Cantus firmus

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Cantus firmus (latin för 'fast sång', 'melodistämma som är sig lik oavsett vad de andra sångarna gör') är en musikterm. Cantus firmus är en melodi använd som grundstomme i flerstämmiga satser.[1]

Tekniken leder sitt ursprung från den medeltida polyfonin. Själva stämman kallades ofta tenor (latin ungefär 'fasthållare', med betoning på första stavelsen; vårt moderna ord tenor med betoning på sista stavelsen kommer av den italienska formen tenore). Melodin utsmyckades och ornamenterades rikt i motstämmor (en eller flera av contratenor bassus, contratenor altus och discantus).

Både termen och tekniken (fritt uppfattad) har fått en given plats i kyrkomusiken för sådana saker som figurationerna kring psalmmelodin i ett koralförspel (efter noter eller improviserat).

Ansatser till tekniken finns också i folkmusik på sina håll, där ursprunget nog kan vara äldre än medeltida, i bruk som att smycka ut en ensam stämma som någon annan sjunger eller spelar rakt, eller dubblera den på till exempel kvintavstånd (som i organum och liknande).

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Cantus firmus i Nationalencyklopedins nätupplaga

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]