Chacosparv

	Chacosparv; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Amerikanska sparvar; Passerellidae
Släkte	Rhynchospiza
Art	Chacosparv; R. strigiceps
Vetenskapligt namn
	§ Rhynchospiza strigiceps
Auktor	Gould, 1839
Utbredning
Synonymer
	Aimophila strigiceps; Kastanjestrimmig sparv;

Chacosparv^[2] (Rhynchospiza strigiceps) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.^[3]

Utseende och läte

Chacosparven är en liten sparv med kastanjebruna och grå strimmor på huvudet och svaga mustaschstreck i svart och vitt. Arten är lik yungassparven (och behandlades tidigare som en och samma art, se nedan), men är mindre med mindre svart mellan ögat och näbben, brunare vingar och avvikande läte. Sången består av en rätt snabb serie behagliga visslingar som upprepas.

Utbredning och systematik

Chacosparven förekommer i Sydamerika från nordöstra Argentina till sydvästra Paraguay (Presidente Hayes). Yungassparven (Rhynchospiza dabbenei) behandlades fram tills nyligen som underart till strigiceps, då med det svenska namnet kastanjestrimmig sparv. Sedan 2021 urskiljer tongivande International Ornithological Congress (IOC) och eBird/Clements dabbenei som egen art.^[4]

Släktestillhörighet

Tidigare placerades arten i släktet Aimophila, men genetiska studier visar att arterna i släktet inte är varandras närmaste släktingar.^[5]

Familjetillhörighet

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp^[6]^[7]^[8]^[9] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.^[9]

Levnadssätt

Chacosparven hittas i låglänta områden och förberg. Den bebor öppna och gräsrika miljöer med spridda träd och lågväxta buskage.

Status

Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses vara stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).^[1]

Noter

^ [a b] Birdlife International 2022 Rhynchospiza strigiceps . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 11 december 2022.
^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2021) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.
^ DaCosta, J.M., G.M. Spellman, P. Escalante, and J. Klicka (2009), A molecular systematic revision of two historically problematic songbird clades: Aimophila and Pipilo, J. Avian Biol. 40, 206-216.
^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör chacosparv.
Bilder & media
Wikispecies har information om Rhynchospiza strigiceps.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2022 Rhynchospiza strigiceps . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 11 december 2022.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2021) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11

[IOC-4] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.

[5] DaCosta, J.M., G.M. Spellman, P. Escalante, and J. Klicka (2009), A molecular systematic revision of two historically problematic songbird clades: Aimophila and Pipilo, J. Avian Biol. 40, 206-216.

[6] Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.

[7] Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.

[8] Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.

[Barker-9] [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]