Carl Ljunggren

Från Wikipedia
Den här artikeln handlar om ingenjören och politikern. För artisten, se Kal P. Dal.

Carl Johan Fredrik Ljunggren (i riksdagen kallad Ljunggren i Kristianstad), född 4 november 1858 i Kristianstad, död 27 januari 1927 i Danderyd, var en svensk ingenjör och politiker (liberal).

Carl Ljunggren var son till en fabrikör och genomgick polyteknisk utbildning i Zürich 1876–1879. Han drev sedan företaget C. J. F. Ljunggrens Gjuteri och Mek. Verkstad i Kristianstad från 1880, och var efter företagets ombildning till bolaget Ljunggrens Verkstads AB dess disponent 1890-1918. Han var också ledamot i stadsfullmäktige 1885–1891 samt 1899–1918, från 1912 som vice ordförande. Han hade också ett stort antal uppdrag i näringslivets organisationer, till exempel som ordförande i Kristianstads fabriks- och hantverksförening 1901, i Sveriges hantverksorganisation från 1905, ordförande i Skånes handelskammare 1906–1910 samt var dansk vicekonsul i Kristianstad 1888–1918. Han grundlade Handtverksinstitutet i Stockholm och har skrivit Hantverkets stora problem (1922).[1]

Ljunggren var riksdagsledamot i andra kammaren 1903–1907 för Kristianstads stads valkrets och tillhörde, som kandidat för Frisinnade landsföreningen, riksdagspartiet Liberala samlingspartiet. I riksdagen var han bland annat ledamot i bevillningsutskottet 1907. Han engagerade sig särskilt i olika näringslivsfrågor.

Han var gift med Sigrid Anna Louise Södergren.[2]

Källor

Litteratur

  • Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1986), band 3, s. 133-134
  • Svenska Dagbladets årsbok - 1927, red. Erik Rudberg & Edvin Hellblom, Åhlén & Åkerlunds Boktryckeri, Stockholm 1928 s. 240 >

Noter

  1. ^ Ljunggren, Karl (Carl) J. F. i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1925)
  2. ^ Sveriges befolkning 1900, (CD-ROM version 1.02) Sveriges Släktforskarförbund, 2006