Kanadas herrlandslag i ishockey

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kanada
Kanada
FörbundHockey Canada
CoachKanada Lindy Ruff
IIHF:s rankning1 ()
Maj 2018
Flest matcherSean Burke (120)
Flest poängCliff Ronning (151)
Första landskamp
Kanada  8 – 1  Schweiz
(Les Avants, Schweiz; 10 januari 1910)
Största vinst
Kanada  47 – 0  Danmark
(Stockholm, Sverige; 12 februari 1949)
Största förlust
Sovjetunionen  11 – 1  Kanada
(Wien, Österrike; 24 april 1977)
Dräktfärg              
Kit IH helmet black.png
Matchställ
Kit left arm icehockey 3stripes black boldred black.png
Matchställ
Kit body canada.png
Matchställ
Kit right arm icehockey 3stripes black boldred black.png
Matchställ
Matchställ
Matchställ
Hemma
Matchställ
Kit left arm icehockey 3stripes black boldred black.png
Matchställ
Kit body canada.png
Matchställ
Kit right arm icehockey 3stripes black boldred black.png
Matchställ
Matchställ
Matchställ
Borta
Meriter i världsmästerskapet
▪ Deltagande62 (sedan 1930)
Gold medal with cup.svg Guld20 (1930, 1931, 1934, 1935, 1937, 1938, 1939, 1950, 1951, 1955, 1958, 1959, 1961, 1994, 1997, 2003, 2004, 2007, 2015, 2016)
Silver medal with cup.svg Silver13 (1933, 1949, 1954, 1962, 1985, 1989, 1991, 1996, 2005, 2008, 2009, 2017, 2019)
Bronze medal with cup.svg Brons7 (1966, 1967, 1978, 1982, 1983, 1986, 1995)
Meriter i olympiska spelen
▪ Deltagande22
Gold medal olympic.svg Guld9 (1920, 1924, 1928, 1932, 1948, 1952, 2002, 2010, 2014)
Silver medal olympic.svg Silver4 (1936, 1960, 1992, 1994)
Bronze medal olympic.svg Brons3 (1956, 1968, 2018)
Meriter i World Cup (Canada Cup)
Gold medal with cup.svg Guld6 (1976, 1984, 1987, 1991, 2004, 2016)
Silver medal with cup.svg Silver2 (1981, 1996)

Kanadas herrlandslag i ishockey, Team Canada, representerar Kanada i ishockey på herrsidan och spelade sin första match den 15 januari 1911 där Kanada utklassade Belgien med 8-1 i Montreux.[1] Kanada spelade sin första tävlingsmatch i de olympiska sommarspelen 1920 i Antwerpen, Belgien, och blev där olympiska mästare för första gången (och även världsmästare om världsmästerskapet skall räknas som gemensam turnering 1920–1968). I första matchen vann Kanada med 15-0 mot dåvarande Tjeckoslovakien den 23 april 1920.[2] Kanada kom även att bli världsmästare i ytterligare tre olympiska vinterspel och två världsmästerskap i rad innan 1933USA blev världsmästare och 1936Storbritannien blev olympiska mästare.

Kanada är ishockeyhistoriens framgångsrikaste landslag med tjugo världsmästartitlar (exklusive de världsmästerskap som räknades som gemensamma olympiska spel) och nio olympiska mästartitlar, vilket är blott en mer än det forna Sovjetunionen (OSS 1992), som vann nitton VM- och åtta olympiska titlar (om Sovjetunionen och Ryssland nu skall räknas som två separata och inte ett gemensamt landslag). Efter sin VM-titel 1961 och sitt VM-silver året därpå, och senare tre brons i rad 1966–1968, sjönk dock Kanada ned i en lång djup svacka som kulminerade under det så kallade Kanadabråket 1970–1976 då Kanada bojkottade VM och olympiska vinterspelen. 1977 då Kanadabråket var över deltog Kanada återigen men blev världsmästare igen för första gången efter 1961 först 1994 då Kanada nådde final och vann mot Finland, efter att tidigare i februari samma år ha förlorat den olympiska finalen mot Sverige efter straffslag, vilket upprepades i semifinalen året därpå där Sverige, då värdland och blivande finalist, vann genom sudden death. Kanada vann dock brons efter vinst i matchen om tredjepris mot Tjeckien, som förlorade den andra semifinalen mot blivande världsmästarna Finland men som tog revansch året därpå genom att vinna finalen med 4–2.

Omkring millennieskiftet 2000 och under första halvan av 2010-talet blev Kanada olympiska mästare en gång 2002 i Salt Lake City och två gånger i rad 2010 på hemmaplan i Vancouver och 2014 i Sotji medan världsmästerskapet däremot resulterade i misslyckande med hela fem missade medaljer i rad efter VM-titeln 1997 och fem förluster i rad i kvartsfinal efter en VM-titel 2007 följd av två VM-silver i rad 20082009, innan Kanada återigen vann två VM-titlar i rad 2015 och 2016, liksom 2003 och 2004, och liksom 2005 förlorade sin tredje VM-final i rad 2017, en match om tredjepris 2018 liksom 2006 och ytterligare en final 2019 då Finland vann sin tredje VM-titel.

Profiler[redigera | redigera wikitext]

Coacher i Canada/World Cup

  1. Harry Sinden, Summit Series 1972
  2. Scotty Bowman, Canada Cup 1976 och 1981
  3. Glen Sather, Canada Cup1984
  4. Mike Keenan, Canada Cup1987 och 1991
  5. Glen Sather, World Cup1996
  6. Pat Quinn, World Cup 2004

Coacher i VM sedan 1977

  1. Johnny Wilson, 1977
  2. Harry Howell, 1978
  3. Marshall Johnston, 1979
  4. Don Cherry, 1981
  5. Red Berenson, 1982
  6. Dave King, 1983
  7. Doug Carpenter, 1985
  8. Pat Quinn, 1986
  9. Dave King, 1987, 1989, 1990, 1991, 1992
  10. Mike Keenan, 1993
  11. George Kingston, 1994
  12. Tom Renney, 1995, 1996
  13. Andy Murray, 1997, 1998
  14. Mike Johnston, 1999
  15. Tom Renney, 2000
  16. Wayne Fleming, 2001, 2002
  17. Andy Murray, 2003
  18. Joel Quenneville, 2004
  19. Marc Habscheid, 2005, 2006
  20. Andy Murray, 2007
  21. Ken Hitchcock, 2008,2011
  22. Lindy Ruff, 2009
  23. Craig MacTavish, 2010

OS-resultat genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

1972 Summit Series genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

Canada Cup/World Cup genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

Placeringar i världsmästerskap genom tiderna[redigera | redigera wikitext]



Kanadas ishockeylandslag i World Cup 2004

Målvakter
1 Roberto Luongo, Florida Panthers - 30 Martin Brodeur, New Jersey Devils - 60 Jose Theodore, Montreal Canadiens
Backar
2 Eric Brewer, Edmonton Oilers - 3 Jay Bouwmeester, Florida Panthers - 6 Wade Redden, Ottawa Senators - 23 Scott Hannan, San Jose Sharks - 27 Scott Niedermayer, New Jersey Devils - 28 Robyn Regehr, Calgary Flames - 52 Adam Foote, Colorado Avalanche - 55 Ed Jovanovski, Vancouver Canucks
Anfallare
4 Vincent Lecavalier, Tampa Bay Lightning - 9 Shane Doan, Phoenix Coyotes - 10 Brenden Morrow, Dallas Stars - 12 Jarome Iginla, Calgary Flames - 15 Dany Heatley, Atlanta Thrashers - 18 Kirk Maltby, Detroit Red Wings - 21 Simon Gagné, Philadelphia Flyers - 22 Patrick Marleau, San Jose Sharks - 26 Martin St. Louis, Tampa Bay Lightning - 33 Kris Draper, Detroit Red Wings - 39 Brad Richards, Tampa Bay Lightning - 66 Mario Lemieux, Pittsburgh Penguins - 91 Joe Sakic, Colorado Avalanche - 94 Ryan Smyth, Edmonton Oilers - 97 Joe Thornton, Boston Bruins

VM-statistik[redigera | redigera wikitext]

1920-2006[redigera | redigera wikitext]

VM-Turneringar Matcher Segrar Oavgjorda Förluster Gjorda mål Insläppta mål Poäng
A-VM 451 315 31 104 2439 949 661
B-VM/Division I 0 0 0 0 0 0 0
C-VM/Division II 0 0 0 0 0 0 0
D-VM/Division III 0 0 0 0 0 0 0

2007-[redigera | redigera wikitext]

VM-Turneringar Matcher Segrar Förluster Sudden deaths-/Straffläggningssegrar Sudden deaths-/Straffläggningsförluster Gjorda mål Insläppta mål Poäng
VM 75 56 8 5 6 351 149 184
Division I 0 0 0 0 0 0 0 0
Division II 0 0 0 0 0 0 0 0
Division III 0 0 0 0 0 0 0 0
  • ändrat poängsystem efter VM 2006, där seger ger 3 poäng istället för 2 och att matcherna får avgöras genom sudden death (övertid) och straffläggning vid oavgjort resultat i full tid. Vinnaren får där 2 poäng, förloraren 1 poäng.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”National Teams of Ice Hockey”. Arkiverad från originalet den 6 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120606095316/http://nationalteamsoficehockey.com/uploads/Canada_All_Time_Results.pdf. Läst 27 augusti 2011. 
  2. ^ Hockey Archives - Jeux Olympiques d'Anvers 1920

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]