Montréal

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Montréal (olika betydelser).
Montréal (Montreal)
tätort och kommun
Panorama över Montréal.
Panorama över Montréal.
Flag of Montreal.svg
Flagga
Armoiries de Montréal.svg
Stadsvapen
Officiellt namn: Ville de Montréal
Etymologi: efter Mont Royal
Motto: Concordia Salus
Smeknamn: La ville aux cent clochers
Land Kanada Kanada
Provins Québec
Kommunförbund Montréal
Flod Saint Lawrencefloden, Ottawafloden
Läge Île de Montréal
 - koordinater 45°30′32″N 73°33′15″V / 45.50889°N 73.55417°V / 45.50889; -73.55417
Högsta punkt
 - höjdläge 233 m ö.h.
Lägsta punkt
 - höjdläge m ö.h.
Längd 50 km (SV-NÖ)
Bredd 16 km (NV-SÖ)
Area 431 km²
 - land 365[1] km²
 - tätort 1 545 km²
 - storstadsområde 4 259[1] km²
Folkmängd 1 649 519 (2011)[1]
 - tätort 3 814 700 (2006)
 - storstadsområde 4 027 100 (2014)[2]
 - Invånare Montréalais (Montrealer)
Befolkningstäthet
 - storstadsområde 854 invånare/km²
Europeisk bosättning 17 maj 1642
 - Stadsrättigheter 1832
Borgmästare Denis Coderre
Tidszon EST (UTC-5)
 - sommartid EDT (UTC-4)
GeoNames 6077243
Montréals läge i Québec.
Red pog.svg
Montréals läge i Québec.
Webbplats: ville.montreal.qc.ca

Montréal eller Montreal[a] (uttalas Loudspeaker.svg /mɔ̃ʀeal/standardfranska, Loudspeaker.svg /mɒ̃ʀeal/kanadensisk franska och Loudspeaker.svg /ˌmʌntɹiˈɒːl/kanadensisk engelska) är Kanadas näst största stad och den största staden i provinsen Québec. I januari 2011 hade Montréal över 1,9 miljoner invånare och 2014 drygt 4 miljoner i storstadsområdet. Montréal gavs stadsrättigheter 1832 och var Nedre Kanadas centralort 1844–49, men staden räknar sin historia från grundandet av den franska missionsstationen Ville Marie 1642.

Montréal är känt för sin mångkulturella befolkning. Liksom i övriga Québec är franska det dominerande och officiella språket i staden. Staden är den med näst mest modersmålstalare av franska i världen, efter Paris. I Montréal finns också en betydande engelskspråkig minoritet, och många av stadens invånare är tvåspråkiga.

Staden är Québecs ekonomiska centrum och ett av Kanadas viktigaste kulturella centrum med flera stora internationella festivaler och evenemang. Bland annat arrangerar eller har man arrangerat Olympiska sommarspelen 1976, den internationella jazzfestivalen, Rogers Cup och Kanadas Grand Prix. Under förbudstiden i USA blev Montréal, tillsammans med HavannaKuba, känt som "Syndens stad". 2005 utsåg Unesco staden till årets "World Book Capital". Antalet studenter på eftergymnasial i Montréal är den högsta (per capita) Nordamerika, och Montréal är också ett viktigt centrum för hälso- och flygindustrin.

Montréals centrum ligger på en ö – Île de Montréal – vid sammanflödet av Saint Lawrencefloden och Ottawafloden, 270 km sydväst om provinshuvudstaden Québec och 190 km öster om Kanadas huvudstad Ottawa. Montréals hamn är en viktig del av Saint Lawrence Seaway, det vattensystem som sträcker sig från Övre sjön till Saint Lawrenceviken. Montréal ligger nära andra storstäder i USA och Kanada, drygt 6 timmar med bil från New York, Toronto och Boston, 2,5 timmar från Ottawa och provinshuvudstaden Québec, samt mindre än en timme från USA:s landgräns.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Staden har fått sitt namn av Mont Royal ('Kungliga kullen', 'Kungliga berget'), den cirka 230 meter höga kulle som dominerar den centrala delen av Île de Montréal. Kullen namngavs av Jacques Cartier hösten 1535,[4] under dennes andra upptäcktsresa till Nordamerika. Den alternativa stavningen som Montréal finns belagd sedan 1575,[5] och bosättningen på platsen fick 1831 (stadfäst av Storbritanniens kung 1832) stadsrättigheter som "ville de Montréal" ('staden Montréal').

Den officiella stavningen av stadens namn är Montréal. Den här stavningen används på franska och i officiella engelskspråkiga sammanhang.[6] Det anglifierade Montreal (med motsvarande "engelska" uttal) blev vanligt förekommande under 1800-talets brittiska dominans över staden och provinsen (där Québec blev Quebec). Under senare delen av 1900-talet har både provins och stad fått ett ökat franskkulturellt fokus och självstyre. På svenska syns både namnformerna med[7][8] eller utan[9][10] akut accent. Accentvarianten används ibland även i andra engelskspråkiga sammanhang.[11]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund, franska tiden[redigera | redigera wikitext]

Algonkiner, huron och irokeser har bebott området kring dagens Montréal i omkring 8 000 år. Den förste europé som siktade området var Jacques Cartier som den 2 oktober 1535 gjorde sitt intåg i byn HochelagaÎle de Montréal. Över 70 år senare (1611) senare grundade Samuel de Champlain en pälshandelsstation, benämnd La Place Royale,[12] på ön; han stötte emellertid på motstånd från irokeserna som framgångsrikt försvarade sitt land. Den första permanenta bosättningen grundades på ön 1639 av den franske skatteindrivaren Jérôme Le Royer. Missionärerna Paul Chomedey de Maisonneuve och Jeanne Mance grundade tillsammans med några kolonisatörer missionsstationen Ville Marie på ön den 17 maj 1642.

Ville Marie blev ett centrum för pälshandeln[9] och för den katolska kyrkan och basen för vidare utforskningar av Nya Frankrike. Irokeserna fortsatte sina attacker ända fram till 1701 då ett fredsfördrag undertecknades. Staden förblev fransk fram till 1760[9]Pierre de Cavagnal, Marquis de Vaudreuil kapitulerade inför den brittiska armén under Jeffrey Amherst.

Under Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

Den 18 maj 1765 brann en fjärdedel av staden ned. Sammanlagt 108 hus i den västra delen av staden förstördes under de tre timmar branden pågick.[13]

Med Parisfreden 1763 avslutades sjuårskriget varpå de franska kolonierna i Nordamerika blev brittiska. Separatister från USA höll staden en kort tid 17751776[9]. Montréal, som då fått sitt nuvarande namn, började växa då brittiska immigranter strömmade till och pälshandelns guldålder kom då det lokala North West Company konkurrerade med det brittiska Hudson's Bay Company om kontrollen över handeln.

Montréal fick stadsrättigheter 1832.[14] Stadens tillväxt tilltog då Lachinekanalen öppnades, vilket gjorde att fartyg kunde ta sig förbi Rapides de Lachine söder om huvudön. Mellan 1844 och 1849 var Montréal huvudstad i det Förenade Kanada,[9] vilket gjorde att andelen engelskspråkiga ökade och staden blev tvåspråkig. Den stora engelska befolkningen i staden grundade McGill University, ett av Kanadas första universitet. Många av Montréals rika lät bygga privata residens vid foten på Mont Royal.

Palais de Justice 1880.

1852 hade Montréal 58 000 invånare; 1860 var det den största staden i Brittiska Nordamerika och Kanadas ekonomiska och kulturella centrum. Canadian Pacific Railway förlade sitt huvudkontor till staden 1880 liksom Canadian National Railway 1919. Rue Saint-Jacques (Saint James Street) i det som idag är Vieux-Montréal (”Gamla stan”) blev centrum för Kanadas finansväsen i slutet av 1800-talet och "Saint James Street" blev en synonym liknande Wall Street idag. Då staden inkorporerade omgivande städer 1883 och 1918 blev Montréal åter övervägande franskspråkigt. Fram till 1914 alternerade den mellan en fransktalande och en engelsktalande borgmästare.

1900-talet[redigera | redigera wikitext]

Efter första världskriget förbjöds alkoholdrycker i USA, vilket gjorde Montréal till ett resmål för dem som längtade efter alkohol. Trots den ökande turismen förblev arbetslösheten hög i Montréal, någon som förvärrades av Wall Street-kraschen 1929 och den efterföljande depressionen. Kanada återhämtade sig från den ekonomiska krisen i mitten av 1930-talet, och stadens silhuett förändrades med skyskrapornas ankomst – inklusive Sun Life Building.

Under andra världskriget protesterade Montréals borgmästare Camillien Houde mot den federala regeringens inkallelseorder och uppmanade alla i staden att ignorera den. Regeringen i Ottawa blev rasande och satte Houde i fångläger fram till 1944,[15] vilket slutade i den så kallade inkallelsekrisen 1944.

Montréals befolkning översteg 1950 1 miljon invånare, och stadens borgmästare Jean Drapeau började planera för dess fortsatta utveckling. Hans planer inkluderade ett tunnelbanesystem, ett underjordiskt komplex av köpcentra (Montréal souterrain), en utveckling av hamnen och öppnandet av Saint Lawrence Seaway. Nya byggnader uppfördes ovanpå de äldre under samma period, bland andra skyskraporna Place Ville-Marie och Tour de la Bourse. Två nya museer öppnades, och 1966[16] stod Métro de Montréal och flera nya motorvägar klara.

Montréals internationella status stärktes ytterligare genom Expo 67 och Olympiska sommarspelen 1976. Basebollklubben Expos de Montréal (engelska: Montreal Expos) fick sitt namn efter utställningen och startade sin verksamhet 1969. 2005 flyttade dock klubben till Washington, D.C. och bytte namn till Washington Nationals.

Inför 350-årsjubileet 1992 uppfördes två nya skyskrapor: 1000 de la Gauchetière[17] och 1250 René-Lévesque. Montréals nuvarande ekonomiska styrka gör att man på senare år både byggt ut tunnelbanan och en motorvägsring kring Île de Montréal. Samtidigt sker en gentrifiering av stadens centrum.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Montréals centrum[redigera | redigera wikitext]

Montréals centrum ligger vid foten av Mont Royal som är en av stadens största parker. I centrum finns också ett dussintal skyskrapor, som enligt en förordning inte får vara högre än Mont Royal. Några av de högsta skyskraporna är 1000 de La Gauchetière, 1250 René-Lévesque och Place Ville-Marie. Även Tour de la Bourse, börsen, är en av Montréals högre byggnader. Byggnaden omfattas av ett framgångsrikt projekt avsett att förmå pilgrimsfalken att bosätta sig i staden.

Den korsformade Place Ville-Marie byggdes 1962, som stadens första skyskrapa.[18] Under byggnaden finns ett köpcentrum som utgör ett viktigt centrum i Montréal souterrain. Denna är en av världens största underjordiska urbana strukturer, med mer än 1 600 butiker, restauranger och kontor förbundna. Där finns tunnelbanestationer, godsterminaler och tunnlar som sträcker sig till alla delar av stadskärnan.

De största och folktätaste gatorna i centrala Montréal är Rue Sainte-Catherine, Rue Peel, Rue de la Montagne, Boulevard De Maisonneuve och Rue Crescent mellan Mont Royal och Saint Lawrencefloden.

Två delvis konstgjorda öar ligger framför Montréal Panorama: Île Sainte-Hélène, med nöjesparken La Ronde med sin årliga fyrverkerifestival, och Île Notre-Dame, där formel 1-tävlingen Kanadas Grand Prix hålls årligen.

Populära platser för att få en panoramavy över staden är utsiktspunkterna på Mont Royal. Från Belvedere ser man stadens centrum framför floden och Montérégiennebergen och, när vädret tillåter det, bergen bortom dem. Från Rue Remembrance syns Olympiastadion och området bortom Olympiabyn som uppfördes 6 km från stadscentrum eftersom man på 1960-talet trodde att stadscentrum kort efter olymiaden skulle sträcka sig ända dit.

Stadens centrum bjuder på många dramatiska kontraster: Maison des Coopérants (146 meter och 34 våningar högt[19]) ligger precis intill en gammal kyrka. Gamla stan ser fortfarande ut som den gjorde då byggnaderna först uppfördes men hamnen i samma område förbinder staden med hamnar över hela jordklotet. Den kanadensiska expeditionen till nordpolen nyligen utgick till exempel från Gamla stan i Montréal.

Gamla stan sent på kvällen.

Gamla stan[redigera | redigera wikitext]

Gamla Montréal ligger sydöst om dagens centrum. I Gamla stan finns, förutom den gamla hamnen, även Place Jacques-Cartier, stadshuset, Place d'Armes, musée Pointe-á-Callière och katedralen Notre-Dame de Montréal. Den gamla stadskärnan har bevarats som den var då staden grundades.

Olympiska stadion i stadens östra del.

Olympiska byn och Botaniska trädgården[redigera | redigera wikitext]

En av världens mest inflytelserika världsutställningar, Expo 67, hölls i Montréal. Förmodligen var det den succén som gjorde att staden fick hålla Olympiska sommarspelen 1976. Olympiska stadion har än idag världens högsta lutande torn[11] och var fram till 2004 hemmaarena åt basebollklubben Expos de Montréal (engelska: Montreal Expos). Arenan är fortfarande inte helt färdigbyggd men rymmer ändå 60 000 åskådare i dagsläget.

Intill stadion finns flera spektakulära byggnader, bland andra en av världens största botaniska trädgårdar. Den innehåller bland annat 10 växthus tillgängliga för besökare och totalt över 21 000 olika växtarter eller växtunderarter. Trädgården, som invigdes 1931, täcker en yta på 65 hektar och tar årligen emot cirka 900 000 besökare.[20]

Quartier chinois (Chinatown)[redigera | redigera wikitext]

Montréals kinesiska stadsdel, strax söder om centrum, är inte särskilt stort men mycket livligt. I stadsdelen finns många restauranger och butiker. Här kan man även hitta vietnamesiska inrättningar. Många restauranger här öppnar redan klockan 7 på morgonen och håller öppet ända fram till klockan 3 på natten. På söndagar kan det vara tålamodsprövande att hitta ett ledigt bord.

De viktigaste gatorna i Chinatown är Boulevard Saint-Laurent och Rue de la Gauchetière. Stadsdelen genomgick 2014 ett större stadsförnyelseprojekt.[21]

Korsningen mellan Rue Duluth och Rue Saint-Denis.

Plateau Mont-Royal[redigera | redigera wikitext]

Le Plateau-Mont-Royal räknas ibland som Montréals trendigaste stadsdel, med ett stort nöjesliv och den högsta koncentrationen av konstnärer i något kanadensiskt stadsdistrikt.[22] Den ligger längs med de nord-sydliga gatorna Boulevard Saint-Laurent och Rue Saint-Denis samt den öst-västliga Avenue Mont-Royal. Även gågatan Rue Prince-Arthur ligger i den här stadsdelen.

På sommaren är området lika livligt på natten som på dagen.

Mont Royal[redigera | redigera wikitext]

På sommaren beger sig hundratals människor varje söndag till Mont Royals fot för att tillbringa timmar med att dansa till trummor, jonglera och mycket annat. Tilldragelsen kallas ”Mount Royal's Tam-Tams”. Ingen vet riktigt hur denna tradition uppstod, men den har varit en fredlig och omtyckt sommaraktivitet sedan början av 1980-talet helt utan någon som helst organisation.

Petite Italie[redigera | redigera wikitext]

Montréal har Kanadas näst största italienska befolkning. Stadens variant av Little Italy – Petite Italie – ligger i den norra[11] delen av staden, och dä finns bland annat en mängd[11] italienska restauranger, butiker och marknader.

Avenue de l'Esplanade i december.

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Med sitt läge i södra Kanada har Montréal ett klimat som varierar kraftigt, både mellan årstiderna och från dag till dag – något som stadens invånare ofta beskriver som karaktäristiskt för staden.

Staden har rikligt med nederbörd med ett genomsnitt på 2,2 meter snö per år och regelbundet med regn över hela året.[23] Snöröjningen kostar staden 50 miljoner dollar årligen. Åskväder[24] gör sommaren till den blötaste årstiden som trots detta även är den soligaste.

Alcanó
Klimatöversikt (förklaring)
J F M A M J J A S O N D
 
 
78
 
−6
−15
 
 
61
 
−4
−13
 
 
74
 
2
−7
 
 
78
 
11
1
 
 
76
 
19
8
 
 
83
 
24
13
 
 
91
 
26
16
 
 
93
 
25
14
 
 
93
 
20
9
 
 
78
 
13
3
 
 
93
 
5
−2
 
 
81
 
2
−10
Genomsnittliga max och min. temperaturer i °C
Nederbördsmängd i mm. Årsnederbörd: 979 mm.
Källa: [23]

Under januari, årets kallaste månad, är medeltemperaturen –10,4 °C,[23] men den kalla vinden gör att den upplevda temperaturen kan vara betydligt lägre. Under juli, årets varmaste månad, är dygnsmedeltemperatur 20,9 °C.[23] Den lägsta temperatur som uppmätts i Montréal är –37,8 °C (15 januari 1957) och den högsta 37,6 °C (1 augusti 1975).[23]

Måttlig till hög luftfuktighet är vanlig på sommaren. Under våren och hösten faller det i genomsnitt mellan 55 och 94 millimeter regn per månad. Snöfall förekommer från oktober till april,[23] liksom brittsomrar.

Trots det ombytliga klimatet finns i Montréal en stor variation i flora och fauna. Lönn är det vanligaste trädet i staden, och sockerlönn har – genom produktionen av lönnsirap – kommit att bli en symbol för både Montréal och hela provinsen. 2015 uppskattades 60 olika arter av lönn växa i Montréal, i ett totalt antal av 113 000.[25]

Politik och indelning[redigera | redigera wikitext]

Översikt[redigera | redigera wikitext]

Stadens styrs av en borgmästare som är primus inter pares i Montréals stadsfullmäktige. Borgmästaren heter för närvarande (2006) Gérald Tremblay, medlem av L’Union des citoyens et des citoyennes de l’île de Montréal.

Hôtel de ville (stadshuset).

Stadsfullmäktige har 73 platser och är stadens högsta beslutande organ med stort inflytande i ekonomiska, miljö-, planerings- och budgetfrågor. Dessutom har den en styrande roll gentemot arrondissementen. Exekutivkommittén (comité exécutif) är ett verkställande organ direkt underställt fullmäktige som förbereder budgetar och förordningar som sedan måste godkännas av fullmäktige och fattar beslut om upphandlingar, anslag och fördelningen av offentliga medel.

Sju permanenta, rådgivande kommittéer med sju eller nio medlemmar som sitter i tvåårsperioder handhar inkommande ärenden och ger rekommendationer till fullmäktige. De fungerar också som remissinstanser i de frågor som rör deras respektive områden. Möten kungörs offentligt i både fransk- och engelskspråkiga tidningar minst en vecka innan mötena där allmänheten alltid ges tillfälle att ställa frågor.

Staden Montréal utgör en av delarna i storstadsförvaltningen Communauté Métropolitaine de Montréal, CMM, som ansvarar för planering, koordinering och finansiering av ekonomisk utveckling, kollektivtrafik, sophantering med mera i hela storstadsregionen. CMM styrs av Montréals borgmästare och täcker totalt ett område på 4 360 km² (land och vatten) med drygt 3,9 miljoner människor (år 2016).[26] Det gör Montréal till ytan större än Toronto (även sedan sammanslagningen 1998), men Torontos storstadsområde (som inte utgör en administrativ enhet) täcker 7 000 km² och inrymmer 5,2 miljoner människor.

Montréals arrondissement och de avstyckade kommunerna.

Montréal storstadsregion omfattar (2016) nära hälften av provinsen Québecs befolkning, arbetskraft och BNP.[26]

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Montréals kommun är indelad i 19 arrondissement[27] (engelska boroughs[28]), som har varsin borgmästare och fullmäktige.

I regionen Montréal fanns åren 2002–2006 ytterligare 11 arrondissement, efter att kommunen Montréal 1 januari 2002 slogs samman med de 27 omgivande kommunerna på Île de Montréal och kringliggande öar. Den sammanslagna staden täckte hela regionen Montréal men var impopulär bland delar av befolkningen. Flera tidigare kommuner, motsvarande 13 procent av befolkningen, röstade för att åter lämna staden när den nya liberala provinsregeringen anordnade folkomröstningar i frågan 20 juni 2004. Uppdelningen verkställdes 1 januari 2006, vilket skapade 15 nya kommuner.

I samband med avknoppningen gjordes en omorganisation bland de kvarvarande arrondissementen.[29] Även efter kommunuppdelningen förser Montréals kommun de avknoppade kommunerna med ett antal kommunala tjänster.[30]

Regionen består idag av staden Montréal och 15 kranskommuner. Dessa ligger huvudsakligen på West Island, den västra delen av Île de Montréal.

Arrondissement[redigera | redigera wikitext]

Montréals hamn.

Ekonomi och infrastruktur[redigera | redigera wikitext]

Ekonomisk översikt[redigera | redigera wikitext]

Tillsammans med Toronto är Montréal Kanadas kommersiella, industriella och kulturella centrum. Med sitt läge i ena änden av Saint Lawrenceleden är staden dessutom en av Kanadas viktigaste hamnstäder som utväxlar många varor med det industriella komplexet kring Stora sjöarna, till exempel spannmål, socker, petroleumprodukter, maskiner och många olika konsumentprodukter.

Montréal har också en lång tradition som knutpunkt för landets järnvägsnät. Canadian National Railway har sitt huvudkontor i staden, och Montréal utgör Canadian Pacific Railways östra slutstation.

Bland de mest betydande näringarna i Montréal kan nämnas farmaci, högteknologi, textilindustri, beklädnadsindustri (kallad schamata), utbildning, IT, byggindustri, stadsplanering, farkostteknik och tobak.

Montréal är ett av världens ledande flyg- och rymdindustricentra, med sammanlagt över 35 000 anställda i 150 större eller mindre industriföretag. Det sägs att Montréal är den enda staden i världen som kan bygga ett flygplan helt på egen hand, från de första skisstrecken till den sista färgdroppen.[31] Marknadens största aktör är onekligen Bombardier, som i första hand tillverkar medelstora flygplan. Den kanadensiska rymdstyrelsen har sitt huvudkvarter i Longueuil sydväst om Montréal, liksom FN-organet ICAO, det olympiska organet World Anti-Doping Agency, IATA och över 60 andra internationella organisationer.

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Montréal är en central förbindelselänk mellan östra och övriga Kanada, liksom till USA och Europa. Staden har ett väl utbyggt nätverk av flygtrafik, vägar, järnvägar och sjöfart.

Metrostationen McGill.

Tunnelbana[redigera | redigera wikitext]

Tunnelbanan Métro de Montréal öppnade för trafik 1966 inför världsutställningen Expo 67;[32] inför Olympiska sommarspelen 1976 tillkom en station under Montréals olympiastadion. Idag har staden också pendeltågstrafik som drivs av Agence métropolitaine de transport.

Flygplatser[redigera | redigera wikitext]

Montréal har två internationella flygplatser. Endast en av dem är dock idag öppen för persontrafik – nämligen Aéroport international Pierre-Elliott-Trudeau de Montréal (engelska: Montréal-Pierre Elliott Trudeau International Airport), ofta kort och gott kallad Montréal-Trudeau. Den kallas ofta för sitt tidigare (före 2004) namn Aéroport Dorval (Dorval Airport), eftersom den ligger i Dorval.

I Mirabel sju mil nordväst om Montréal ligger Aéroport international Montréal-Mirabel, invigd 1975. Den var en gång avsedd att bli den huvudsakliga flygplatsen för persontrafik, men på grund av det stora avståndet från stadens centrum och dåliga kommunikationer blev den föga populär. Varken den planerade snabbjärnvägen eller motorvägsutbyggnaden blev byggd, och som mest hanterade den 2,8 miljoner passagerare per år (mot planerade 50 miljoner). Flygplatsen hanterar sedan 2004 bara hanterar godstrafik.[33]

Vägar[redigera | redigera wikitext]

Liksom många andra stora städer lider Montréal av trafikproblem, i synnerhet genom trafikströmmen från förorterna LavalÎle Jesus och Longueuil på den sydöstra stranden. Saint Lawrenceflodens bredd har gjort det svårt och dyrt att bygga fasta broförbindelser mellan huvudön och den sydöstra stranden. Det finns idag därför bara fyra vägbroar, en vägtunnel, två järnvägsbroar och en tunnelbanelinje tvärs floden. Den betydligt smalare Rivière des Prairies överbyggs av totalt åtta broar – sex till Laval och två till den norra stranden.

Montréal är förbundet med övriga landet via ett stort antal motorvägar: A-10, A-15, A-13, A-20, A-25, A-40, A-520 och A-720. Många av dessa motorvägar blir igenproppade under rusningen vilket gör det svårt att ta sig runt i staden.

Jacques Cartier-bron går över Saint Lawrencefloden mellan Montréal och Longueuil.

Montréal ligger på en ö, och dess sträckning har varit bestämmande då man i staden anger kompassriktningar. Av tradition har man tänkt sig ön med en öst-västlig sträckning med de två vattendragen norr och söder om ön. I verkligheten har Saint Lawrencefloden en sträckning från sydväst till nordost. Boulevard Saint-Laurent delar i detta system staden i en östlig och en västlig del och de gator som korsar huvudgatan har tilläggen Est/Ouest (East/West) på respektive sida. Gatunummer 1 ligger alltid närmast huvudgatan. Gator parallella med huvudgatan är numrerade från Saint Lawrencefloden i söder med jämna nummer i väst och ojämna i öst.

Eftersom franska är det enda officiella språket i provinsen Québec har Commission de toponymie du Québec bestämt att det franska namnet på alla gator i Montréal skall användas på alla språk: Till exempel Chemin de la Côte-des-Neiges, Rue Sainte-Catherine, Côte du Beaver Hall. Det har dock inte förhindrat att de engelsktalande invånarna och tidningarna fortsätter att använde engelska namn. I tvåspråkiga stadsdelar har emellertid gatuskyltar i allmänhet gatunamnen på båda språken, och i flera fall har engelska ord inkorporerats i de franska namnen – till exempel Chemin Queen Mary, Rue University och Avenue McGill College.

Brevbärarna i Montréal har lärt sig att hantera alla möjliga kombinationer mellan de två språken (de la Montagne Street) och i något fall har den officiella politiken inte vunnit gehör, varken bland de franskspråkiga eller engelskspråkiga. Dorchester Boulevard döptes om till Boulevard René-Lévesque i Montréals kommun efter den fransktalande nationalisten, men de engelskspråkiga i Westmount accepterade inte detta och kallar fortfarande sin del av gatan för Dorchester.[34]

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Storstadsområdet Montréal hade 2006 3 635 571 invånare,[35] vilket inkluderar de omgivande städerna Laval, Longueuil och ett antal mindre städer. I själva kommunen Montréal bodde efter delningen i januari 2006 omkring 1,6 miljoner människor, medan kommunen och de 15 närmaste kranskommunerna då inräknade knappt 1,9[36] miljoner invånare.

Invånarna i Montréal kallas Montréalais(es) (Montrealer).[3] Stadens namn förkortas MTL i många sammanhang.[37][38]

Befolkningsutvecklingen i Montréal 1660–2011[36]
År Folkmängd
1660
  
407
1681
  
1 389
1700
  
2 969
1760
  
8 300
1771
  
9 770
1781
  
17 945
1791
  
18 000
1801
  
9 000
1811
  
13 300
1821
  
18 767
1831
  
27 297
1841
  
40 356
1851
  
57 715
1861
  
90 323
1871
  
130 022
1881
  
176 263
1891
  
254 278
1901
  
325 653
1911
  
490 504
1921
  
618 506
1931
  
818 577
1941
  
903 007
1951
  
1 021 520
1961
  
1 201 559
1971
  
1 214 352
1981
  
1 018 609
1991
  
1 017 666
2001
  
1 039 534
2011
  
1 649 519
Anm.: Siffrorna före 1800-talet i tabellen gäller inklusive stadsområdet runt staden. 2002 och 2006 gjordes större storleksändringar av kommunens yta.

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Montréals befolkningsutveckling har ökat från 407 år 1660 till 1,6 miljoner år 2011. Siffrorna före 1800-talet i tabellen här bredvid gäller inklusive stadsområdet runt staden. 2002 och 2006 gjordes större storleksändringar av kommunens yta.

Språk[redigera | redigera wikitext]

De flesta invånarna i Montréal har franska som första språk, en stor minoritet talar engelska och den stora majoriteten tycker sig förstå båda språken – en trend som förstärkts sedan Charte de la langue française1970-talet. I storstadsområdet hade år 2001 67 procent franska, 12 procent engelska och 21 procent något annat språk som modersmål. Ytterligare två respektive fyra procent hade franska respektive engelska som hemspråk. 71 procent använde då franska som främsta språk inom arbetslivet.[35]

På huvudön är motsvarande siffror 53 procent franska, 18 procent engelska och övriga 29 procent. En majoritet av de övriga har franska eller engelska som andra språk och 53 procent av befolkningen talar båda språken (maj 2004) mot 37 procent som bara talar franska respektive 7 procent som bara talar engelska.

Trots att Québecs enda officiella språk är franska används även engelska i många sammanhang, i synnerhet i stadskärnan,[11] turiststråken och de distrikt som klassas som tvåspråkiga. Irländare har invandrat till Montréal i generationer och efter svälten 1845 till 1852 kom stora skaror till staden som de betraktade som mer gästvänlig än de flesta delar av Brittiska imperiet. Irländarna och fransmännen hade religionen gemensam varför irländarna lättare blev accepterade och undgick den diskriminering de möttes av i till exempel Toronto. Många gånger adopterade franska familjer föräldralösa irländska barn. Man uppskattar idag att omkring 40 % av Montréals fransktalande befolkning har blandat fransk-irländskt ursprung, något som ofta märks på de vanligt förekommande icke-franska namnen.

Montréal var historiskt uppdelat i en huvudsakligen engelsktalande västra sida och en huvudsakligen fransktalande östra sida. Gränsen gick i princip i Boulevard Saint-Laurent (Saint Laurent Boulevard), med undantag för några franskspråkiga enklaver på den västra sidan: Saint-Henri, Lachine, Île-Bizard och Outremont. Outremont, på Mont Royals nordöstra sluttning är av tradition den förmögna franskspråkiga befolkningens hem, och har en engelskspråkig motsvarighet i Westmount på motsatt sida. De lokala språkidentiteterna börjar dock lösas upp och representanter från båda språkgrupperna tenderar alltmer att bosätta sig i vilken stadsdel som helst.

Mont Royal sommartid.

Folkgrupper och religion[redigera | redigera wikitext]

Bland invånarna med europeiska rötter har de flesta rötter i Frankrike, Irland eller Italien. De största etniska grupperna var enligt folkräkningen 2006: kanadensare 46,5 procent (1 670 655), fransmän 26,1 procent (936 990), italienare 7,2 procent (260 350) och irländare 6,0 procent (216 415).[39][b] De som identifierats som kanadensare är invånare med vanligen brittiskt, irländskt eller franskt påbrå som levt i Kanada sedan flera generationer. Av invånarna var 2006 5,0 procent (180 860) araber och 4,3 procent öst- och sydöstasiater (156 135, varav 82 665 kineser).[39] Enligt folkräkningen fem år tidigare var svarta drygt 4 procent av stadsregionens invånare.[40]

Ännu på 1990-talet var stora delar av de äldre invandrargrupperna främst bosatta i olika områden av staden. En undersökning 1996 på McGill University gav vid handen att de flesta med italienska rötter bodde i nordöst, engelskspråkiga i väster och judarna inne på ön i nordväst.[41]

74,5 procent är romersk-katolska trosbekännare. Andra kristna samfund representerar omkring 10 procent av befolkningen, medan andelen muslimer är 3 procent. Enligt den officiella statistiken har knappt 8 procent ingen religiös tillhörighet.[42]

McGill University.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Montréal är en stor studentstad. De fem största universiteten i staden är:

Sammanlagt har elva olika universitet säte eller fakulteter i Montréalregionen, med totalt cirka 170 000 studenter. Enligt uppgift är detta den största mängden per capita bland storstadsområden i Nordamerika.[43]

Musée des beaux arts (Museum of fine arts).

Kultur och samhällsliv[redigera | redigera wikitext]

Montréal är provinsen Québecs dominerande och ett av Kanadas mer betydande kulturella centrum. Staden har många museer som täcker många olika ämnesområden: historia, historisk konst, modern konst och arkitektur med flera. Dessutom ligger flera teatrar, stadens symfoniorkester och dito opera vid Place des Arts.

Som en mångmiljonstad har Montréal ett varierat kulturutbud. Stadens internationella filmfestival, Festival des Films du Monde ("Världsfilmsfestivalen"), har internationellt renommé.[9] Montréals litterära scen gjorde att Unesco 2005 utsåg staden till "World Book Capital City 2005".[44]

Religiösa byggnader[redigera | redigera wikitext]

Staden är berömd för sina många kyrkor som givit staden epitet som ”the city of saints”[11][c] och ”la ville aux cent clochers”. Mark Twain skrev om Montréal: "Det är första gången jag befunnit mig i en stad där man inte kan kasta en tegelsten utan att krossa ett kyrkfönster."[45]

Oratoire St-Joseph är Kanadas största kyrka.

Det är sällan längre än fem minuter till fots mellan två kyrkor. Staden rymmer fyra romersk-katolska basilikor.[46] Oratoire St-Joseph är Kanadas största kyrka,[47] och dess kupol överträffas bara av Peterskyrkans i Rom. Bygget av basilikan slutfördes 1967. Den 129 meter höga byggnaden är rest på en av de tre backkrönen av Mont Royal, och toppen på kyrktornet är Montréals högsta punkt.[d]

Notre-Dame-du-Bon-Secours är en pilgrimskyrka som tillsammans med oratoriet dessutom attraherar stora skaror turister varje år.

Gaystaden[redigera | redigera wikitext]

Montréal är känt som en queer- och homovänlig stad. Stadens pridefestival i månadsskiftet juli/augusti, Divers/Cité,[e] var länge Nordamerikas näst största (efter den i Toronto). Festivalorganisationen uppskattade 2002 antalet deltagare till 1,4 miljoner, medan upplagan 2010 endast samlade 100 000 deltagare. Efter ett antal år av ekonomiska problem gick organisationen bakom festivalen 2015 i konkurs. 2014 års evenemang blev dess 22:a årliga upplaga. En orsak till problemen för Divers/Cité var konkurrerande evenemang, inklusive HBTQ-festivalen Fierté Montréal, som arrangeras under augusti månad sedan 2006.[48] E

Gaykulturen har i Montréal sitt centrum kring Beaudrys tunnelbanestation, och området däromkring kallas le Village Gai / the Gay Village. Homorörelsen här organiserar varje år många partyn och sportevenemang.

Montréals omfattande gaykultur har gjort att Québec ofta kallas ”Queerbec”, både av de homosexuella och deras belackare.[49]

Nattliv[redigera | redigera wikitext]

Rue Saint-Denis strax söder om Plateau Mont-Royal är centrum i Montréals Quartier Latin med många barer, klubbar och gatufestivaler. Områdets öst-västliga huvudgator är Rue Sainte-Catherine och Boulevard De Maisonneuve med Rue Saint-Denis som den nord-sydliga förbindelselänken.

Rue Crescent, vid kanten av vad som kallas Concordia Ghetto (runt Concordia Universitys campus där många studenter bor), är nöjescentum för den engelskspråkiga befolkningen. Under hela sommarhalvåret avlöser marknader och festivaler varandra här, en festivalsäsong som har sin inofficiella start i samband med formel 1-tävlingen Kanadas Grand Prix. Längs med Rue Crescent finns en stor mängd barer och klubbar.

Även längs med Boulevard Saint-Laurent finns många barer och klubbar. Ett stort antal restaurangerna här har uteserveringar under sommaren.

Mat[redigera | redigera wikitext]

Tre maträtter kännetecknar Montréal: poutine (pommes frites, ost och brunsås), bagels av Montréal-modell (något mindre än New York-varianten[50]) och pastrami (som i Montréal kallas smoked meat – även på franska). Poutine säljs både på snabbmatsrestauranger som McDonald's och på mindre poutineställen.

De mest kända smoked meat-restaurangerna, som Schwartz's, har blivit turistmål i sig, men smoked meat serveras även på andra typer av restauranger, ibland till och med kombinerat med poutine. Montréal-bagels, som liksom smoked meat har sitt ursprung i stadens judiska befolkning, kännetecknas av att de innehåller ägg och bakas i vedeldad[50] ugn.

I Montréal är den typiska husmanskosten friterad mat.

Idrott[redigera | redigera wikitext]

Montréal är berömt för sina ishockeysupportrar. NHL-laget Montreal Canadiens (Canadiens de Montréal) är det äldsta laget i ligan. De har även flest titlar i NHL. Staden är också platsen för två prestigefyllda motortävlingar årligen: Formel 1-loppet Kanadas Grand Prix och Molson Indy. Båda tävlingarna hålls på Circuit Gilles VilleneuveÎle Notre-Dame. Alouettes de Montréal (engelska: Montreal Alouettes) spelar kanadensisk fotboll i CFL.[51]

Royal de Montréal spelar i den nordamerikanska American Ultimate Disc League i ultimate (frisbee).[52]

Det största idrottsevenemanget i Montréals historia är Olympiska sommarspelen 1976.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kanadas officiella ståndpunkt vad gäller stadens namn är att den franska stavningen, ”Montréal”, ska gälla både i fransk och engelsk text. Detta följer av att kanadensiska städer endast har en officiell namnform.[3] I många engelskspråkiga texter väljer man dock att ändå utesluta accenttecknet, och på svenska förekommer båda namnformerna (även uttalsmässigt).
  2. ^ Statistiken inkluderar multipla svar, och den totala mängden svar vid folkräkningen 2006 var 3 588 520.
  3. ^ Totalt 152 olika gator i staden har Saint som del av gatunamnet.[11]
  4. ^ Enligt Montréals byggnadsstadga får inte byggnader i staden byggas högre än toppen på Oratoire St-Joseph.[47]
  5. ^ Namnet är en ordlek med de franska orden divers ('mångskiftande'), cité ('stad') samt diversité ('mångfald').

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] "Montreal". britannica.com. Läst 3 september 2016. (engelska)
  2. ^ Fortin, Gauthier, Étienne (2015-02-11): "Grand Montréal: maintenant 4 millions de personnes". journalmetro.com. Läst 3 september 2016. (franska)
  3. ^ [a b] "Montréal, Montréaler, Montrealer". termiumplus.gc.ca. Läst 3 september 2016. (engelska)
  4. ^ "…-1641 : First Peoples". montreal.qc.ca. Läst 3 september 2016. (engelska)
  5. ^ Poirier, Jean (1992): "ORIGINE DU NOM DE LA VILLE DE MONTRÉAL". erudit.org (Revue d'histoire de l'Amérique française, vol 46, no. 1. Läst 3 september 2016. (franska)
  6. ^ "Montréal". thecanadianencyclopedia.ca. Läst 17 april 2015. (engelska)
  7. ^ "Université de Montréal". uu.se. Läst 3 december 2015.
  8. ^ TT (2015-09-08): "Malin Buska bästa skådis i Montréal". svd.se. Läst 3 december 2015.
  9. ^ [a b c d e f g h i j] "Montreal". ne.se. Läst 23 februari 2013.
  10. ^ ”Vädret i Montreal”. smhi.se. http://www.smhi.se/vadret/vadret-i-varlden/ortsvader/fiveDaysForecast.do?geonameid=6077243&redirect=false. Läst 3 december 2015. 
  11. ^ [a b c d e f g] Richards, Sarah (2014--10): "First time Montréal: what to do in the City of Saints". lonelyplanet.com. Läst 3 september 2016. (engelska)
  12. ^ "Place Royale". montreal.qc.ca. Läst 29 juni 2013. (franska)
  13. ^ "Marguerite d’Youville et l'incendie de l'hôpital Général". montreal.qc.ca. Läst 3 september 2016. (franska)
  14. ^ "First charter of Montréal". montreal.qc.ca. Läst 3 september 2016. (franska)
  15. ^ Kalbfleisch, John (2012-11-14): "Opinion: The notorious case of Mayor Houde". montrealgazette.com. Läst 3 september 2016. (engelska)
  16. ^ "Histoire des bus". stm.info. Läst 3 september 2016. (franska)
  17. ^ "1000 de la Gauchetiere". imtl.org. Läst 3 september 2016. (engelska)
  18. ^ Riga, Andy (2009: "A look back at Montreal landmark Place Ville Marie". montrealgazette.com. Läst 3 september 2016. (engelska)
  19. ^ "Maison des Coopérants". structurae.info. Läst 3 september 2016. (franska)
  20. ^ "About the Montreal Botanical Garden / Jardin botanique de Montréal". bfci.org. Läst 3 september 2016. (engelska)
  21. ^ "Quartier chinois". montreal.qc.ca. Läst 3 september 2016. (franska)
  22. ^ "MONTREAL NEIGHBORHOODS 101: PLATEAU MONT-ROYAL". tourisme-montreal.org, 2010-09-08. Läst 3 september 2016. (engelska)
  23. ^ [a b c d e f] "Overview: Monthly Rainfall". theweaternetwork.com. Läst 3 september 2016. (engelska)
  24. ^ "Temperature, rainfall, prevailing weather conditions, when to go". climatestotravel.com. Läst 3 september 2016. (engelska)
  25. ^ Rocha, Robert (2015-01-06): "A tree grows in Montreal? Most likely a maple". montrealgazette.com. Läst 3 september 2016. (engelska)
  26. ^ [a b] "La région métropolitaine de Montréal". gouv.qc.ca. Läst 3 september 2016. (franska)
  27. ^ "Arrondissements". montreal.qc.ca. Läst 2 september 2016. (franska)
  28. ^ "Boroughs", montreal.qc.ca. Läst 2 september 2016. (engelska)
  29. ^ Tomàs, Mariona (2013-03-22): "Montréal : une histoire de réformes territoriales". metropolitiques.eu. Läst 2 september 2016. (franska)
  30. ^ "Organisation municipale". ville.montreal.qc.ca. Läst 2 september 2016. (franska)
  31. ^ "Montreal's Aerospace Industry". mcgill.ca. Läst 3 september 2016. (engelska)
  32. ^ "Métro history". stm.info. Läst 3 september 2016. (engelska)
  33. ^ Krauss, Clifford (2004-10-03): "End of Era Near in Montreal for White-Elephant Airport". nytimes.com. Läst 3 september 2016. (engelska)
  34. ^ Gordon, Alan (2001): Making Public Pasts: The Contested Terrain of Montreal's Public Memories ..., sid 182. Läst 3 september 2016. (engelska)
  35. ^ [a b] umaine.edu 2013, s. 1
  36. ^ [a b] "Évolution de la population de la ville, de l'agglomération et de la région métropolitaine de Montréal, 1901-2011". montreal.qc.ca. Läst 3 september 2016. (franska)
  37. ^ "MTL". acronymfinder.com. Läst 3 september 2016. (engelska)
  38. ^ "MTL". thefreedictionary.com. Läst 3 september 2016. (engelska)
  39. ^ [a b] "Population selon certaines origines ethniques, par régions métropolitaines de recensement (Recensement de 2006)". statcan.qc.ca. Läst 3 september 2016. (franska)
  40. ^ umaine.edu 2013, s. 7
  41. ^ umaine.edu 2013, s. 2.
  42. ^ "PORTRAIT RELIGIEUX DU QUÉBEC EN QUELQUES TABLEAUX", sid. 4. cdpdj.qc.ca. Läst 3 september 2016. (franska)
  43. ^ "Montréal is Canada’s largest university city". congresmtl.com. Läst 2 september 2016. (engelska)
  44. ^ "World Book Capital". unesco.org. Läst 3 september 2016. (engelska)
  45. ^ Burnett, Richard (2015-06-17): "Catholic religious landmarks and heritage of Montréal". tourisme-montreal.org. Läst 3 september 2016. (engelska)
  46. ^ Bowen 2007, s. 54.
  47. ^ [a b] Richardson, Jennifer: "Oratoire St. Joseph". atlasobscura.com. Läst 3 september 2016. (engelska)
  48. ^ "Le festival LGBT Divers/Cité en faillite". radio-canada.ca, 2015-05-20. Läst 3 september 2016. (franska)
  49. ^ Hays, Matthew (2007-03-28): "Is Quebec still Queerbec?". dailyxtra.com. Läst 3 september 2016. (engelska)
  50. ^ [a b] "Top 10 Foods to Eat in Quebec". nationalgeographic.com. Läst 3 september 2016. (engelska)
  51. ^ "Alouettes Montreal". rds.ca. Läst 3 septembers 2016. (franska)
  52. ^ "Sport professionnel". ville.montreal.qc.ca. Läst 3 september 2016. (franska)

Källförteckning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]