Camille Pissarro
| Camille Pissarro | |
 Självporträtt 1873 | |
| Född | 10 juli 1830 Charlotte Amalie, Saint Thomas, dåvarande Danska Västindien |
|---|---|
| Död | 12 november 1903 (73 år) Paris, Frankrike |
| Begravningsplats | Père-Lachaise[1] och Camille Pissarros gravsted |
| Föräldrar | Frédéric-Abraham-Gabriel Pissarro Rachel Pissarro |
| Make/maka | Julie Vellay (g. 1871–)[2] |
| Konstnärskap | |
| Fält | Måleri |
| Motiv | Landskap, porträtt |
| Utbildning | Académie Suisse[2] |
| Rörelse | Impressionism, postimpressionism, neoimpressionism |
| Signatur | |
 | |
| Redigera Wikidata (för vissa parametrar) | |
_-_Camille_Pissarro_(Mus%C3%A9e_d%27Orsay).jpg)
Camille Pissarro, född 10 juli 1830 i Charlotte Amalie, Saint Thomas, dåvarande Danska Västindien, död 12 november 1903 i Paris, var en fransk målare inom impressionismen.
Pissarro föddes på Saint Thomas dit hans far, en förmögen holländsk-judisk affärsman av spansk härkomst hade flyttat till ön.[3]
Läroår
Pissarro studerade för Corot vid Académie Suisse i Paris, där han lärde känna Manet, Monet och förmodligen även Courbet och Cézanne. Corot rådde honom att måla små skisser direkt efter naturen och att framför allt studera ljuset och färgtonernas valörer. Tidiga landskapsmålningar som Märgelgraven i Chennevières (1864-1865) uppskattades mycket av Zola, Castagnary och andra kritiker men nonchalerades av publiken. Pissarro förtjänade vid den här tiden sitt uppehälle genom att dekorera rullgardiner och solfjädrar.
Etablerad konstnär
Från slutet av 1860-talet hörde Pissarro till de ledande impressionisterna; han ensam ställde ut på alla de åtta utställningarna (1874-1886) som han till större delen även organiserat. Som lärare för bland andra Cézanne och Gauguin utövade han ett stort inflytande, men var samtidigt själv öppen för förändringar i sin egen målargärning. Under 1880-talet, då han inte längre var nöjd med sitt eget sätt att måla, tog han upp Seurats divisionistiska teknik, och sviten målningar med enstaka motiv sedda i olika ljusförhållanden hade direkt inspirerats av Monet.
Mellan 1870 och 1872 bodde Pissarro i London, där han beundrade Constable, Turner och det nederländska måleriet, men hans egentliga hem var Pontoise fram till 1874, då han flyttade till Eragny. Pissarros målningar skiljer sig på två viktiga punkter från de andra impressionisternas. För det första är de mer omsorgsfullt komponerade, i synnerhet de från Pontoise som Côte du Jallais (1867), med en hög horisontlinje. Det var sådana målningar som influerade Cézanne, som i intervaller arbetade tillsammans med Pissarro i Pontoise (1872-1877). För det andra var hans landskap, samtidigt som de utgjorde direkta observationer av vissa ljusförhållanden, alltid befolkade.
Under 1880-talet visade han uppskattning för Georges Seurat och neopimpressionisterna. Efter att tidigare främst målat landskap övergick han på 1890-talet huvudsakligen till stadsbilder med motiv bland annat från Paris och Rouen, vilka skaffade honom stor berömmelse.[3]
Pissaro är representerad på flera större konstmuseer i Europa och Nordamerika, bland annat på Louvren. I Sverige finns målningar av honom på Nationalmuseum[4] och Göteborgs konstmuseum[5].[3]
Källor
- ^ Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
- ^ [a b] Everett Fahy & Pierre Rosenberg, ”Jacob Camille Pissarro”, The Wrightsman Pictures, Metropolitan Museum of Art, 2005, s. 426, ISBN 978-1-58839-144-5, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Band 21. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 698-699
- ^ Nationalmuseum
- ^ Göteborgs konstmuseum
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Camille Pissarro.
