Canada Cup i ishockey 1981
| Canada Cup i ishockey 1981 | |
 | |
| Datum | 1 - 13 september 1981 |
|---|---|
| Deltagare | |
| Nationer | 6 |
| Värdskap | |
| Land | Kanada |
| Ort | Edmonton Montreal Ottawa Winnipeg |
| Placeringar | |
 Guld |  Sovjetunionen |
 Silver |  Kanada |
 Brons |  Tjeckoslovakien |
| Övrigt | |
| Matcher | 18 |
| Mål | 128 (7,11 per match) |
← 1976 1984 → | |
Canada Cup i ishockey 1981 spelades i Kanada och vanns av Sovjetunionen, som slog Kanada i finalserien. Kanadensarna vann grundseriematchen mot Sovjetunionen med klara 7-3 och var därför favoriter också i finalen. Sovjetunionen utklassade dock Kanada med hela 8-1 i finalen i Montréal efter storspel i första perioden av Vladislav Tretiak då de kanadensiska NHL-spelarna ännu hängde med. Turneringen befäste därmed Sovjetunionens ställning som ishockeyvärldens nummer 1.
Turneringen var först planerad till olympiaåret 1980, men på grund av det oroliga politiska läget vid den tiden (olympiska sommarspelen 1980 i Moskva bojkottades av flera väststater med USA i spetsen) flyttades turneringen fram ett år i tiden.
Turneringen blev en stor besvikelse för Sverige. NHL-stjärnor som Börje Salming, Ulf Nilsson, Anders Hedberg, Kent Nilsson samt färska Stanley Cup-mästarna Stefan Persson och Anders Kallur lyckades inte alls i landslagströjan trots skyhöga förväntningar. Sverige förlorade första matchen mot USA med 1-3 och lyckades sedan aldrig resa sig. Finlands insats påminde rätt långt om Sveriges: Jari Kurri & co. var äntligen tillgängliga för landslagsspel men laget lyckades bara ta en poäng, mot USA i den för Finland betydelselösa sista grundseriematchen.
Gruppspel[redigera | redigera wikitext]
| SM | V | O | F | GM | IM | Poäng | |
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Kanada
|
5 | 4 | 1 | 0 | 32 | 13 | 9 |
| Sovjetunionen
|
5 | 3 | 1 | 1 | 20 | 13 | 7 |
| Tjeckoslovakien
|
5 | 2 | 2 | 1 | 21 | 13 | 6 |
 USA
|
5 | 2 | 1 | 2 | 17 | 19 | 5 |
 Sverige
|
5 | 1 | 0 | 4 | 13 | 20 | 2 |
 Finland
|
5 | 0 | 1 | 4 | 6 | 31 | 1 |
Resultat[redigera | redigera wikitext]
- USA 3-1 Sverige
- Tjeckoslovakien 1-1 Sovjetunionen
- Kanada 9-0 Finland
- Tjeckoslovakien 7-1 Finland
- Sovjetunionen 6-3 Sverige
- Kanada 8-3 USA
- Sverige 5-0 Finland
- Sovjetunionen 4-1 USA
- Tjeckoslovakien 4-4 Kanada
- Kanada 4-3 Sverige
- Sovjetunionen 6-1 Finland
- USA 6-2 Tjeckoslovakien
- Finland 4-4 USA
- Tjeckoslovakien 7-1 Sverige
- Kanada 7-3 Sovjetunionen
Semifinaler[redigera | redigera wikitext]
- Sovjetunionen 4-1 Tjeckoslovakien
- Kanada 4-1 USA
Final[redigera | redigera wikitext]
- Sovjetunionen 8-1 Kanada
Slutställning[redigera | redigera wikitext]
- 1.
Sovjetunionen - 2.
Kanada - 3.
Tjeckoslovakien - 4.
USA - 5.
Sverige - 6.
Finland
Poängligan[redigera | redigera wikitext]
| Plats | Spelare | SM | M | A | Poäng |
|---|---|---|---|---|---|
| 1 | Wayne Gretzky
|
7 | 5 | 7 | 12 |
| 2 | Mike Bossy
|
7 | 8 | 3 | 11 |
| 3 | Bryan Trottier
|
7 | 3 | 8 | 11 |
| 4 | Guy Lafleur
|
7 | 2 | 9 | 11 |
| 5 | Aleksej Kasatonov
|
7 | 1 | 10 | 11 |
All Star Team[redigera | redigera wikitext]
- Målvakt: Vladislav Tretjak, Sovjetunionen
- Backar: Arnold Kadlec, Tjeckoslovakien; Aleksej Kasatonov, Sovjetunionen
- Forwards: Gilbert Perreault, Kanada; Mike Bossy, Kanada; Sergej Sjepelev, Sovjetunionen
- MVP: Vladislav Tretjak, Sovjetunionen
Spelartrupper[redigera | redigera wikitext]
Sverige[redigera | redigera wikitext]
- Målvakter: Pelle Lindbergh, Peter Lindmark, Göte Wälitalo.
- Backar: Thomas Eriksson, Peter Helander, Tomas Jonsson, Lars Lindgren, Stefan Persson, Börje Salming, Mats Waltin.
- Forwards: Kent-Erik Andersson, Jan Erixon, Thomas Gradin, Anders Hedberg, Anders Håkansson, Anders Kallur, Bengt Lundholm, Lars Molin, Kent Nilsson, Ulf "Lill-Pröjsarn" Nilsson, Jörgen Pettersson, Thomas Steen, Patrik Sundström, Ulf Isaksson.
- Tränare: Anders "Ankan" Parmström.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
| |||||