Centralsibiriska platån

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Centralsibiriska platån, med floden Nedre Tunguska.
Tyskspråkig karta över Ryssland, med Centralsibiriska platån utmärkt som Mittelsibirisches Bergland.

Centralsibiriska platån eller centralsibiriska höglandet (ryska: Среднесибирское плоскогорье) är en platå i centrala Sibirien. Den sträcker sig från floden Jenisej i väst till floden Lena i öst och täcker ett cirka 1,5 miljoner km² stort område.[1]

I norr ansluter det nordsibiriska låglandet[1] som kännetecknas av stora träskmarker. I syd är platån avgränsad genom bergsområdena Sajanbergen, Bajkalbergen och Stanovojbergen. Väster om Jenisej ansluter det västsibiriska låglandet. Den östra delen av platån skiljas ibland från de övriga områden och betecknas som centraljakutiska slätter. Öster om Lena stiger landskapet upp och bildar Verchojanskbergen.

Platån har i genomsnitt en höjd mellan 500 och 700 meter över havet,[1] men där vissa regioner stiger upp till 1 000 meter över havet. Den högsta punkten med 1 701 meter över havet finns i Plutoranabergen (Gory Plutorana) som bildar platåns norra gräns.

Vegetationen är varierande, men utgörs till största delen av tajgan med storskaliga barrskogar. I norr går tajgan långsamt över till tundra, medan vegetationen utgörs av grässtäpp i de sydligaste delarna.[1] I de norra delarna växer på grund av permafrosten inga höga växter och därför utgörs vegetationen där huvudsakligen av mossa, buskar och ormbunksväxter. Det råder ett extremt inlandsklimat på den centralsibiriska platån.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 26 mars 2009.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] ”Centralsibiriska höglandet - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/centralsibiriska-h%C3%B6glandet. Läst 16 februari 2021.