Hoppa till innehållet

Carlos Mesa

Från Wikipedia
Carlos Mesa

Carlos Mesa (2019)

Tid i befattningen
17 oktober 20039 juni 2005
Vicepresident
Företrädare Gonzalo Sánchez de Lozada
Efterträdare Eduardo Rodríguez Veltzé

Född 12 augusti 1953
La Paz, Bolivia
Nationalitet Boliviansk
Politiskt parti Comunidad Ciudadana (2018– )
tidigare Movimiento de Izquierda Revolucionaria (MIR)
Utbildning Universidad Mayor de San Andrés
Complutenseuniversitetet i Madrid
Yrke Journalist, historiker, författare
Maka Elvira Salinas de Mesa

Carlos Diego de Mesa Gisbert, född 12 augusti 1953 i La Paz, är en boliviansk politiker, journalist, historiker och författare. Han var Bolivias president mellan 17 oktober 2003 och 9 juni 2005.[1]

Carlos Mesa föddes i La Paz 1953 som son till arkitekten José de Mesa Figueroa och konsthistorikern Teresa Gisbert Carbonell. Han utbildade sig i litteraturvetenskap vid Universidad Mayor de San Andrés och fortsatte därefter med studier i historia vid Complutenseuniversitetet i Madrid.[2]

Innan han gav sig in i politiken hade Mesa en framgångsrik karriär som journalist och programledare i boliviansk television, samt som författare till flera historiska verk, bland annat Presidencia Sitiada och Historia de Bolivia.[3]

Vicepresident (2002–2003)

[redigera | redigera wikitext]

I valet 2002 kandiderade Mesa som Bolivias vicepresident på samma lista som Gonzalo Sánchez de Lozada från MNR. De tillträdde i augusti 2002, men politisk instabilitet och omfattande protester mot regeringens ekonomiska politik ledde till att Sánchez de Lozada tvingades avgå i oktober 2003. Mesa efterträdde honom som president den 17 oktober 2003.[4]

President (2003–2005)

[redigera | redigera wikitext]

Mesa tillträdde som en oberoende, kompromissinriktad president med löfte om att stabilisera landet och reformera institutionerna. Hans regeringstid präglades av stora sociala protester, särskilt kring frågan om nationalisering av Bolivias olje- och gasresurser. Den växande pressen från vänsterpartier och sociala rörelser ledda av Evo Morales och Movimiento al Socialismo gjorde det allt svårare att regera.[5]

Efter omfattande demonstrationer och krav på nyval avgick Mesa den 9 juni 2005. Eduardo Rodríguez Veltzé, dåvarande ordförande i Bolivias högsta domstol, utsågs till tillförordnad president fram till valet 2005.[6]

Senare karriär

[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha lämnat presidentposten återvände Mesa till sin akademiska och journalistiska verksamhet. Han kandiderade åter till presidentämbetet i valen 2019 och 2020 som ledare för den centristiska alliansen Comunidad Ciudadana.[7]

Publikationer (urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • Presidencia Sitiada (2008)
  • Historia de Bolivia (flera upplagor)
  • La aventura del cine boliviano (1985)
  1. ”Carlos Mesa, Biografía” (på spanska). CIDOB Biografías Líderes Políticos. https://www.cidob.org/biografias_lideres_politicos/america_del_sur/bolivia/carlos_mesa_gisbert. Läst 8 november 2025.
  2. ”Carlos Mesa, el historiador que llegó a la política” (på spanska). El País. 18 oktober 2003. https://elpais.com/internacional/2003/10/18/actualidad/1066428003_850215.html. Läst 8 november 2025.
  3. ”Biografía de Carlos Mesa” (på spanska). Buscabiografias.com. https://www.buscabiografias.com/biografia/verDetalle/9893/Carlos%20Mesa. Läst 8 november 2025.
  4. ”Bolivia's president resigns after protests” (på engelska). BBC News. 18 oktober 2003. http://news.bbc.co.uk/2/hi/americas/3193086.stm. Läst 8 november 2025.
  5. ”Bolivia's president Mesa resigns” (på engelska). The Guardian. 7 juni 2005. https://www.theguardian.com/world/2005/jun/07/bolivia. Läst 8 november 2025.
  6. ”Bolivia swears in new president” (på engelska). BBC News. 10 juni 2005. http://news.bbc.co.uk/2/hi/americas/4076594.stm. Läst 8 november 2025.
  7. ”Carlos Mesa seeks Bolivia’s day of ‘destiny’” (på engelska). Financial Times. 24 oktober 2019. https://www.ft.com/content/2aefab98-f41c-11e9-b018-3ef8794b17c6. Läst 8 november 2025.
Företrädare:
Gonzalo Sánchez de Lozada
Bolivias president
2003–2005
Efterträdare:
Eduardo Rodríguez Veltzé