Carl Söllscher

Från Wikipedia
Carl Söllscher.

Carl Fredrik Gillis Söllscher, född 21 juli 1860 i Uddevalla, död 1 december 1944 i Oscars församling i Stockholm[1], var en svensk ingenjör. Han var son till August Söllscher.

Söllscher studerade vid Tekniska elementarskolan i Borås 1876–1879, vid universiteten i Zürich och Genève samt vid Remigius Fresenius laboratorium i Wiesbaden 1879–1882 och blev filosofie doktor i Zürich 1882. Han var undervisningsassistent vid Fresenius kemiska laboratorium i Wiesbaden 1883–1884, assistent vid agrikulturkemiska stationen i Münster 1884, lärare i kemi vid Tekniska skolan i Eskilstuna från 1885 samt tillika i matematik 1885–1901. Han var ingenjör vid Eskilstuna telefonförening 1885–1890 och extra ordinarie telegrafassistent 1892. Han var innehavare av C. Söllschers lampveksfabrik i Eskilstuna 1891–1899 (detta företags produkter visades på Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897).[2] Söllscher var därefter verkställande direktör för Eskilstuna Elektriska AB 1899–1914 och för Eskilstuna stads sparbank 1899–1916.[3]

Söllscher utgav Anteckningar uti organisk kemi Eskilstuna jan. 1894 (1894) och Trådlös telegrafi: föredrag, hållet inför Tekniska föreningen i Västerås, den 21 februari 1903 (1903). Han var ordförande i styrelsen för Tekniska föreningen i Eskilstuna från 1905.

Carl Söllscher gifte sig med Augusta Alexandra Oterdal[4] (1865–1938),[1] som gifte om sig med civilingenjör Wilhelm Fredrik Lagergren.[5] Söllscher gifte sedan om sig 1894 med Ingrid Österwall[5] (1871–1967).[1] I det senare äktenskapet hade han barnen Elsa Sölscher (1896–1993), Folke Sölscher (1900–1987) och överlantmätaren Helge Sölscher (1903–2003).[5][1]

Han är begraven på Skogskyrkogården i Stockholm.[6]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Sveriges dödbok 1901–2013 Swedish death index 1901-2013 (Version 6.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2014. Libris 17007456. ISBN 9789187676642 
  2. ^ Textilindustrien i Projekt Runeberg
  3. ^ Dödsruna i Svenska Dagbladet 2 december 1944.
  4. ^ Sveriges befolkning 1890 (ett samarbetsprojekt mellan Arkion/SVAR och Sveriges släktforskarförbund). Stockholm: Riksarkivet. 2003. Libris 9240041 
  5. ^ [a b c] Rotemannen. Stockholm: Stadsarkivet. 2012. Libris 12566308 
  6. ^ Skogskyrkogården, kvarter 38, gravnummer 142 Hittagraven.se. Åtkomst 15 mars 2016.