Kal P. Dal
| Kal P. Dal | |
.png) Kal P. Dal, 1976. | |
| Födelsenamn | Carl Sven-Göran Ljunggren |
|---|---|
| Född | 28 januari 1949 Burlövs församling, Skåne, Sverige |
| Död | 18 januari 1985 (35 år) Lund, Sverige |
| Bakgrund |  Sverige |
| Genrer | Rock'n'roll, rock |
| Roll | Sångare, låtskrivare |
| Instrument | Gitarr |
| År som aktiv | 1977–1985 |
| Skivbolag | Sonet |
| Artistsamarbeten | Peps Persson, Janne Knuda, Dan Hylander |
| Relaterade artister | Pågarna (idag Pedalens Pågar) |
Carl Sven-Göran Ljunggren, artistnamn Kal P. Dal, född 28 januari 1949 i Burlövs församling,[1] Skåne, död 18 januari 1985 i Lund, var en svensk sångare, gitarrist, låtskrivare och radiopratare. Han var en av Sveriges mest populära liveartister under senare halvan av 1970-talet och i början av 1980-talet.[2][3]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Tidiga år
[redigera | redigera wikitext]Ljunggren var döpt Carl Sven-Göran, men kallades för Karl-Göran då hans faster ska ha blivit upprörd av det förstnämnda namnet.[4] Han växte upp i Arlöv. Familjen bestod av far Gösta, mor May-Britt och den tre år äldre systern Bitte.[5] Hans far var anställd hos SJ, och familjen bodde i SJ:s bostadshus i Arlöv, som låg mellan bommarna vid järnvägen.[5] Han gick i grundskola på Vårboskolan i samma ort.[5]
Vid 12 års ålder upptäckte Ljunggren rockmusiken samt fick av sin mor en gitarr som kostade 46 kronor.[6] Den första låten skrev han om sin far och jobbet på SJ.[6] Förutom musik intresserade Ljunggren sig även för skådespeleri och medverkade ofta när det var skolteater.[7]
Studentår i Lund
[redigera | redigera wikitext]Efter studenten och värnplikten[8] studerade han psykologi och pedagogik på Lunds universitet, efter att hans mor skrev in honom där.[8] Under denna tid fick Ljunggren en fransk trampmoped av märke och modell Velosolex 3800.[8][6] Han önskade sig en sådan då han tyckte att Lund var backigt och jobbigt att ta sig fram i.[8] Denna köptes av hans morfar när de båda var på en båtresa till Köpenhamn.[6] Mopeden togs till Helsingör där Ljunggrens kusins man, som var speditör, fraktade över den till Sverige.[8][6] Den gjorde honom känd lokalt som Kalle Trampa, och senare Kalle Pedal, vilket i sin tur ledde till artistnamnet Kal P. Dal.[6]
Arbete och militärtjänstgöring
[redigera | redigera wikitext]Ljunggren avbröt sina studier efter tre terminer då han inte längre fick studiemedel.[9] Då började han arbeta som skötare på ungdomspsykiatriska kliniken i Lund, innan han tog tjänstledigt i sex månader och åkte till Sinaihalvön som FN-soldat, där han arbetade som kock.[9][8][10] Där skrevs för övrigt den första versionen av hans senare hitlåt Blåa sko', då under titeln Basker blå.[11]
Tidigt 1970-tal
[redigera | redigera wikitext]Ljunggren brukade i början av 1970-talet hoppa in på scen när andra musiker eller band spelade på olika klubbar och hade paus.[12] Han lånade deras instrument och spelade rock 'n roll.[13] Peps Persson och Blodsbandet brukade spela på dessa ställen, bland andra i AF-huset, och Ljunggren började efterhand spela under pauserna till Blodsbandets lite större konserter på olika ställen.[13] Ljunggren medverkade under dessa år också i diverse TV-program som Bandet går, Cabaret fredagsbarnen och Knuff.[12]
Bandet bildas
[redigera | redigera wikitext]Bandet Kal P. Dal tog sin början tack vare fritidsgården Regal i Arlöv, som var en ombyggd biograf.[14] Ljunggren var en av fritidsledarna och anordnade flera aktiviteter, däribland att spela musik. Detta inspirerade ungdomar att starta egna band.[14] Ljunggren började sedan få spelningar på nationer i Lund.[14] Till hjälp värvade han Jimmy Lina som basist och Per ”Stolle” Stoltz som körsångare och tamburinist.[14] De hittade senare en gitarrist som kallades för ”Kamelen” och Stolle fick lära sig spela trummor.[13] Jan ”Janne Knuda” Knutsson, som hade spelat i bandet Johnny Sox (senare The Stranglers) i både Sverige och England blev kompgitarrist i bandet.[13][15] Med denna uppsättning spelade man t.ex. på festivaler och Swing Inn i Malmö.[15] Bandet fick även spela i Sveriges Radio hos Bengt Grafström, med efterföljande intervju.[15]
Sologitarristen Göran Söderkvist "Kamelen" och basisten Jimmy Lina var de första medlemmarna att hoppa av bandet.[16] Detta skedde 1976 respektive 1977.[16] De ersattes av Mårten Micro respektive Jojo Kamp.[17] När det var bestämt att man skulle spela in en skiva ville trummisen Stolle inte vara med, och han ersattes av Bosse "Bronco" Nyman från Stockholm.[17][18]
Skivutgivning och turnerande
[redigera | redigera wikitext]Med hjälp av Peps Persson ordnade bandet skivkontrakt med Sonet 1977 och gav samma år ut Till mossan!, med Peps Persson som producent.[19] Skivan tillbringade 14 veckor på topplistan och nådde som högst plats 7.[20] Enligt Ljunggren var bandet i alla fall vid denna tidpunkt influerade av artister och band som Chuck Berry, The Rolling Stones, Free, Elvis Presley och Tommy Steele.[6] 1978 gavs bandets andra skiva ut, Gräd ente fassan!, med musik i ungefär samma stil som debuten. Dock fick denna skiva inte lika stora framgångar.[källa behövs] Sommaren samma år spelade Kal P. Dal på runt 120 konserter i olika folkparker.[21] 1979 släpptes den tredje skivan, Rock e' nock, vars stil mer rörde sig bort ifrån 1950-talsrocken som de tidigare skivorna präglades av, och hade istället influenser av hårdrock.[källa behövs] Skivan innehåller covers på låtar av band som Bob Seger, Rory Gallagher och Bachman-Turner Overdrive. [källa behövs]
1980 släpptes skivan Svarta fåret, med Dan Hylander som producent.[källa behövs] Den fick ett kyligt mottagande av både fans och kritiker och blev försäljningsmässigt inte heller någon större framgång.[källa behövs] 1983 släpptes Ente nu igen!, som spelades in den 13 januari samma år på Kulturbolaget i Malmö.[källa behövs]
Fanclub och "Mossans postorderservice"
[redigera | redigera wikitext]Ljunggren hade en egen fanclub som sköttes av hans mamma. Hon hade även hand om Mossans postorderservice, genom vilken diverse fanprodukter salufördes. Ett exempel på produkter som såldes var svarta T-shirts där det stod "Raka rör" på framsidan och "Kal P. Dal" på ryggsidan.[19][22]
Övriga aktiviteter
[redigera | redigera wikitext]Ljunggren hade vid sidan av musiken även en dröm om att bli skådespelare, och medverkade i filmen Barnförbjudet 1979.[23] Ljunggren och bandet medverkade i en teaterföreställning på Helsingborgs stadsteater.[21] De var även Malmö FF-supportrar och gjorde bland annat ett framträdande vid klubbens 70-årsfirande den 2 februari 1980.[24]
Radiopratare och diskjockey i Skånepartiets närradiosändningar
[redigera | redigera wikitext]Under sitt sista levnadsår var Ljunggren radiopratare och diskjockey i Skånepartiets närradiosändningar i Malmö, och han hade relativt många lyssnare.[21] "Radiopedalen" kallades ett program som han hade nämnda roller i under 1984. Ett inslag i Malmö lokal-TV dokumenterar Ljunggren under dess sändning, där han stundtals överröstar den musik som spelas i programmet genom att exempelvis sjunga med mer eller mindre improvisation av respektive låttext.[25] Ljunggren ansåg sig inte sympatisera med partiet politiskt.[21]
Död
[redigera | redigera wikitext]
Den 3 januari 1985 insjuknade Ljunggren hastigt i samband med en hjärnblödning orsakad av artärbråck och avled den 18 januari 1985.[21] Han begravdes på sin födelsedag den 28 januari samma år, på Norra kyrkogården i Lund.[26] Hans mor avled av samma orsak. Efter sig lämnade han hustrun Agnes, sonen Carl-Christian och dottern Nelly som föddes efter faderns bortgång.[21]
Eftermäle
[redigera | redigera wikitext]Pedalens Pågar
[redigera | redigera wikitext]Ljunggrens gamla band, som haft ett antal olika medlemmar genom åren, spelar under namnet Pedalens Pågar.[källa behövs] Janne Knuda är fortfarande centralfigur i bandet.[källa behövs]
Biografi, musikal och dokumentärfilm
[redigera | redigera wikitext]År 2010 utgavs en biografi, Raka Rör - Historien om Kal P. Dal, skriven av Jeanette Rosengren och Peter Dahlqvist.
Hösten 2012 sattes en musikal upp på Slagthuset i Malmö som var en delvis biografisk skildring av Ljunggrens liv, och där flera av hans låtar spelades. Musikalen fick namnet Kal P. Dal - En Rockmusikal. Ljunggren spelades av Nic Schröder och bland andra medverkande fanns Sven Melander. Rollerna i bandet spelades av musikerna i den upplösta popgruppen The Ark. Musikalen blev en stor publikframgång och hade nypremiär hösten 2013.[27]
Under december 2019 till januari 2020 genomfördes en lyckad insamlingskampanj/crowdfunding i syfte att samla in pengar till en dokumentärfilmsproduktion om Kal P. Dal. Filmen om Kal P Dal skulle ha haft premiär 19 december 2020, men på grund av Covid-19 sköts datumet upp flera gånger. Efter premiärvisning på Nöjesteatern i Malmö 27 augusti 2022[28] dröjde det till februari 2024 innan den fick biopremiär.
Tillägnelser och hyllning
[redigera | redigera wikitext]
Skånetrafiken har uppkallat ett av sina pågatåg efter Kal P. Dal, och i Arlöv har en gata döpts till Kal P. Dals gata. Burlövs kommunstyrelse tog den 4 oktober 2010 ett beslut om att tillåta uppförandet av en staty i parken väster om Lommavägen, vid korsningen Lommavägen - Hamngatan - Kal P. Dals gata.[29] Något sådant har dock inte blivit av. Samma år fick han även en plats i sin hemkommuns "Burlövs Hall of Fame".[30]
7 maj 2023 hade Malmö FF:s supportrar ett läktararangemang i matchen mot AIK där texten "jag vill leva fri, jag vill göra vad jag vill" stod i läktarens nederkant tillsammans med en stor läktarflagga på Kal P. Dal.[31][32]
29 januari 2025 gav bandet bob bund ut Kal P. Dals låt ”Jonnie” som digital singel.[33]
Diskografi
[redigera | redigera wikitext]Studioalbum
- 1977 – Till mossan!
- 1978 – Gräd ente fassan!
- 1979 – Rock e' nock
- 1980 – Svarta fåret
- 1983 – Ente nu igen!
Singlar
- 1978 – Rocka o' rulla / A.F.
- 1979 – Hur e' de' nu lilla du / Aj lav jo
- 1979 – Kungens knall / Skit i maj
- 1980 – Bara en annan natt / Mög för maj
- 1993 – Blåa Sko' / Go Och Dajlig (Nyutgiven version)
Samlingsalbum
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Peter Dahlqvist och Jeanette Rosengren Raka rör: Historien om Kal P. Dal, 2010 ISBN 978-91-977339-2-2
- Åke Högman Kal P. Dal: Elvis från Arlöv, 2014 ISBN 978-91-7423-783-2
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0041804_00183#?c=&m=&s=&cv=182&xywh=1366%2C1079%2C4354%2C2864
- ^ Dahlqvist, Peter; Rosengren Jeanette Vante (2010). Raka rör: historien om Kal P Dal. Malmö: Kira. Libris 11482996. ISBN 9789197733922
- ^ Högman, Åke (2014). Kal P. Dal: Elvis från Arlöv : den sanna historien om den rockande rebellen. Telegram journalistik. Stockholm: Telegram,. Libris 17049159. ISBN 9789174237832
- ^ Dahlqvist, Rosengren (2010), s. 11
- ^ [a b c] Dahlqvist, Rosengren (2010), s. 26
- ^ [a b c d e f g] ”Kal P. Dal i Neonmagasinet”. 8 januari 1978. https://www.youtube.com/watch?v=JVin67dPoYM. Läst 16 december 2021.
- ^ Dahlqvist, Rosengren (2010), s. 31
- ^ [a b c d e f] Dahlqvist, Rosengren (2010), s. 32
- ^ [a b] Dahlqvist, Rosengren (2010), s. 56
- ^ Dahlqvist, Rosengren (2010), s. 36
- ^ Dahlqvist, Rosengren (2010), s. 40
- ^ [a b] Dahlqvist, Rosengren (2010), s. 53
- ^ [a b c d] Dahlqvist, Rosengren (2010), s. 54
- ^ [a b c d] Dahlqvist, Rosengren (2010), s. 73
- ^ [a b c] Dahlqvist, Rosengren (2010), s. 74
- ^ [a b] Dahlqvist, Rosengren (2010), s. 75f
- ^ [a b] Dahlqvist, Rosengren (2010), s. 76
- ^ Dahlqvist, Rosengren (2010) s. 91
- ^ [a b] ”Kal P Dal - Intervju 1 (1979)”. Stefan Björnberg. april 1979. https://www.youtube.com/watch?v=QOK32KSlW08. Läst 17 december 2021.
- ^ ”Kal P. Dal - Till Mossan (album”. Swedishcharts.com. https://swedishcharts.com/showitem.asp?interpret=Kal+P%2E+Dal&titel=Till+mossan&cat=a. Läst 17 december 2021.
- ^ [a b c d e f] admin (26 oktober 2010). ”Biografi över en karismatisk naturkraft”. Alba. https://www.alba.nu/sidor/19707. Läst 3 september 2025.
- ^ ”Starkt berörande dokumentär om skånsk rocklegend”. Dagens Arena. https://www.dagensarena.se/innehall/starkt-berorande-dokumentar-om-skansk-rocklegend/. Läst 3 september 2025.
- ^ ”"Barnförbjudet" på Svensk filmdatabas”. https://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=film&itemid=5046#cast. Läst 16 december 2021.
- ^ Stefan Björnberg (9 april 2024). ”Kal P Dal på MFF:s 70-årsjubileum”. https://www.youtube.com/watch?v=Fg5MjWQZmK4. Läst 3 september 2025.
- ^ ”Radiopedalen 1984”. 25 januari 2009. https://www.youtube.com/watch?v=ByEqUoqowMs. Läst 3 september 2025.
- ^ ”Find a grave.com”. http://www.findagrave.com/cgi-bin/fg.cgi?page=gr&GRid=13923435. (Läst 2009-05-04)
- ^ Kal P. Dal - En Rockmusikal: Om musikalen Arkiverad 1 november 2016 hämtat från the Wayback Machine. (Läst 2013-11-04)
- ^ ”Filmen om Kal P Dal”. www.juliusbiljettservice.se. 27 augusti 2022. https://www.juliusbiljettservice.se/events/955. Läst 7 januari 2025.
- ^ Burlövs kommun: Staty till Kal P Dals minne Arkiverad 12 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine. (Publicerad 2010-10-05)
- ^ Burlövs kommun: Hall of Fame (Publicerad 2011-12-21)
- ^ ”MT96 tifo”. mt96. 7 maj 2023. https://www.facebook.com/tifosi96/videos/202259495949578/. Läst 8 maj 2023.
- ^ ”Malmö FF - AIK (3-1): En barnlek för Di Blåe”. www.svenskafans.com. https://www.svenskafans.com/fotboll/malmo-ff-aik-3-1-en-barnlek-for-di-blae-657610. Läst 8 maj 2023.
- ^ Magnus Bjerkert (29 januari 2025). ”New single from bob hund as heard in TV show” (på amerikansk engelska). Adrian Recordings. http://adrianrecordings.com/news/new-single-from-bob-hund-as-heard-in-tv-show/. Läst 14 januari 2026.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
| |||||||||||
|