Eskilstuna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Eskilstuna (olika betydelser).
Eskilstuna
Tätort
Centralort
Eskilstunaån med Gamla Stan i bakgrunden.
Eskilstunaån med Gamla Stan i bakgrunden.
Slogan: Den stolta Fristaden[1]
Land  Sverige
Landskap Södermanland
Län Södermanlands län
Kommun Eskilstuna kommun
Koordinater 59°22′14″N 16°30′46″Ö / 59.37056°N 16.51278°Ö / 59.37056; 16.51278
Area 3 104,97 hektar (2010)
Folkmängd 64 679 (2010)[2]
Befolkningstäthet 20,83 inv./hektar
Grundad 1659
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postnummer 630 03 - 638 21
Riktnummer 016
Tätortskod 0740
GeoNames 2715953
Eskilstunas läge i Södermanlands län
Red pog.svg
Eskilstunas läge i Södermanlands län
Map-icon.svg Se kartdata överlagrat på...
 Bing Maps
Kartdata
Wikimedia Commons: Eskilstuna
Flygbild över Eskilstuna år 2004.
Eskilstunahus vid slutet av 1600-talet ur Suecia antiqua et hodierna.

Eskilstuna är en tätort i Södermanland, centralort i Eskilstuna kommun och den största tätorten i Södermanlands län. I tätorten bodde den 31 december 2010 64 679 personer, vilket utgjorde 67,2 % av Eskilstuna kommuns då 96 311 invånare. Genom orten rinner Eskilstunaån.

Orten fick sitt namn efter biskop Eskil av Tuna stift med biskopssäte i Tuna, motsvarande nutida Eskilstuna.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Två handelsplatser kallades under hednatiden för Tuna och Fors, och var då ett handelscentrum för Rekarnebygden, belägen där sjövägen från Mälaren upphörde och handelsvägen genom skogen till Hjälmarebygden vidtog. På 1000-talet blev handelsläget mindre förmånligt till följd av landhöjningen, som skapade nya fall vid Torsharg, idag Torshälla.

Tuna, som omtalas i skriftliga källor första gången 1104, blev under 1100-talet centrum för kulten kring Sankt Eskil. Enligt legenden från 1300-talet hade Eskil varit en engelsk munk som dödades av asatroende hedningar i Strängnäs i slutet av 1000-talet. Både Fors och Tuna kyrkor har förknippats med Sankt Eskil, men helgonlegenden utpekar Tuna. Tuna kyrka, som 1231 övertogs av Johanniterklostret har visat sig härröra från 1100-talet, men har haft en äldre föregångare på samma plats. Under den nuvarande Tuna kyrka från 1100-talet har rester av en stenkyrka från 1000-talet påträffats. Bland fynden från undersökningarna märks särskilt Eskilstunakistan från slutet av 1000-talet. Fors kyrka som fortfarande står kvar och vars äldsta delar härrör från 1100-talet, har visat sig haft en föregångare från 1000-talet. Under denna äldre stenkyrka fanns spåren efter en ännu äldre träkyrka. Utöver dessa kyrkor fanns här ytterligare en kyrka, Ekeby kyrkoruin, uppförd på 1100-talet.[3]

I Florensdokumentet 1120 omnämns Tuna som biskopssäte, men det förefaller som den endast var biskopssäte en kort tid, under en period innan några egentliga stift inrättats. Omkring 1180 anlades Johanniterklostret som var Johanniterordens svenska huvudkloster. Det är oklart hur pass omfattande bebyggelsen runt klostret och kyrkan var, men här fanns flera hantverkare och en kvarn. Någon gång före 1266 ändras namnet från Tuna till Eskilstuna.[3]

Vid reformationen indrogs klosteregendomarna, som gjordes till kungsgård, klosterbyggnaden revs, och istället uppfördes ett slott, Eskilstunahus, som var ett av Hertig Karls residens. Hertig Karl gynnade näringslivet i Eskilstuna, som han önskade göra till en industristad, särskilt för smide. Han anlade på 1570-talet ett järnbruk vid Tunafors. Tunafors lämpade sig för detta genom sitt centrala läge i landet, närheten till Bergslagen, krafttillgången från fallen, kolskogarna i söder, och jordbruksproduktöverskottet från Rekarneslätterna i nordöst. Genom Eskilstuna kanal gav han orten sjöförbindelse. Tunafors, hade vid denna tid spik- och vapensmedjor, såg- och mjölkvarnar, vadmalsväveri och liknande, men förvägrades stadsprivilegier till följd av närheten till Torshälla. Bostäder för arbetarna växte fram dels vid bruket men även utmed Köpmangatan och i det som kom att kallas för Nystaden väster om ån. 1620-talet innebar ett uppsving för bruket.[4]

Karl X Gustav, som bott i Eskilstuna, sökte emellertid där skapa en stor industristad, Karl Gustavs Stad, och utrustade livländaren från landskapet Svenska Livland Reinhold Rademacher med stora privilegier för att flytta dit dennes verkstäder vid Kirkholm. Planerna genomfördes endast till en femtedel. Stadens område omfattade nu både Tunafors och Nystaden. Befolkningsökningen innebar nu att Fors kyrka blev för liten. Genom en ombyggnation tredubblades dess volym, men trots detta förblev den trång. Efter Rademachers död gick dock manufakturverket sämre, och 1739 övergick det i privat ägo under Fredrik Rothoff. Rothoff lät bryta ur manufakturverket Carl-Gustafs stad ur den privilegierade staden, som nu kom att omfatta Nya staden och Nystaden, varvid den återtog namnet Eskilstuna. Vid mitten av 1700-talet hade staden omkring 500 innevånare.[4]

1771 lät kung Adolf Fredrik anlägga den så kallade Fristaden, där han lät arbetare inom stål-, järn-, och metallindustrin slå sig ned. Dessa fick förmånliga diskontlån, blev anvisade mark och fick rådgivning.[5] Detta ledde till en uppblomstring av Eskilstunas metallindustri. De olika delarna Gamla staden, Nystaden och Fristaden förblev dock åtskilda, 1833 förenades Eskilstuna och Karl Gustavs Stad till en enhet. Ända fram till 1879 utgjorde "Eskilstuna Fristad" ett eget område inom Eskilstuna stad. Behovet av bostäder var stort och år 1875 bildades därför en byggnadsnämnd. 1877 antogs en ny stadsplan som omfattande delar av Söder och hela Norr. År 1885 anställde man en stadsingenjör och 1898 började Gerdt Hallberg sin tjänst som stadsarkitekt.[6]

Under 1800-talet innebar den växande industri ett ökat behov av kommunikationer. En ny kanal byggdes förbi Torshällafallen och stod färdig 1865. Kanalen var i bruk fram till 1965 då den stängdes. 1876-1877 fick staden järnvägsförbindelser med Nyköping och 1895 med Södertälje.[4] Eskilstuna växte och blev en av Sveriges viktigaste industristäder. Industrier som genom olika epoker varit viktiga för Eskilstuna är Rademachersmedjorna, AB Separator, AB C. O. Öberg & co., Carl Gustafs stads gevärsfaktori (Nuvarande Saab Bofors Dynamics AB), Eskilstuna Jernmanufaktur, Nickelfabriks AB Gottfrid Carlsson, Gense, L. F. Ståhlberg & Co bordknifsfabrik, Bolinder-Munktell (senare Volvo BM, nuvarande Volvo Construction Equipment), August Stenman (senare ASSA) och CE Johansson (Mått-Johansson).

Industrialiseringen innebar en stor bostadsbrist i Eskilstuna. Redan på 1830-talet överläts delar av Kungsladugårdens mark till staden för bostadbyggande men utvecklingen gick långsamt. Kring sekelskiftet 1900 byggdes enstaka nya stenhus bland den gamla trähusbebyggelsen i centrum. Först sedan Nyfors municipalsamhälle och Fors och Klosters landskommuner inkorporerats 1907 kom bostadsbyggandet i gång i stor skala. Särskilt under mellankrigstiden var byggnationen intensiv. Även under 1940- och 1950-talen förekom en intensiv byggnation.[4]

Sveriges första elektriska brandbil levererad till staden i december 1902.[7]
Cykelparkering på Kriebsensgatan, Eskilstuna blev årets cykelstad 2000.

Under 1970-talet hade Eskilstuna en tillbakagång då många industrier lades ner. I slutet av 1990-talet då Svealandsbanan mellan Valskog och Södertälje tillkom bröts tillbakagången.

Natten till den 25 februari 2009 utbröt en stor brand på Quality Hotel Statt (numera Comfort Hotel Eskilstuna), vilket var en av de största bränderna i Eskilstuna genom tiderna.[8]

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Eskilstuna bestod ursprungligen av en ort, Tuna (Tunafors) öster om ån i Klosters socken och en stad kring Rademachersmedjorna, Karl Gustavs stad, väster om ån utbruten 1659 ur Fors socken. Stadsprivilegierna omfattade också Tunafors. Vid mitten av 1700-talet bröts manufakturverksamheten ut ur staden varvid den återfick det gamla namnet Eskilstuna. År 1771 styckades området söder (väster) om ån åter till en ny stadsbildning som får namnet Eskilstuna fristad, som sedan 1833 förenas med Eskilstuna stad. Efter kommunreformen 1862 var bebyggelse främst i stadskommunen men även i delar i Klosters landskommun och i Fors landskommun, vari 22 februari 1889 Nyfors municipalsamhälle inrättades för samhället Nyfors. 1907 uppgick Klosters socken/landskommun och Fors socken/landskommun tillsammans med municipalsamhället i stadskommunen, där sedan bebyggelsen bara upptog en mindre del av stadskommunens yta. 1971 uppgick Eskilstuna stad i Eskilstuna kommun och orten är sedan dess centralort i kommunen.[9]

Den centrala bebyggelsen, staden, hörde till 1931 till Eskilstuna stadsförsamling medan delar av bebyggelsen utanför staden hördetill Klosters församling och Fors församling. Från 1931, efter stadsförsamlingen delats upp, till 2010 hörde orten till Eskilstuna Klosters församling och Eskilstuna Fors församling som 2010 sammanlades till Eskilstuna församling.[10]

Eskilstuna ingick till 1971 i domkretsen för Eskilstuna rådhusrätt och ingår sedan 1971 i Eskilstuna tingsrätts domsaga.[11]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

 1800   1850   1900   1950
Invånare[12] 1 341 3 961 13 663 53 363


Befolkningsutvecklingen i Eskilstuna 1900–2010[13][14][15][16][17][18]
År Folkmängd Areal (ha)
1900
  
21 884
1960
  
53 936 1 234
1965
  
59 038 1 307
1970
  
68 596 2 321
1975
  
66 409 2 640
1980
  
62 367 2 960
1990
  
59 815 2 944
1995
  
58 984 2 957
2000
  
57 867 2 950
2005
  
60 185 2 975
2010
  
64 679 3 105
Anm.: 1970 sammanvuxen med tätorterna Berga, Flacksta, Måsta, Odlaren, Sal och Ärna. 2010 sammanvuxen med tätorten Västra Borsökna.
 † Stad med förstäder 1900.



Klimat[redigera | redigera wikitext]

Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec
 Högsta medeltemp. -2 -1 2 10 15 20 22 19 14 8 4 -1
 Lägsta medeltemp. -6 -7 -3 3 6 10 15 13 8 3 0 -5
 Nederbörd 39 27 26 30 32 46 72 68 56 48 51 46

Stadsbild[redigera | redigera wikitext]

Eskilstunas äldsta byggnad är Fors kyrka vilken troligen härstammar från 1100-talet. Andra äldre byggnader är Rademachersmedjorna från 1600-talet, samt bebyggelsen längs Köpmangatan mellan Stadsparken och stadsdelen Tunafors.

Industrin i allmänhet och stålindustrin i synnerhet har länge varit viktig för Eskilstuna[19] och detta har synts genom historien. Det nuvarande Eskilstuna är ett resultat av flera olika sammanvuxna samhällen; Gamla Staden med Fors kyrka, Fristaden, Karl Gustavs Stad, Kloster och Nyfors.

Stadsdelar[redigera | redigera wikitext]

Järntorget i stadsdelen Nyfors.
  • Slottsbacken
  • Snopptorp
  • Stenby
  • Söder
  • Tunafors
  • Valhalla
  • Viptorp
  • Västermalm
  • Årby
  • Östermalm

Parker[redigera | redigera wikitext]

Klosters kyrka med stadsparken i förgrunden.
  • Eskilsparken: Belägen i stadsdelen Söder anlades år 1914[20]. Här finns många trädslag planterade, till exempel turkisk hassel, mannaask, rödbladig skogslönn, blodbok, persisk ek, vitbladigt päron, vitbrokig rödask, hängask, rödblommig hästkastanj, blågran och coloradogran. Den för landsdelen ovanliga platanen finns också. Här finns även ett konstverk i form av Carl Eldhs "Flicka med gloria" från år 1953.
  • Fors Kyrkopark: Parken omger Fors kyrka, belägen i centrala Eskilstuna. Avgränsas av Eskilstunaån, Svealandsbanan, Nygatan och Kyrkogatan. Fram till år 1900 var det en begravningsplats där parken idag ligger. Det var Eskilstunas första begravningsplats.
  • Hamnparken med Smörtorget: Trädplanteringssällskapet bekostade och anlade Hamnparken under åren 1883 – 1885. Här finns ett mångfald träd planterade bok, lind, lönn, pelarek, vitoxel, blodbok och inte minst ett korkträd som inte ska förväxlas med korkeken. Del av parken överläts av sällskapet till staden år 1886 och resterande del 10 år senare. I överlåtelsen ingick också stadens första offentliga konstverk fontänen kallad ”Kvinna med ymnighetshorn ” Konstverket är daterat till 1897 och är utfört av bronserat gjutjärn.
    En del av parken innehåller även en minipark med perenner nya träd och belysning. Arbetet färdigställdes år 2005. Carl Eldh:s ”Dansen” ingår som en del i ombyggnationen.
  • Nybroparken: En ny park har skapats mellan Hamngatan och ån västerut. Genom anläggningen rinner en bäckfåra. Ombyggnaden av Hamngatan har belönats med Vackra Vägars Pris år 2002.
  • Rinmansparken: Intill Rinmansgymnasiet ligger Rinmansparken anlagd 1920 då under namnet Fristadsparken. Innan skolan byggdes låg det gamla epidemiska sjukhuset här och som gammal lasarettspark har parken ett artrikt trädbestånd bestående av alm, avenbok, rödbok, blodlönn, ek, hästkastanj, lind, turkisk hassel med flera. När sjukhuset revs togs beslut att marken skulle vara orörd, men trots detta byggdes Rinmangymnasiet på platsen. Ett monument föreställande fristadsdirektören är hitflyttad 1942 från Fristadstorget och är en gåva från Brukssocieteten till staden.
  • Rothoffsparken: Rothoffsparken ligger söder om Eskilstunaån i det nordvästra hörnet av centrala Eskilstuna. Parken härstammar ursprungligen från Reinhold Rademachers tillämpningar i samband med att han etablerar sig i Eskilstuna på 1660-talet. På 1700-talet kom dock Fredrik Rothoff att ta över området där han byggde en herrgård i karolinerstil 1786. Han kom också att ge namnet till den engelska parken han anlade på området. Rothoffsparken är i stort oförändrad från denna tid och innehåller bl a en karpdamm och en kryddträdgård, i stort sett samtliga i Sverige växande lövträd finns också representerade i parken. Parken har blivit vald som en av Sveriges 10 vackraste parker 2004.
    Fredrik Rothoffs hus i karolinerstil revs på 1880-talet och ersattes av nuvarande hus, vanligen benämnd "Rothoffsvillan" trots att Rothoff var död långt före huset byggdes. Under större delen av 1800-talet av fram till 1966 ägdes parken och byggnaderna i parken av Carl Gustafs stads gevärsfaktori. Rofhoffsvillan beboddes av VD och Tullgatan 6 av chefsingenjören, husen längs Hamngatan var arbetarbostäder.
    År 1966 köptes hela parken med byggnader av Eskilstuna kommun, under 1990-talet och framåt har byggnader sålts av och nu äger kommunen endast själva Rothoffsvillan där Eskilstuna Tourist Center nu huserar. Övriga hus är privatvillor och bostadsrättsförening.
  • Stadsparken: Parken anlades år 1877 och omfattade på den tiden sex hektar. Stadsparken har idag ett omfattande uppvuxet trädbestånd, samt öppna gräsytor, utbyggda parkvägar med sittplatser, blomsterrabatter, lekplatser och en dagvattendamm. Parken delas av Nybron med Västergatan.
    En musikpaviljong, byggd 1943, fanns tidigare i parken och utnyttjades flitigt för underhållning av skiftande slag. Paviljongen förföll dock under senare år och revs hösten 2007. I Stadsparken finns även tidigare en sommarservering kallad Åbryggan. Tidigare har det också funnits en minigolfbana i anslutning till denna.
    Här finns ett fyrtiotal olika trädslag där lönn och lind dominerar. Bland övriga träd finns cembratall, bok, hästkastanj, ek, prydnadskörsbär och olika björkarter. I parken finns också konstverk, bland annat originalskulpturen Guds Hand av Carl Milles.
  • Strömsholmen: Östra delen av Faktoriholmarna har haft många benämningar under årens lopp. Fårkättelholmen är en av dem, en gammal benämning som förtäljer om fårbete på holmen. År 1867 beslutade stadsfullmäktige att arrendera ut holmen varvid namnet åter ändrades då till Havretäppan. År 1899 uppfördes ett värdshus, vilket stängdes och revs under tidigt 1950-tal.
    Under krigsåren 1940-45 stängdes Strömsholmen tillsammans med övriga faktoriholmar till förmån för rikets försvar. Hela Strömsholmen restaurerades i sin helhet tidigt 1980-tal och används idag som plats för olika typer av nöjesarrangemang. Nya träd och häckar planterades. Holmen var dock fortfarande svår att nå. Tillgängligheten och holmens värde förbättrades i samband med Hamngatans ombyggnad och en ny gångbro byggdes ungefär i samma läge som den gamla.

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Busstrafik[redigera | redigera wikitext]

Eskilstuna järnvägsstation.
Huvudartikel Citybussen i Eskilstuna

Eskilstunas busstrafik går under namnet Citybussen. Stadsbussarna är gröna till färgen och körs av Veolia Transport sedan 2002, och deras nuvarande avtal sträcker sig fram till år 2017 med möjlighet till ytterligare tre års förlängning.[21]. I Eskilstuna finns runt 70 bussar, varav 20 drivs på biogas[22]. Ett program för handikappanpassning av busshållplatser är under genomförande.

Citybussen utgörs av 23 stycken linjer, varav linje 1 och 2 är stomlinjer. Dessa linjer och några andra (bland annat linje 4) körs med ledbussar. Linje 1 (Torshälla-Centrum-Borsökna) förbinder Eskilstuna med tätorten Torshälla och området Borsökna och linje 2 kör mellan Stenby och stadsdelen Skiftinge. Merparten av linjerna passerar Eskilstunas stadskärna. Specialtrafik körs bland annat i samband med större idrottsevenemang, exempelvis till Sundbyholms travbana.

X40-tåg i Eskilstuna.

Järnväg[redigera | redigera wikitext]

Vägar[redigera | redigera wikitext]

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Högskola

Gymnasieskolor

Kommunala

Friskolor

KomVux

  • Fristadsskolan (tidigare högstadieskola)

Högstadieskolor

Kultur och nöje[redigera | redigera wikitext]

"Stockholmshuset", ett av Eskilstunas finaste hus.[23]
Biografen Rio på Rademachergatan.
Vattenpalatset.

Museer[redigera | redigera wikitext]

Tidigare bedrevs kommunens verksamhet med museer under namnet Eskilstuna museer och omfattade då Eskilstuna stadsmuseum, Eskilstuna Konstmuseum, Rademachersmedjorna, Munktellmuseet och Ebelingmuseet.[24] Sedan år 2006 är verksamheten dock uppdelad på de olika enheterna.[25]

Historia och industri[redigera | redigera wikitext]

Eskilstuna stadsmuseum med Faktoriet och Vapentekniska samlingarna behandlar Eskilstunas historia, med tonvikt på stadens framväxt som industristad. Rademachersmedjorna är de historiska 1600-talssmedjorna där stadens industrialisering inleddes, och inrymmer idag flera smedjor med butiker samt en restaurang.

Konstmuseer[redigera | redigera wikitext]

Den 3 juni 2006 nyinvigdes Eskilstuna konstmuseum efter en flytt till Munktellstaden i centrala Eskilstuna. Det nya museet har på kort tid blivit etablerat i Sverige, främst inom design och konsthantverk, men även inom konst.

Sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Musik[redigera | redigera wikitext]

Eskilstuna utsågs till Sveriges Popstad 1998, och har ett livligt musikliv. Rockbandet Kent kommer från Eskilstuna. Numera är de bosatta i Stockholm. Namnet på en av deras skivor, Hagnesta Hill, syftar på villaområdet Hagnestahill som ligger i nordöstra Eskilstuna. Även Jeremy Irons & The Ratgang Malibus, Jettie, Pain of Salvation och Yvonne kommer ifrån Eskilstuna. Under åren 1949-52 bodde Abba-medlemmen Benny Andersson i Eskilstuna. En annan Abba-medlem, Anni-Frid Lyngstad, är uppvuxen i Torshälla utanför Eskilstuna. Eskilstuna är även känt för punkbanden WC, No Security, TT-Task och Sprängd.

Teater[redigera | redigera wikitext]

Eskilstuna Teater har 410 sittplatser och är belägen centralt vid Eskilstunaån. Teatern används framförallt av Riksteatern genom Eskilstuna Teaterförening, samt andra arrangörer som EskilstunaRevyn och Scenknuten. Teatern används också för olika gästspel, samt som konsertlokal.[26]

Sport[redigera | redigera wikitext]

Eskilstuna sporthall 2010.

Till Eskilstunas mest kända idrottsföreningar räknas den tidigare allsvenska fotbollsklubben IFK Eskilstuna, elitseriehandbollsklubben IF Guif, Smederna i elitserien i speedway och damallsvenska fotbollsklubben Eskilstuna United DFF.

Sverigefinnar i Eskilstuna[redigera | redigera wikitext]

Eskilstuna är en av de svenska orter som har störst sverigefinsk befolkning. I och med den lag om rätten att använda finska och meänkieli som trädde i kraft den 1 april 2000 fick fem kommuner i Norrbottens län, Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå, bli finska förvaltningsområden, där särskilda språkrättigheter gäller. År 2004 tillsattes en utredning för att analysera om det fanns förutsättningar att utvidga lagstiftningen om rätt att använda finska språket hos förvaltningsmyndigheter och domstolar till att gälla ett område inom Stockholms- och Mälardalsregionen där Eskilstuna skulle ingå.

Under hösten 2004 lämnade Eskilstuna kommun ett yttrande till "Utredningen om finska språket" där man ställer sig positiv till att ingå i ett utvidgat finskt förvaltningsområde och där lämnade man besked om sin beredskap att hantera ett förvaltningsområde för finska språket. I yttrandet beskrivs den service som redan kan ges på finska i de kommunala verksamheterna.

Idag finns en del information på finska på Eskilstuna kommuns webbplats. Från 2010 ingår också Eskilstuna, tillsammans med ytterligare ett antal kommuner i Mälardalen, i det finska förvaltningsområdet. Omkring 10 000 personer bosatta i Eskilstunaområdet har finländska rötter. Huvuddelen är barn eller barnbarn till arbetskraftsinvandrare som kom till staden i slutet av 1960-talet. Av dessa omkring 10 000 invånare med rötter i Finland uppskattar, docent Eric De Geer vid Uppsala universitet, att cirka 80 % härstammar från den finskspråkiga folkgruppen i Finland (finnarna) och cirka 20 % härstammar från den svenskspråkiga folkgruppen i Finland (finlandssvenskarna). Den relativt höga andelen finlandssvenskar av invandrarna från Finland beror på att tröskeln att utvandra har varit på grund av språkfrändskapen lägre för dem än för deras landsmän finnarna.[27]

Kända personer med anknytning till Eskilstuna[redigera | redigera wikitext]

se även Personer från Eskilstuna

Kända svenskar födda och/eller uppvuxna/bosatta i Eskilstuna.

Sport[redigera | redigera wikitext]

Anna Nordqvist, golfspelare

Musik[redigera | redigera wikitext]

Bandet Kent live på Strömsholmen 12 juli 2008.

Film/TV[redigera | redigera wikitext]

Politik[redigera | redigera wikitext]

Anna Vasa, svensk prinsessa och dotter till Johan III, polsk-svensk politiker.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Yvonne Ryding, fotomodell, 2007

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Vision Eskilstuna - den stolta Fristaden”. Eskilstuna kommun. http://www.eskilstuna.se/sv/Kommun-och-politik/Styrande-dokument/Planering-pa-lang-sikt/Vision-2020/. Läst 13 september 2013. 
  2. ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013. 
  3. ^ [a b] Det medeltida Sörmland, Johan Anund och Linda Qviström
  4. ^ [a b c d] Kulturhistoriskt värdefulla miljöer i Södermanland, artikel i Sörmlandsbygden 1988:2
  5. ^ Ohlsson, Bror-Erik. ”Eskilstuna Fristad”. Eskilstuna kommun. http://www.eskilstuna.se/sv/Uppleva-och-gora/Eskilskallan---lokalhistoriskt-kallmaterial-2/Historiskt-material/Historiska-artiklar/Industrihistoria/Eskisltuna-Fristad/. Läst 26 juli 2014. 
  6. ^ Ohlsson, Bror-Erik (2001). Eskilstuna historia - 1800-talet och 1900-talet. Lokalhistoriska sällskapet i norra Södermanland. Sid. 103. ISBN 91-87954-26-5 
  7. ^ Aftonbladet, 15 december 1902
  8. ^ Storbrand på hotell http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4498498.ab
  9. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  10. ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  11. ^ Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Eskilstuna tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
  12. ^ Gösta Johannesson, Från köpstad till storkommun. Natur & kultur: Stockholm 1978, s. 141
  13. ^ Folkräkningen 31 december 1900. Statistisk tidskrift 1903. häft: 129-130. Kungliga statistiska centralbyrån. Eskilstuna med Nyfors, Karl Gustafs stad och en del av Klosters socken
  14. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 
  15. ^ Statistiska meddelanden Be 1967:21 Tätorternas areal och folkmängd 1960 och 1965. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1967-09-22. Sid. 14 
  16. ^ Statistiska meddelanden Be 1972:11 Tätorternas areal och folkmängd 1965 och 1970. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 17 november 1972. Sid. 13 
  17. ^ (PDF) Folk- och bostadsräkningen 1975, Del 2:4, Utveckling mellan 1970 och 1975. Tätorternas areal och folkmängd.. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1977. Sid. 18. http://www.webcitation.org/6atarNDGu. Läst 19 augusti 2015 
  18. ^ (PDF) Folk- och bostadsräkningen 1980 Del 2:3, Tätorternas areal och folkmängd, utveckling mellan 1975 och 1980. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1984-06-29. Sid. 32. http://www.webcitation.org/6VbOaXwnN. Läst 2015-01-15 
  19. ^ Eriksson, Christer (2001). Eskilstuna historia - 1800-talet och 1900-talet. Lokalhistoriska sällskapet i norra Södermanland. Sid. 165. ISBN 91-87954-26-5. ”Eskilstuna identitet är industri, närmare bestämt stål.” 
  20. ^ http://www.eskilstuna.se/sv/Uppleva-och-gora/Idrott-motion-och-friluftsliv1/Parker-och-lekparker/Parker/Eskilsparken/ Eskilstuna kommun - Historisk presentation av parker
  21. ^ ”Ny entreprenör i Eskilstuna (Publicerad: 2011-01-03)”. http://www.svenskkollektivtrafik.se/Nyheter1/2011/Januari-2011/Ny-entreprenor-i-Eskilstuna/. Läst 27 augusti 2013. 
  22. ^ ”Miljösatsning med biogas”. Eskilstuna.se. http://www.eskilstuna.se/templates/Page____107269.aspx. Läst 21 mars 2009. 
  23. ^ Gunilla Karlsson (2 maj 2009). ”Stockholmshuset snyggast i stan”. Eskilstuna-Kuriren. http://ekuriren.se/nyheter/eskilstuna/1.219799-stockholmshuset-snyggast-i-stan. Läst 14 december 2012. 
  24. ^ Eskilstuna museers samtidsundersökningar 1987–2000 Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  25. ^ Regionfakta: Södermanlands län - Länets museer: Antal besök på länets museer 2001-2013. Tusental
  26. ^ Eskilstuna.se - Eskilstuna Teater
  27. ^ Den finska närvaron i Mälarregionen, Mälardalens högskola

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]