Murtegel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fulltegel från Kiholms tegelbruk.

Murtegel (tegelsten) är en konstgjord byggnadssten som används för konstruktion av byggnader.

Exempel på tegeltyper[redigera | redigera wikitext]

Håltegel av tyskt fabrikat.
  • Obränt tegel (lersten) (består av torkad lera och eventuellt en inblandning av något armerande som tagel eller halm).
  • Bränt tegel (består av lera och sand samt eventuella tillsatser).
  • Handslaget tegel
  • Maskinslaget tegel
  • Strängpressad tegel
  • Fulltegel
  • Håltegel

Beroende på användningen är benämningen murtegel eller fasadtegel (se nedan under avsnitt fasadtegel).

Spåntegel har sämre hållfasthet (smular lätt sönder) lägre densitet men bättre isoleringsegenskaper än vanligt tegel. Spåntegel används där de inte utsätts för väder och vind. Exempel på användningsområden är ventilationskanaler för luft (ej heta rökgaser).

Murförband[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Murförband

Murtegel görs med bestämda förhållanden mellan längd, bredd och tjocklek, vanligt murtegel har förhållandet ungefär 4:2:1. Stenarna kan då muras ihop på olika sätt, i olika typer av murförband. Vid sättning av stenarna används murbruk, fogarna fylls sedan med särskilt fogbruk som kan ha olika färg, beroende på vilket arkitektoniskt intryck som eftersträvas. Intrycket kan också varieras genom de olika murförband som kommer till användning.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Teglets historia
Tegelfasad på Stockholms Stadshus, murning är munkförband, måtten är 270 x 130 x 95 mm.
Stortegel (fulltegel) från Lövsta tegelbruk, måtten är 300 × 145 × 74 mm.

Tegelsten har sedan urminnes tider använts som byggnadsmaterial för murar, pelare och valv inom husbyggnader för olika ändamål. Åt murteglet har alltid getts parallellepipedisk form, med i forntiden under romartiden ganska stora mått å längd och bredd upp till 40–50 centimeter, men en tjocklek av endast 4–5 cm. För att få bättre förband mellan de olika stenarna (se Mur) och för att lättare kunna variera planmåtten på en mur, har man i nutiden övergått till mindre mått på stenen samt gett den en bredd av ungefär halva längden. Tjockleken har sedan anpassats därefter på olika sätt.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Av murtegel förekommer för olika användning flera olika slag, såsom klinker, eldfast tegel (chamottesten), fasadtegel (förbländertegel), vanligt murtegel, håltegel (däri inbegripet fasontegel), poröst tegel, fulltegel med mera.

Om tegel bränns till fullständig sintring, uppstår s.k. klinker, som har den största möjliga styrka och täthet samt ringa vattenabsorptionsförmåga. Dylikt tegel används till byggnadsarbeten i eller under vatten eller till mycket starkt belastade murar, men mest i form av plattor till golv, trottoarer och dylikt, på grund av dess stora motståndsförmåga mot stötar och nötning. Eldfast tegel som bereds av eldfast lera kan fås att motstå mycket höga temperaturer och används därför till ugnsbeklädnader och dylikt.

Vanligt murtegel blir alltefter bränningsgraden lösbränt, medelbränt eller hårdbränt och motsvarar i samma mån allt större fordringar på styrka och väderbeständighet, det vill säga motståndsförmåga mot atmosfärens inverkan genom vattendränkning och frysning, liksom mot inverkan av eld och vatten.

Håltegel började tillverkas tidigt för att underlätta torkning och minska vikten. Tillverkningen sker genom strängpressning. Luftkanalerna i stenen har även en värmeisolerande effekt.

Poröst tegel, det vill säga tegel, som särskilt gjorts mera poröst används till lättare mellanväggar eller utbyggnader på fasader o.d. Utom ovannämnda variationer av tegel förekommer andra produkter, som ofta gå under benämningen tegel, såsom slaggtegel och kalksandtegel med flera.

Fordringar[redigera | redigera wikitext]

De fordringar som bör uppställas på ett fullgott murtegel är att det är väl genombränt och vid slag med hårt föremål ger en ren klang, att det har plana ytor och raka kanter, att det visar en likformig och finkornig struktur om man bryter det, att massan ska vara fritt från kalk- och stenstycken, lerbollar och dylikt, att icke uppta mer än 16 procent av sin vikt vatten samt att hastigt uttorka, att av atmosfärens påverkan varken förvittra eller ge utfällningar av salter, samt att icke förstöras genom påverkan av eld och vatten.

Mått och märkning[redigera | redigera wikitext]

Fulltegel från Lerviks tegelbruk märkt "MT 1.6" som står för Mälardalens Tegelbruk.

Måtten på tegelstenarna har varierat genom åren mellan olika länder och inom olika områden i Sverige. Under 1930-talet började måtten standardiseras. Ett vanligt mått på en svensk tegelsten är 250 x 120 x 62 mm (längd x bredd x höjd). Tanken är att två gånger bredd plus en fog på 10 mm ger 250 mm längd. Så kallad stortegel (kallas även 12-tums tegel) har måtten 300 × 145 × 74 mm och var gängse i Mälardalen och Norrland. På Stockholms Stadshus användes specialmått 270 x 130 x 95 mm och murning i munkförband. Enligt stadshusarkitekten Ragnar Östberg var förebilden ett tegel som 1909 hittades vid utgrävningar utanför Stockholms slott och som antogs härstamma från det gamla Slottet Tre kronor.

Vanliga typer av håltegel i Sverige är 19-hålstegel, 78-hålstegel och gittertegel (rombiska hål) med samma mått som fulltegel. En variant kallas boktegel med måtten 300 x 300 x 150 mm eller 300 x 300 x 200 mm, som användes till mellanväggar, speciellt på 1930-talet.

På äldre murtegel (1930- till 1960-talet) finns brukets märkning exempelvis MT 1.6. MT står för Mälardalens Tegelbruk medan 1.6 anger viktbeteckningen, i detta fall 1,41 - 1.60 volymvikt kg/dm³. Ett fulltegel med denna beteckning klarade en minsta tryckhållfasthet på 180 kg/cm². Viktbeteckningar fanns 1.2, 1.4, 1.6 och 1.8.[1]

Andra länder (aktuella mått i millimeter, urval)[redigera | redigera wikitext]

Indiska råtegel på tork.

Nästa alla länder har egna tegelmått och även flera alternativa dimensioner som följer inhemsk standard. Måtten på murtegel i EU-länderna är inte standardiserade.

  • Danmark: 228 × 108 × 54
  • Norge: 228 x 108 x 62
  • Tyskland: 240 x 115 x 71
  • Österrike: 250 x 120 x 65
  • Schweiz: 250 x 120 x 60
  • Storbritannien: 215 x 102,5 x 65
  • Frankrike: 215 x 110 x 55
  • Nederländerna: 210 x 100 x 65
  • Ryssland: 250 x 120 x 65
  • USA: 194 × 92 × 57
  • Indien: 228 × 107 × 69

Fasadtegel[redigera | redigera wikitext]

Klarrött glaserat tegel (koppsidan) för ett bostadshus i kvarteret Muddus.

Fasadtegel används som namnet antyder på fasader med synliga ytor. Till användning kommer både fulltegel och håltegel. Enligt normerna skall fasadtegel vara frostbeständigt. Det ställs även utseendekrav, bland annat att minst en löpyta (som blir synligt) skall vara fria från skador. Fasadtegel tillverkas dels genom handslagning (fulltegel), dels genom maskinslagning (fulltegel) eller genom strängpressning (fulltegel eller håltegel). Fasadtegel kan ges olika ytbehandlingar som sandat, borstat, spånat, valsat eller räfflat.[1]

Fasadtegel sorteras efter färg och bränningsgrad. Rött tegel förekommer från ljust rosa till mörkt brun och gult tegel kan variera mellan ljust gult till gulgrönt och faktiskt helt grönt. En specialvariant är glaserat fasadtegel som används för effektränder vid mönstermurning eller för hela fasader. Både färg och ytbehandling har skiftat mycket över tiden. Minst 95 procent av allt tegel klassas idag som fasadtegel.[2] En variant av fasadtegel är reveteringstegel som, när det är försett med spikhål, kallas för spiktegel. Det är en tunn tegelsten som och kan spikas på fasaden.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Handboken BYGG, del 2 (1961), materiallära, kap. 251 Tegel, sid. 188
  2. ^ Olsson, Lars-Erik: Tegelbruk i Sverige, Riksantikvarieämbetet, 1987, ISBN 91-7192-702-6

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]