Britanniametall

Från Wikipedia
Tekanna av Britanniametall

Britanniametall är en legering av tenn och antimon, ofta med tillsats av varierande mängder av koppar, zink, bly och ibland lite vismut eller koppar[1]. Legeringen, som har en något blåaktigt silvervit färg och normalt innehåller 90 % tenn och 10 % antimon, lämpar sig bra för gjutning eftersom den är lättsmält och flyter ut fullständigt i formen. Den kan även pressas (en britanniametall lämplig för pressning innehåller oftast något mer tenn[1]) och valsas och är lätt att polera till hög glans. Britanniametall har i Sverige ibland även kallats Vitmetall, som annars är en från Britanniametallen snarlik men något avvikande legering.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Legeringen har använts för tillverkning av gjutna eller pressade bruks- och nyttoföremål som kannor, bägare, ljusstakar, skedar och gafflar.

Speciallegeringar, med liknande användning som den normala britanniametallen[redigera | redigera wikitext]

Viss oreda i namngivningen råder. Sålunda har två helt olika legeringar (men med liknande utseende) båda benämnts tutania.

Legering Tenn Antimon Koppar Bly Zink Nickel Järn Vismut
Kassiterin 89,5 % 5,6 % 4,2 % 0,7 %
Minoformetall 66 % 20 % 4 % 9 % 1 %
Tutania typ 1 91,4 % 7,6 % 0,7 % 0,3 %
Tutania typ 2 [2] 25 % 25 % 12,5 % 12,5 % 25 %
Ashberymetall 79 % 15 % 3 % 2 % 1 %
Antifriktionsmetall 80 % 10 % 10 %

Ashberymetall används för husgeråd och prydnadssaker.[1].

Förnicklad britanniametall benämns alboid; används för husgeråd.[1].

Försilvrad britanniametall benämns Electroplated Britannia Metal, förkortat EBPM.

Såväl i England (Sheffield och Birmingham) som i Tyskland (Elberfeld) har tillverkats en stor mängd föremål varför man ofta skiljer mellan engelsk och tysk britanniametall.

Antifriktionsmetall används för glidlager, bl a som foder i lokomotivlager.[3]

En speciell användning är de årligen utdelade Oscars-statyetterna som är tillverkade av guldpläterad britanniametall.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
  2. ^ Southern Crossmetal Recyclers [1] Arkiverad 26 mars 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952