottenvåningen användes till väntsal för tredje klass-passagerare, en väntsal för första- och andraklasspassagerare, biljettexpedition, utrymme för resgods samt några mindre personalutrymmen.[3]
Den så kallade Hällnäsmodellen är en variant av Boxholmsmodellen men de främsta skillnaderna är att Hällnäsmodellen är byggt i timmer och har sadeltak istället för valmat tak.[2]
Källor[redigera | redigera wikitext]
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Bengt-Arne Bengtsson (2007). Från Östra stambanan till Ostlänken/Götalandsbanan. Mjölby: Atremi. sid. 122, 153, 180, 182. ISBN 9789185487639
- Gunilla Linde (1989). Stationshus 1855-1895. A.W. Edelsvärd som järnvägsarkitekt. Svenska Järnvägsklubben. sid. 49-51. ISBN 9185098477